Hej! Äntligen torsdag!!! På grund av påsklov och scharlakansfeber så har det inte blivit någon torsdagsträning för mig på ett par veckor. Men idag var det alltså dags igen. Jag vaknade tidigt och kunde knappt bärga mig.

Efter att ha skickat iväg resten av familjen till jobb och skola så var det dags att samla ihop sig själv och fara till jobbet på den andra sidan vägen.

Jag satte mig i bilen och vred upp Christer Sjögren och ”I love Europé” på högsta volym. (Parentes, ni vet väl att Chrille är med i så ska det låta den här veckan!)

Efter att ha kommit halvvägs insåg jag att jag glömt några viktiga papper. Backade tillbaka och sprang in för att hämta dem. Så in i bilen igen, upp med volymen och iväg. Så fort jag svängde in på stallplanen insåg jag att lunchlådorna stod kvar i kylen.

Bara att styra hemåt. Christer sjöng nu sin låt för tredje gången denna morgon. Hämtade maten i köket och sprang ut till bilen. Hann åka några meter innan jag insåg att det fanns fler viktiga papper att ta med sig.

Så en sista vända in i huset och sen tillbaka till stallet. Jag inser nu att mina hjärnceller har börjat dö i en långt högre takt sedan i tisdags då jag klev över fyrtiostrecket. Det är väl bara att vänja sig.

Både hästen och jag var laddade inför träningspasset. Vid ett tillfälle spruttade hästen iväg så mycket att mina säkerhetsstigbyglar löste ut.

–Lugn bara  ,sa jag till de andra, mina stigbyglar trodde att jag ramlade av, fast det gjorde jag inte!

Det är otroligt hur rakt och fint man kan sitta när man rider för tränare. Så sitter man aldrig när man rider själv. Fast när tränaren kommer så låtsas man förstås som att det är precis så man rider varenda dag.

Jag förklarar det med att det är som när man går till tandläkaren och får frågan om man använder tandtråd. Varenda gång svarar man javisst samtidigt som man inom sig känner att det är åtminstone lite ljug…

Fast sen brukar tandläkaren ljuga också för han säger –Jag ser det! Det ser fint ut det här.

Eller när man går till sjukgymnasten. Gången innan fick man ett papper med massa streckgubbar på. Pappret försvann i väskan innan man ens hade hunnit hem. Några dagar innan nästa besök får man lite dåligt samvete och gör ett par av övningarna lite halvhjärtat.

Så kommer man till sjukgymnasten som ställer frågan om hur det gått med träningen.

-Bara bra! Svarar man käckt fats man känner inom sig att där kom det lite ljug igen…

Fast sen ljuger sjukgymnasten också för hon säger  –Nu har du blivit mycket starkare! Fortsätt så här.

Javisst ja, det var ju en sak som jag inte fick berätta också. Jag lovade att inte skriva några namn. Eller jag blev snarare hotad att jag inte fick skriva något alls för då skulle jag få igen. Men jag lovade aldrig. Däremot så skriver jag inga namn av hänsyn till personerna det gäller.

Det var en av våra instruktörer som tillsammans med sin pojkvän skulle äta lite lunch på läktaren. (Vi brukar äta och titta på dem som rider samtidigt.) Instruktören, en tjej på drygt 20 med ett namn som blomman ”Flitiga ...” (Ni kanske förstår…) satt på läktaren och åt sallad.

Så kom hennes pojkvän som är namne med en mycket känd Anka med en egen serietidning. Han hade också med sig färdigmat (ungdomar, vet inte ens hur man kokar ett ägg…) som han skulle värma i mikron i köket.

”Ankan” (fingerat namn) försvann en stund och kom sedan tillbaka med sin lilla skål med mat. ”Blomman” (fingerat namn) stack genast ner fingret i maten, tittade stint på ”Ankan” och sa  –Maten är ju kall!

”Ankan” lommade ut i köket och var återigen borta en stund. Så kom han tillbaka och satte sig på sin stol. ”Blomman” var direkt där med fingret. Blicken sa allt, fortfarande kallt!

Vi andra började fundera på om ”Ankan” verkligen använt mikron. Jag frågade lite försiktigt om han verkligen hade stoppat maten i någon av de två vita ”kubformade” sakerna med fönster som står längst in i köket.

Jag misstänkte nämligen att han använt ett av köksskåpen. Stoppat in maten och vridit på dörrknoppen.

Blicken jag fick visade att jag nog slagit huvudet på spiken.

Jag bara undrar, lär sig ungdomarna inte någonting på hemkunskapen idag?

 

"Snabbmats-Ankan"

17 april 2008 15:32

Mitt betyg i hemkunskap var nog inte det vassaste. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...