Om tio veckor ska några av stalltjejerna hyra varsin häst. Tio veckor, det är sjuttio dagar eller ettusensexhundraåttio timmar eller etthundratusenåttahundra minuter. Alldeles strax med andra ord!

Hyrtjejerna har fått hämta sina hyrkontrakt i veckan och nu är det högt i tak! Varenda minut ska tydligen planeras! Det viktigaste är tydligen huruvida man ska rida barbacka eller inte....

Barbacka...

Jag ryser bara jag tänkter på det. Samtidigt vet jag att det är något magiskt med barbacka. I alla fall till en viss ålder. Sedan är det egna måendet viktigare än barbacka.

Jag har "förätit" mig på barbacka. För all framtid!

Picador drabbades nämligen av ett eksem på ryggen en gång. Det började med en mycket liten hårlös fläck som snart växte sig större. Veterinär konsulterades och domen föll. Han skulle tappa all päls på ryggen inom snar framtid.

Det gjorde han också och jag var tvungen att rida barbacka ända tills pälsen vuxit ut igen. Det gick inte på en dag om man säger så... Inte på en vecka heller... Inte på en månad... Ja, ni kanske förstår.

Eftersom jag hade flera tävlingar inplanerade så det var bara att följa schemat och träna på. Där satt jag på min hårlösa häst och skumpade och studsade och slet ut ridbyxbakar på löpande band.

Jag kan nästan svära på att det var den allra sista gången jag red barbacka. Suget har liksom inte funnts sedan dess. Det är väl som när man föräter sig på choklad med nötter eller något liknande.

Jag har viss förståelse för barbackaridning eftersom jag i yngre dagar också kunde få för mig att rida barbacka frivilligt. Men... inget mer barbacka för mig!

 

skogsfrun på dal

16 maj 2009 08:43

Nu har jag, en gammal ridskoletjej som till slut blev med egna hästar och egen ridlärare! med stort nöje och igenkännande leenden läst igenom alla maj månads inlägg. Mycket bra och roligt skrivet! man tackar och önskar en god dag och ritt,

http://www.barasaras.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...