Hej! Idag får ni ta del av Saras tävlingsdag. Varning!!! Kan vara läskig läsning för morgontrötta!

Myggornas högborg – Österfärnebo 19/9

Fredag 18/9

16.00 – Tävlingsförberedelserna inleds. Här skall mockas, putsas, badas, trimmas man, knoppas, packa foder, packa utrustning m.m …

19.47 – Sara Hägg och jag sitter i sadelkammaren och putsar utrustningen inför kommande tävlingshelg. Jag ställer frågan ”vad är det nu igen med den här sporten som är så himla kul?” till Sara och får bara en blick till svar…

Lördag 19/9

04.15 – väckarklockan ringer ilsket och jag ställer samma fråga igen till mig själv denna gång ”vad är det nu igen som är så himla kul med den här sporten?” Får bara en blick tillbaka av spegelbilden..

06.00 – anländer till UPK. Agneta ansluter som hästskötare och jag tycker mig höra henne mumla något om ”vad är det med den här sporten egentligen som gör att man är här frivilligt?”…

07.00 – Candy traskar snällt in i trailer (!) och man kan nästan se henne undra ”varför gör vi det här?” Resan mot Österfärndebo och myggornas högborg tar sin början. Här skall ridas regional dressyr. Efter många överläggningar med mig själv har jag beslutat att idag inte starta MSV utan det blir ”bara” LA:4 och LA:6.

08.21 – anländer till Österfärnebo och vi hinner knappt kliva ur bilen innan myggorna anfaller! ”Varför gör vi detta?” tänker jag återigen.

9.52 – Agneta hjälper till med de sista förberedelserna innan start. Nytt för den här helgen är (förutom putstrasa och snabbskokräm till stövlarna, vattenflaska, benskydd som skall av och allt annat konstigt vi dressyrnördar gör innan start) är en putsvante jag inhandlat till Candy. Agneta tittar mycket skeptiskt på den men härdar ut.

09.56 – starttid första klassen LA:4. Underlaget är lite stumt på banan och jag mes rider i ökningarna. Satsar lite för mycket i bakdelsvändningarna (vill så gärna visa att vi har tränat och nu kan centrera dem riktigt fint) vilket får till följd att Candy missförstår och korsar bakbenen. Allt annat känns toppen och känslan av hur kul det är att tävla infinner sig!

10.02 – prisutdelning. Segern försvann i min översatsning på bakdelsvändningarna och vi slutar på 64% och en hedrande andra plats. Stolt och nöjd missar jag att hälsa på publiken efter prisutdelningen – lite pinsamt!

10.24 – Agneta och jag sätter oss på läktaren och äter lunch. Omedelbart blir jag anfallen av en ”AIK-are” och springer mot bilen för att söka skydd.

11.46 – rider runt banan och väntar oroligt på startsignal. Har jag missat den? Var inte det är en liten vissling? Tar mod till mig och frågar Anette och nej hon väntar in rätt tid. Puh!

11.48 – startsignalen ljuder för LA:6 och Candy spetsar öronen. Jag biter ihop och kopplar på leendet. Här skall inte mesridas något mer! Moment efter moment utförs utan missar och en härlig känsla sprider sig i kroppen. Agneta rider med för fullt på läktarplats.

12.11 – resultatet av min ritt kommer ÄNTLIGEN! Ett litet glädjeskutt och tjut kostar jag på mig. Målet var 60% och resultatet blev 64.88%

12.30 – prisutdelning. En delad tredjeplats och ytterligare ett ärovarv. Kommer ihåg att hälsa på publiken och Candy bockar bara LITE under ärovarvet den här gången!

20.00 – släcker lampan och tänker på hur underbart kul det är med hästar och tävling. Särskilt när allt slit på träningarna ger reslutat på tävlingar också.

Söndag 20/9

05.00 – väckarklockan ringer. Dags för stalltjänst. Tur att det snart är måndag så man får gå till jobbet och ta lite sovmorgon innan!

/Sara

Hej! Fortfarande strular det med länken hit till bloggen. Mycket Smarta Mia kom på att om man högerklickar på "bloggbilden" på hemsidans framsida och väljer "öppna länken i nytt fönster" så funkar det. Ett annat sätt är ju att lägga till sidan i sina "favoriter" så kan man ju alltid gå direkt hit!

I veckan ska jag snoka rätt på nåt "datasnille". Datasnillen innefattar alla som är yngre än tjugofem år sisådär. När de föddes fanns det redan datorer (det är faktsikt sant!) så för dem är det ingen konst att få grejorna att fungera.

Idag har jag varit i Gimo och tävlat med Rolle. Han har varit riktigt lugn de senaste tre tävlingarna och jag börjar se resultatet av vårt "slit"! Idag red vi ihop 59% i LA:3 och då hade vi ändå utfört vissa spektakel på banan.

