Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 14 juli 2009

Härligt, härligt men farligt, farligt.

Av Ulrika Pernler - 14 juli 2009 18:01

Hej! Ja tänk vad man red barbacka när man var ponnyryttare. Utan minsta ansträngning kunde man hoppa upp och av på hästen. I alla fall jag.


Gabbi var ingen hejare på att ta sig upp på hästen måste jag erkänna. Fast hon var riktigt duktig på att ramla av. En liten kurva eller om hästen råkade snubbla och vips låg hon i en hög på marken.


Inte hjälpte det att hon hade en B-ponny . Hon stod på marken och försökte ta sats men det var precis som om hon hade lim under skosulorna. Så det slutade alltid med att jag fick hoppa av, kasta upp henne på hästen och sedan tog jag mantag och svingade mig likt en indian ( kanske inte riktigt) upp på min egen häst som var av stora mått, 146 centimeter i manken.


Så sa jag till gabbi att hålla i sig för det var inte så kul att hoppa av hela tiden. Javisst lovade Gabbi, men i nästa kurva var det kört igen. Det där talesättet -ramla av hundra gånger innan du blir en riktig ryttare- det hade hon passerat med råge redan i tioårsåldern tror jag...


Man kan tycka att det finns många regler att hålla sig till när man är hästtjej/kille. Men jag brukar säga att bakom varje regel finns en anledning. Även fast det är trettio år sedan jag började som ponnyryttare så var reglerna i princip desamma som nu.


- Aldrig rida utan hjälm!

- Aldrig rida ut ensam!

- Aldrig fatta galoppera på hemväg!


Att den där sista regeln är viktig vet jag av egen erfarenhet. Jag har nämligen provat. Det gjorde ont!


Vi var ute och red en sommardag förr i tiden, barbacka förstås. Då den hästen jag red var het och gärna höll huvudet högt så hade jag en täckesgjord runt magen och en martingal fäst i gjorden.


Vi satt och skrittade och flugorna surrade runt hästarna och oss. Vi var relativt nära stallet, kanske tio minuter bort. Så sa någon av oss att vi kanske kunde ta en galopp eftersom det var en fin stig med bra underlag.


Vi tog tyglarna och jag som var först i ledet av tre hästar gjorde en galoppfattning. Min ponny galopperade iväg längs stigen. Rätt som det var kom en lite tvär sväng och jag gled snett över hästryggen. Ponnyn blev lite skrämd och tog fart. I nästa sekund hängde jag under hästhalsen med ena benet instucket i martingalremmen och båda armarna runt hästens hals.


Det gick väldigt fort och det var inte ett dugg bekvämt. Jag såg hur de båda andra hästarna hade stannat på stigen en bit bort. Deras ryttare kuunde inte göra något annat än att titta när vi försvann bortåt.


Efter en liten bit orkade jag inte hålla i mig längre och tappade greppet om hästhalsen.


Jag minns hur jag hängde nästan upp och ned med benet fortfarande fast i remmen. Efter några språng lossnade benet och jag föll till marken. Någonstans under de sekunderna så blev jag trampad på skenbenet men det kände jag inget av just då.


Min ponny sprang hem till stallet och jag linkade efter i sällskap av mina kamrater som hade kommit ikapp. Det blev en fruktansvärt stor bula på benet och efter någon vecka kunde jag skryta med att den skiftade i alla regnbågens färger.


Jag förstod själv att jag hade väldigt tur! Jag har heller aldrig efter det galopperat hemåt mot stallet. Bakom varje regel finns en anledning! Glöm aldrig det.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards