Att lära hästen olika rörelser är egentligen en bagatell. Hästar är läraktiga och förstår ofta fort vad de ska göra om de bara får en positiv respons så fort de gör rätt. 

Det som är svårare är att ha tålamodet att vänta på det starka som kommer med enträget arbete och framförallt tid. Tiden måste jobba i sin egen takt. 

Det går inte att rusa framåt som ett lokomotiv för att snabbt nå ett mål. Även om hästen vet vad det är vi ber om så hjälper det inte om den inte orkar också. 

Det man som tränare har i åtanke när man står och håller lektion för ett ekipage kanske inte syns förrän ett år senare. Styrka går inte att forcera fram. 

Ryttare måste tänka långsiktigt och framförallt ha tålamod för att visa rättvisa mot sin häst. 

Så plötslig märker man skillnad- hästen har äntligen hittat rätt styrka för det den ska göra. För dressyrekipaget kanske det betyder att man höjer sig flera procent i en viss klass på tävling och för hoppekipaget att hästen klarar att hålla bärigheten hela banan och går i mål utan ett enda nedpetat hinder.  

Titta inte bara tillbaka en dag utan hellre månader eller varför inte ett år. Då ser du resultat.

Dagens ord- tålamod!

Hej! Jag har lite svårt att hålla fingrarna i styr när det gäller getingbon...

Igår så skulle jag ställa upp fållan inför kvällens WE träning och när jag lyft av den första hälften av stakethögen så visade det sig att ett getingbobygge var påbörjat mitt i högen. Jag tog ett steg tillbaka och beskådade boet på lte avstånd. Det var rätt så litet. Inte många getingar kan bo i ett sånt  bo tänkte jag.

Skulle jag peta bort det eller skulle jag bara ställa upp staketet och låta det sitta kvar? Jag såg några olika scenarion framför mig.

Det är ju ändå så att jag har viss erfarenhet av nedpetade bon och getingar i skon och så vidare. Jag har också ett antal getingstick i bagaget. Som tur är så är jag inte allergisk. Men jag blir varje gång lika överraskad över hur ont det gör att bli stungen.

Halmsläpet har stått för minst två av tillfällena. En gång blev jag som jag själv tycker oskyldigt anklagad av en geting då jag bara var ute efter att hämta en halmbal till min häst. Men getingen kände sig tydligen förnärmad och stack mig mitt i skallen. Där finns det inte mycket fett som skyddar så gadden gick väl rakt mot skallbenet... AJ, vad det gjorde ont. Gabbi hade den käcka iden om att lägga en sockerbit mot sticket för att dra ut giftet. Någon ättika hade vi inte däremot. Så det fick bli bara socker. Funkar inget vidare kan jag meddela.

En annan gång skulle jag utföra någon slags hjältedåd genom att peta ner ett stort bålgetingbo i en påse. Den idén verkade så himla smart tills jag utförde den... Om man ska peta ner ett bo i en påse är det bra att ha koll på att alla getingar är hemma när man gör det. Det är nog väldigt sällan som alla getingar är hemma på en och samma gång och bålgetingar är stora och har lång gadd.

Jag tog påsen, trädde den över boet och knöt till. Ha där satt den. Sekunden efter började det surra väldigt ilsket i påsen. Lät som en miljon getinga ungefär. Ännu några sekuder förstod jag vad surret stod för. Inkallningssignal för öviga getingar som varit ute på raid. Tre stick i rad på handen som höll i påsen. Ni anar inte hur ont Det gjorde.

Ännu ett problem uppstod, vad gör man med en påse full av arga bålgetingar. Jag säger bara, prova inte detta, jag har gjort det!

Detta var dessutom samma dag som jag skulle åka med familjen på en trevlig dag på Gröna Lund. Armen svällde upp tredubbelt och jag vandrade runt på grönan med en utväxt från axeln som såg ut som något skämtpris jag vunnit vid femkampen.

