Idag har jag varit hos Naprapaten.

Han hjälper mig att återfå rörlighet i en ryggskada jag har. Förutom naprapaten så är det ridningen som är den bästa medicinen för min rygg. Jag känner mig aldrig så mjuk i ryggen som efter ett rejält ridpass.

Naprapaten håller med. Ridning är jättebra för ryggen!

Det är underligt. Man kostar på sin häst massage, sadelutprovningar, och annat för att den ska må så bra som möjligt. Men att ta hand om sina egna krämpor kommer alltid i sista hand. Kanske ligger det något i det där gamla uttalandet; "Man vill ju inte vara till besvär!"

Men idag är det dags. När man har stora problem att nå ner till fötterna för att få på sig skorna eller när man måste väcka sambon för att bli vänd på natten.... då är det dags!

Hos naprapaten får man en tumme i ryggen som trycker tills man svettas och tror man ska ramla genom bristen och ner på golvet. Så plötsligt ger det onda med sig en aning.

Sedan blir man böjd i en vinkel som man inte trodde var mänsklig. Man kan plötsligt se sin egen rygg. Det stramar i musklerna som om man tagit på sig ett skinn som är fyra nummer för litet. Så knäpper det till och han släpper efter.

- Kan jag hjula efter det här? Eller åtminstone slå en kullerbytta? undrar jag.

Han tittar konstigt på mig och svarar att det skulle han inte rekommendera.

Jag accepterar svaret utan vidare disskusion.

Efter en dryg halvtimme får jag kliva ner från britsen. Det känns ömt men ändå oändligt mycket rörligare än tidigare.

Kanske har han "bänt" loss varenda endorfin i min kropp för jag känner ett underligt lyckorus hela eftermiddagen. Eller så är det bara lycka över att jag faktiskt lyckas knyta mina skor själv!

- Nu går du hem och rider så mycket du bara orkar! säger naprapaten.

Jag gillar det han säger, skarpt!