Bland annat var det fotbollsträning i direkt anslutning till tävlingsbanan. En massa små gulklädda barn tränade sig på att skjuta höjdare med sina vita fotbollar och ett tag såg det ut som om det haglade i luften kring Gimo ridskola. Fast Rolle brydde sig inte nämnvärt om haglet. Men när barnen därefter samlade sig i en gigantisk gul formation för att springa i en klump runt fotbollsplanen tyckte han att de betedde sig mycket underligt. Den gula formationen gav oss en fyra i protokollet.

I galoppökningen fick vi en väldig fart och avslutade med ett högt luftsprång och en käck bakutspark. För det belönades vi med två poäng. Tvåor är snygga tycker jag. Först lite mjukt böjda och sedan slutar de med en snärt. Precis som galoppökningen. Så det passade bra!

I övrigt skrapade vi ihop mest högre poängvalörer och Rolle fick mycket beröm efter avslutad uppvisning. Det är väldigt roligt att tävla!

Vi hade en trogen fanclub på ridbanans kortsida bestående av ettt tiotal små hästtjejer som fotograferade i ett kör. När jag red förbi hörde jag en av dem pipa "Åh, en sån där vill jag också ha!" Hon måste ha trott attt rolle var någon typ av "My little Pony" i naturlig storlek.

Tillbaka på ridskolan var det barnridning. Fint väder betyder många små barn som vill rida och ledarna gick i skyttetraffik med ponnyerna på ridvägarna. Det ser så mysigt ut. Ibland vill de små barnen inte hoppa av efter avslutad ritt och föräldrarna får snällt betala för en runda till!

Ingemar Stenmark!

Mellan 1973 och 1989 tar han 86 världscupsegrar, 46 i storslalomoch 40 i slalom!

Själv har jag flest Stenmarksminnen från åren i mellanstadiet någon gång på tidigt 80-tal

För mig är Stenmark är näst intill magisk.

När jag försöker förklara för de som är yngre än jag själv så tittar de konstigt tillbaka.

Men de var inte där då!

I Sverige står arbetsplatserna stilla, i skolorna rullas tv-apparaterna in i klassrummet och ute på gatan samlas människorna hos närmaste tv-handlare.

Vi sitter framför TV:n med blicken fäst mot rutan. Ingemar står i startposition, längst upp. Framåtlutad över den lilla pinnen som skiljer honom från backen. Plötsligt tar han sats och kastar sig ut. Sekunderna börjar ticka.

Mitt favoritcitat av den store mästaren är följande:

"Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag"

Idag är det 2009! Nästan tjugo år sedan vi satt i klassrummet.

Idag är han tillbaka!

I årets uppsättning av ”Superstars”.

För mig finns bara en ”Superstar”, Stenmark!

För honom själv finns det nog också bara en ”Superstar”, han själv!

Jag tror inte ens han skulle ha ställt upp om han inte känt sig säker på att ha en stor chans att vinna.

Han är 53 år och förstås i topptrim. Något annat finns inte för ”Stenis”. Han har precis tagit de andra deltagarna i tyngdlyft. Lätt som en plätt!

Så är det dags för skytte. Dagen innan har fyra andra skyttar satt ett eller möjligtvis två skott på trettio försök.

Den här kvällen börjar likadant. Den första skytten missar samtliga av sina fem försök. Likadant för den andra. Man sitter i soffan och tänker vilken värdelös och omöjlig gren.

Då kliver ”Stenis fram”

Han höjer pistolen, skjuter och missar.

Det bekräftar det omöjliga i att skjuta prick tänker jag först.

Så ser jag hur han blinkar till. Lägger ner pistolen och tar ett par steg tillbaka.

Så kliver han fram igen. Höjer pistolen och siktar.

Därefter sätter han fyra skott på raken.

Hur gjorde du? Frågar programvärden med hakan vid knäna.

”Jo, jag hade väl kanske lite tur…” svarar ”Stenis med ett litet, litet leende i mungipan.

Skulle inte tro det!

Vi har just fått se en av världen största mästare i fokus!

Hej! Idag har vi haft besök av sadeldoktorn, en av hästarnas bästa vänner! Sadeldoktorn Jimmy besöker oss två gånger om året för att på plats gå igenom och prova ut alla ridskolehästarnas sadlar. Hästarnas personliga sadlar är fyrtio stycken till antalet och så har vi ju en del dressyrsadlar och några extrasadlar också. Så runt femtio sadlar finns att gå igenom.

Vi provar sadlarna på hösten en tid efter betet. Då är hästarna mer normalviktiga än de är direkt efter betessäsongen. Så provar vi sadlarna igen efter juluppehållet. Hästar ändrar sig hela tiden i muskulatur, vikt och utseende i ryggen. En gammal häst kan till exempel få mer framträdande manke och mindre muskulatur över ryggen. En yngre häst ändrar utseende i ryggen medan den växer. Efter bete är hästarna tjocka och efter vintern kanske lite mer i trim.

En bra sadelmakare är en stor del i konceptet "friska hästar". Om sadeln ligger bra på hästen så slipper den ryggproblem. Slipper den spänningar och ont i ryggen så slipper den problem med benen. Ligger sadeln bekvämt så kan hästen helt enkelt slappna av och trivas med sin ryttare!