Bålgetingar är annars rätt så fredliga. Oftast! Om man inte råkar ha två stycken i skon när man stoppar ner foten. Det har jag också provat på väg till jobbet. Det tar några sekunder innan man fattar vad som händer. Sen så!

I vilket fall så satte jag upp hela fållan igår kväll. Boet fick sitta kvar. En enda vilsen geting surrade runt och letade efter det. Jag fick känslan av att det var ett singelboende. Kanske en precis separerad drönare i ett rum och kök. Boet tänkte jag att jag skulle ta ner när lektionen var slut. Planen var att hästarna skulle få gå från banan först och sedan skulle jag ge det en rundspark och springa så fort jag kunde.

Men det glömde jag....

Så om någon annan känner sig manad, var så god!

Hej! På förmiddagen idag fick vi fint besök från Irland. Tre hästar som ska utbildas och sedan arbeta i ridskoleverksamheten anlände vid tiotiden.

Tidigare i vår har vi ju pensionerat ett par ponnys samt sålt en häst. Så planen har ju hela tiden varit att fylla på med några nya förmågor. Det passar så bra att göra detta inför sommarlovet. Då får hästarna acklimatisera sig i lung och ro och vi har gott om tid att rida och lära känna dem. 

Denna gången var det två C-ponnys och en stor häst. Alla tre valacker och födda 2007 vilket vill säga sex år gamla eller unga om man så vill. 

Den bruna C-ponnyn heter Munsboro Humle och den vita C-ponnyn Munsboro Dumle :) I sann Irlandsanda så har de okänd härstamning. Skäcken som är stor häst heter Golden Joy och hans pappa heter Cavalier Jump for joy och mamman Gold Autumn. Han är en Irländsk Cob av lite lättare modell. 

Eftersom det är så spännande med nya hästar så tog jag några bilder, så varsågoda och spana in våra nya förmågor. 

Har ni förresten hört historien om bonden som inte kunde se skillnad på sina hästar?

Det var två bönder som stod och samtalade. Då sade den ena:

- Jag har 2 hästar som jag inte kan skilja på. Hur ska jag göra?

- Enkelt. Märk den ena i örat.

Då gjorde bonden det men den andra hästen fastnade i ett träd och fick ett exakt likadant märke.

- Vad gör jag nu?

- Enkelt. Klipp svansen på den ena.

Då gjorde bonden det. Så gick den andra hästen och fastnade i en rävsax och de fick klippa svansen exakt likadant som den andra

.

- Vad gör jag nu? frågade bonden.

- Enkelt. Mät hästarna.

- Ok.

Nästa dag när de samtalade undrade han som gett råden hur det hade gått med mätningen och fick svaret:

- Jodå, jag har upptäckt att den vita hästen är 10 cm högre än den svarta!

Hej! Det kom ett riktigt härligt sommarregn igår. Ni vet när det blir så där kolsvart och så brakar det loss inom ett par minuter. Själv var jag förvarnad av kontakter i stan att det var på väg. Så jag tog mig skyndsamt till stallet. Jag halvsprang till hagen och hämtade den första av våra två hästar.

- Nu är det bara minuter kvar, sa jag till Lotta i förbifarten. Hon stod i stallet och hade precis sadlat för en uteritt.

-Vänta med uteritten, sa jag i farten.

Så halvsprang jag till nästa hage och hämtade den andra hästen. Vi gick med långa kliv tillbaka mot stallet och när vi hade femtio meter kvar kom de första tunga dropparna. Molnen hängde lågt precis ovanför ridhustaket och snart slog regnet hårt mot marken.

På stallplanen stod en grupp föräldrar och barn uppradade. De hade kommit för att vara med på söndagens barnridning. När regnet började skvala tog det någon minut innan de reagerade. Så tog de barnen under armen och sprang snabbt in i stallet för att söka skydd.  Alla ridsugna barn fick rida sina rundor under tak istället. Den möjligheten är man glad för en sådan gång.

Värre var det för de ponnys och ledare som hade knatat iväg till ”nybygget” för att ha barnridning i samband med husvisningarna där.  De hamnade mitt i ovädret och fick springa i skock ända hem till stallet. Ponnyerna fick varma täcken och njöt nog lite extra av att komma hem medan ledarna fick leta torra kläder i sina gömmor.

Ner vid Jällaskolan var det lagtävling i hoppning. Precis när lagklassen skulle ridas så kom regnet. Men det tog inte koncentrationen från våra ryttare och hästar som tog hem segern i den sista deltävlingen. Tillsammans med den seger och den andraplats de hade sedan tidigare omgångar så vann de också den totala segern i årets division III.

Man har varit med en och annan gång omatt det varit vackert väder när man lämnat stallplanen. När man befunnit sig som längst bort från stallet har himlen plötsligt öppnat sig och så sitter man mitt i ett skyfall. Dessa gånger är det bara att ge upp och låta vattnet rinna innanför kragen och ner på ryggen och till sist ner i stövlarna som man får tömma upp och ner när man är tillbaka i stallet. En uppsättning torra kläder i ett stallskåp rekommenderas från en som är väderrutinerad.

Lite tråkigare med regn är det för hästens utrustning. Läder och regnväder är inte bästa vänner. Det fick jag erfara en gång när jag var vid Jällaskolan och skulle tävla dressyr. Det fanns spridda mörka moln när jag satt upp men snart så drog det ihop sig och blev kolsvart på himlen. Så smöllde det till och så kom regnet.  Samtliga levande varelser utom vi tre som var på framridningen  begav sig in under tak. Så där stod vi alldeles ensamma med svansarna vända mot stormen medan regnet öste och åskan dundrade över himlen. Det var inte frågan om ifall man skulle bli blött. Vattnet rann som ett vattenfall över skrämkanten på hjälmen och hästarna kurade.

Det hela var över på fem minuter och precis när det sken upp igen så fick jag startsignal och det var bara att rida från stillastående i ösregn och rätt in på banan.

Några veckor senare så sprack lädret i sadelns sits rakt över själva sätet. Sadelmakaren fick komma akut. Han skakade på huvudet, det fanns inget han kunde göra. Så sadeln fick åka på resa till Italien där den spenderade sex veckor. När den kom hem igen var den som ny men det blev ett djupt hål i plånboken.

Idag så är jag noga med att alltid smörja in lädret med parafinolja om jag överraskats av störtregn. På så vis hoppas jag att nästa Italienresa blir för mig och min familj i stället för en ensamresa för sadeln.

Hej! Det är något speciellt med sommar och sista veckan på ridskolans vårtermin ändå. Barnen vill rida barbacka, rida ut i skogen eller leka lekar till häst. Och hästarna är gärna med! 

Det är så härligt att se ett led med ponnys och barn på väg mot stigarna i skogen. Gräset på sidan av stigarna har växt sig högt. Då och då drar nån ponny ner huvudet och tar sig en stor tugga med saftigt gräs. Det har hänt att barn åkt rutschkana på en hästhals.  Jag har hört att hästar har näst intill lika bra luktsinne som en hund och det måste vara väldigt frestande för en kurrande hästmage att formligen vandra runt i den bästa av alla maträtter för en häst.

De vuxna är något försiktigare i sina önskningar men några smärre utmaningar har vi ändå lyckats få till. Efter lektionen är det tradition med fika bestående av hembakt och kaffe. Eller saft för mig eftersom jag inte har börjat dricka kaffe ännu. Men man ska aldrig säga aldrig.

Som vanligt är jag överraskad av att sommaren redan är här. Jag är så sugen på att ta med kameran en morgon och ta lite bilder på hästar som sover, äter och lever ute. Det är sommar! Jag ska ta mig tid i helgen och sedan får ni ta del av hästarnas favorit av årstider. 

Direkt på torsdag tar ridskolans sommaraktiviteter vid. Det finns massor av olika valmöjligheter och något för alla. Var och en av hästarna får dessutom sin välförtjänta sommarvila. 

En populär aktivitet under utessäsongen är våra Pay and Jump, träningstävlingar i  hoppning. Vi brukar köra mellan tio och femton tillfällen på ett år och de flesta när det är ridbart utomhus. Igår på nationaldagen hade vi runt sjuttiofemstarter i vackert väder. 

Emma Rolander skickade över några bilder som hon hade tagit så jag passar på att lägga ut dem  här. Bilder är alltid roligt. Tack Emma!

Hej! I helgen var det äntligen dags att genomföra vår tävling i Working Equitation. Det är inte bara jag som har längtat utan också alla de elever som lagt så mycket tid på att träna och öva inför denna dagen. 

Fint väder blev det också. Regn på natten som mjukade upp banorna och ordnade så att det var dammfritt och så sedan en solig dag. Vad mer kan en ryttare på tävling önska sig? 

Under dagen skulle fyra olika klasser ridas, LC, LB,LA och Medelsvår klass. Samtliga klasser red dressyrprogrammet först och sedan Teknikbanan. LA och Medelsvår klass red sist en speedbana som är som teknikbanan men på tid. Ekipagen kom från många olika håll, Göteborg, Dalarna, Stockholm, Enköping och Uppsala bland annat. LA var kvalklass till Riksmästerskapen för Juniorer liksom Msv var kvalklass inför Riksmästerskapen för seniorer. 

Jag var extra taggad på att genomföra alla momenten på de procent som krävdes för kvalet. Det var ju så nära i Rimbo då jag red fel väg i det sista momentet, speeden. 

Vi körde två klasser på förmiddagen, LB först och sedan LC. Att vi lade LB först berodde på att några i LC hade rest väldigt långt. Adriana Graucob från Rimbo som jag träffade på domarkursen i Strängnäs dömde.  

Att UPK:s ryttare hade tränat gav resultat redan i Dressyren i LB:n. Juliana Karlsson och Lola E från UPK  fick den högsta procenten och blev grensegrare där. I klassen red från Uppsala Ponnyklubb också Johanna Hörnelius på Waldemar, Johanna Örtenhed på Doughmoore Grey (Daffe) och Emelie Pettersson på Safir. 

Sedan var det LC och där var det Julia Törnros som fick försvara hemmaklubbens färger. 

Efter genomfört dressyrprogram fick LB och LC gå teknikbanan inför sina ritter. Inne i ridhuset körde LA och Msv igång med sina dressyrprogram. dessa dömdes av Charlotta Ingvarsdotter som är internationell WE domare och bland annat har varit med och dömt mästerskap utomlands. 

Tre ryttare från UPK deltog i LA, Mita Elebjörk på Lemans E, Maria Gustavsson på Goliath och Tova Gustavsson på Duke of Earl (Nisse). Tova och Nisse som även i vanliga fall är framgångsrika i dressyren slog till med 72% och tog grensegern i LA dressyr. 

I den medelsvåra klassen var det jag som fick försvara klubbens färger tillsammans med Unico (Lusen). Det var väldigt varmt och jag var lite oroad att Lusen skulle kännas trött. Men det var ingen fara. Han jobbade på bra och förutom de fyra galoppombyten som man ska visa i klassen så gjorde han ett femte precis innan sista halten och mitt framför domaren... Jag tror att han var väldigt nöjd med det. Vi red i alla fall ihop 69% i dressyren och tog grensegern där. 

Uppe på stora dressyrbanan så hade LB kört igång med Teknikbanan. Där gäller det att rida alla hinder med precision, i rätt gångarter, med övergångarna på rätt ställen och med hästen i form och balans för att få höga poäng. 

Malin Gullberg från Bysala lyckades få ihop 65% där och tog grensegern. Medan Juliana lyckades rida ihop 60% vilket gav henne andra plats där. Sammanslaget fick Juliana och Malin samma slutpoäng och därmed delade de på segern i LB. Johanna H och Waldemar var trea i klassen och Johanna Ö och Daffe lade sig fyra på samma poäng som Emelie Pettersson och Safir. Bra jobbat av klubbens ryttare och hästar! 

I LC Teknik gick det toppen för Julia och Pearle som red ihop 60% och tillsammans med deras dressyrpoäng räckte det till en andra plats. 

LC och LB hade sin prisutdelning och sedan gick LA och Msv teknikbanan. Dessa två klasser skulle även rida Speedgrenen som sträckte sig över en något annorlunda bana som dessutom ska ridas på tid. I speed går det fort och det gäller att klara ut hindren för om man river eller misslyckas så får man tidstillägg. Rider man dessutom fel väg så blir man utesluten. 

LA klassen började. Mita och Lemans som båda är av äkta tävlingsvirke satte den högsta poängen i Tekniken, 63% och därefter red de dessutom snabbast i speeden. Det gav dem två grensegrar, en i teknik och en i Speed. Därmed fick de dagens högsta poäng i LA och vann hela klassen. 

Nisse tyckte teknikmomentet var väldigt kul och taggade till lite för mycket denna gång så Tova fick kämpa hårt för att få honom i koncentration. I speeden var han för upphetsad så där valde de att utgå denna gång. 

Maria och Goliath red också en jättefin teknikrunda. De kommer överens fint och samarbetar verkligen på banan vilket är viktigt i WE. De red säkert och snyggt i speeden och tog den näst snabbaste tiden där vilket gav dem ett andrapris i den grenen. Detta skulle visa sig räcka till en total andraplats i LA när resultaten var sammanräknade. Så ytterligare två UPK:are på prisutdelning. 

Till sist var det dags för den Medelsvåra klassen. Lusen kändes pigg och fin på framridningen och jag hade repeterat banan noga. Jag hade några alternativa vägar i bakhuvudet ifall mina förstahandsval inte skulle klaffa. Det gäller att alltid ha en plan B. 

Lusen kändes jättefin på Tekniken, pigg men lydig och vi lyckades med de flesta hindren. Lite problem med koppen där man skulle rida in mellan sex pinnar och hämta en kopp och sedan rygga i sick sack ut därifrån. En pinne välte och trasslade in sig lite under Lusens mage. Men han behöll fattningen och vi kunde strax rida vidare. Totalt 68,6% fick vi vilket räckte till ännu en grenseger för oss. 

Det kändes bra inför speeden där mitt mål var att genomföra banan från start till mål utan att bli utesluten. Så fick vi startsignal och Lusen la in sin speedväxel. Efter att vi hade lämnat lansen i tunnan fick jag ta till min första plan B genom attrida en lite längre väg än jag hade tänkt. Men hellre det än att riskera att riva något hinder på vägen. Likaså vid tre tunnor så blev det plan B med en något längre väg. Trots det så red vi på 3 minuter och 34 sekunder vilket var den näst snabbaste tiden, en andraplats i grenen och totalt en förstaplats i klassen. 

Att vi dessutom klarade kvalgränserna och nu kan rida Riksmästerskapen i september gjorde det hela extra roligt. En väldigt bra dag helt enkelt. 

Här kommer några bilder och en filmsnutt från speeden. Fler filmer är under redigering vet jag så de kommer nog alldeles snart i veckan. Finns det någon som har bilder på övriga UPK:are som var med så får ni så gärna skicka dem till mig så jag kan lägga upp dem också. 

Vill du vara med och träna WE? Kolla in hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se under Working Equitation kommer det att läggas upp datum på träningar för mig fortlöpande under sommaren. Ridskolan har även WE lektioner v 27-30 varje onsdag där man kan komma med egen häst eller låna ridskolans. De lektionerna kommer att hållas av de ridlärare som är i tjänst de veckorna. Så det varierar. Lär mer här: http://www.uppsalaponnyklubb.se/sommar%206.pdf

Micaela Janatuinen har tagit de fina bilderna

Hej! Igår kväll hade jag tre grupper i Working Equitation. Många av de som var med ska också starta vid söndagens tävlingar hos oss. Ni har väl inte missat tidsprogrammet om ni vill komma och titta? I så fall hittar ni det här!

I vilket fall gick det jättebra och vi lade extra tid på vissa av svårigheterna som att öppna och stänga grinden samt hur man ska anpassa vägar och tempo i de olika hindren. 

Det var som vanligt en härlig blandning av hästar och folk. Ridskoleekipage och dem med egen häst. Det roliga med ridskolehästarna är att de har lärt sig de olika hindren och ofta försöker hjälpa till lite om de har en mer ovan ryttare på ryggen. I stort sett samtliga våra ridskolehästar kan utföra de olika hindren som bommen, grinden och tunnan/lansen/tjuren. Vilket kanske var de  hindren som behövde lite extra träning i början. 

Eftersom jag känner hästarna så väl så vet jag vad de egentligen kan och då blir det än mer tydligt hur viktigt det är att ryttaren gör de olika "turerna" rätt. När jag får upp någon av de ryttare som tränat mycket WE så kan de i princip sitta på vilken häst som helst och lyckas genomföra ett hinder medan de mer ovana ryttarna får lite mer strul. Att rida WE är inte så lätt och man behöver öva, öva ,öva. 

Grinden är ett sådant hinder som man direkt ser om ryttaren kan de olika turerna eller inte. Det är många moment just i grinden. Ställa upp intill, lyfta av repet, hålla tyglarna i bara en hand, vända runt hästen, komma nära, backa rakt och  hänga på repet. Är ryttaren osäkeer på momenten så blir det väldigt snurrigt för hästen. Så jag brukar faktiskt låta ryttarna träna utan rep och med båda händerna på tyglarna. Så får de nöta alla momenten tills det sitter. Sen kan det vara dags att prova med rep. 

Men det är väl inte så konstig egentligen. Man övar ju inte galoppombyten innan man kan fatta galopp och man hoppar inte en trekombination om man inte kan trava cavaletti och stå i lätt sists. 

Johannorna övade väldigt flitigt med grinden igår. En riktigt fin inställning att ta itu med det svåra. Bra där!

Jag hoppas ryttarna tar det som en utmaning att lära sig mer om sitt signalsystem och hur de inverkar på hästen. För det är ju trots allt så att hästen speglar sin ryttare. 

Dagens behållning igår var nog ändå ekipaget som rest ända från Sandviken till oss för att hänga med på WE träning. De hade tidigare haft stora problem med broar men det lyckades de lösa igår (med vissa mutor från min ficka) och i slutet av lektionen klampade hästen fram och tillbaka över bron med spetsade öron. Jag tror nästan han kände sig både stolt och duktig! 

Att några av ekipagen som gärna avstår hoppning i vanliga fall dessutom tog sig ett par språng över ett räcke var riktigt glädjande. :) 

Jag får träffa många, många olika hästar och ryttare vid WE träningarna. Ett mycket större spektrum av olika raser och inriktningar än jag någonsin fått träffa på vid dressyrträningar. Förutom halvblod och ridponnys så kommer Travare, Islandshästar, Shetlandsponnys, Quarterhästar och inte minst en fantastiskt vacker Ardennerhäst som utan problem lyckades klämma in  sig i den trånga korridoren till klockan. 

Det är otroligt utvecklande för mig att få lära mig om olika sätt att rida och olika mekanik och rörelser hos de olika raserna. Jag tränar verkligen mitt öga och lär mig massor. 

En riktigt rolig kväll var det! 

Hej allihopa!

Monarch, denna älskade, tjocka och underbara ponny som varit hos oss sedan 1997 då han klev av transporten med sina två vapendragare Alfons och Felix, har idag åkt på nya äventyr till en lycklig liten människa där han ska få uppgradera sitt liv till pensionär. Jag vet inte om han tänker på sig själv som pensionär men jag är säker på att han får det bra. 

Jag tänker inte räkna upp allt han åstadkommit för jag skulle säkert glömma hälften. Men det viktigaste arbetet har varit att lära barn att rida och jag vet att det finns oändligt många som kan säga att han var den första hästen de någonsin suttit på. 

Vi kommer sakna honom mycket men vi unnar honom verkligen detta.