Det är därför man aldrig får spara pengar på sadlingen! Det är också därför det är så viktigt att varje häst har sin egen sadel. Ridskolehästarna använder ju sina sadlar ungefär femton timmar varje vecka!

Det första vi gör innan Jimmy kommer är att plocka av alla vojlockar och sadelgjordar från sadlarna. Sadelutprovningen sker med en "naken" sadel. En väl utprovadsadel lägger sig direkt till rätta på hästryggen. Den "hittar själv" sitt läge. I princip skulle man kunna rida med enbart sadel och ingen vojlock på hästen om sadeln ligger bra. Vojlocken är enbart till för att skydda lädret i sadeln från smuts och svett.

Vi hänger fram alla sadlar utanför respektive häst och sedan börjar utprovningen.

Jimmy provar, Gabbi antecknar om något behöver lagas eller om sadeln ska stoppas om. Övriga springer fram och tillbaka med sadlar, märker om och sätter till sist tillbaka alla vojlockar och sadelgjordar.

Idag tog det hela ungefär tre timmar och då han Jimmy stoppa om flera sadlar och sy sömmar som gått sönder.

Ni elever kan göra några saker för att vår utrustning ska hålla länge samt att hästarna ska må bra:

* Inte byta sadlar på hästarna i onödan. Varje gång hästen går tex med dressyrsadel går den ju med en sadel som inte är fullkomlig för just den hästen.

* Ta med sadel och träns till putsspiltan efter lektionen. Torka av utrustningen med en fuktig svamp och den sadeltvål som finns i spiltan. Svett och smuts är farliga fiender för läder. Svetten löser bland annat upp sömmarna i lädret. Torka av sadeln på ovansidan och även under kåporna.

*Passa på att också torka ren sadelgjorden från svett och smuts så slipper hästen skavsår i sadelgjordsstaden.

Om vi sköter utrustningen väl så håller den många, många år framöver. För en ny sadel ger vi idag drygt femtontusen kronor så att ta sig lite extra tid efter lektionen för attgöra rent sin sadel är en bra investering för föreningen!

Här nedan kan ni se lite bilder från dagens sadelprovning.

Hej! Jag undrar om ni kan se mig? Eller rättare sagt det jag skriver. Det har blivit en fnurra av något slag på länken som går från hemsidan till bloggen. Ena dagen fungerade allt perfekt och nästa var det bara vitt.

Jag menar om man trycker på länken ”Ulrika Bloggar” och så blir det bara vitt. Då måste ju alla tro att det är helt tomt.

Det är det också…  ibland. Men för det mesta är det nog mera fullt än tomt.

Det bästa är att på min arbetsdator så ser allt helt normalt ut. Jag klickar på länken och kommer till bloggen. På speldatorn som står bara en halv meter bort blir det vitt. På laptoppen som står ytterligare en halv meter bort så blir det vitt.

Kan inte datorer samarbeta?

Blogga Gratis har bytt namn till Bloggportalen. Jag passar på att göra ett nytt sidhuvud. Adressen ska vara densamma som förut.

Så blir det vitt…

Jag provar att länka om en gång, två gånger, tre gånger, massa gånger.

Vitt…

Jag gillar datorer. När allt funkar. Men jag försöker mig inte ens på att förstå alla sladdar, kretskort och annat som gömmer sig under datorns skal. Jag tittar på sladdhärvan på golvet och suckar samtidigt som jag är förundrad att jag har lyckats koppla ihop alla de där sladdarna och fått datorn användbar.

Men vitt…

Det löser jag inte.

Jag kliar mig i huvudet och konstaterar att jag inte förstår något, överhuvudtaget.

Hej , idétorka idag!

Vill ni så kan ni läsa "Havrepappas" inlägg om hur viktigt det faktiskt är att ha den dyraste utrustningen på sin häst och sig själv!

Att rida är en konst sägs det. Jag skall här och nu guida alla nybörjare genom grunderna i denna konst så att ni inte behöver göra någon tavla, även om det nu är en konstig konst.

 

Det finns de som hävdar att hästen och ryttaren är grunden i all ridning, men det är totalt fel. Grunden till all ridning stavas utrustning. Med rätt utrustning kan man lura även den mest inbitna hästmänniska att tro att man faktiskt har koll, även om man i själva verket har noll koll. Det här är en lämplig grundutrustning att införskaffa innan man börjar tänka på att lära sig rida, med början framifrån på ekipaget...

Läs resten på:

http://www.hippson.se/cldoc/45944.htm

Ha det!

Idag åkte lilla prinsessan Susi till de evigt gröna ängarna. Hon har varit otroligt uppassad under helgen av skötarna och andra fans. Hennes minnessida hittar du här: http://www.uppsalaponnyklubb.se/susiminne.html

Efter önskemål kommer en uppdatering från kattfabriken.

Det stora ordet är KAOS! Kattkaos!

Alla kattungarna har hittat hem. Men ännu är det sex veckor kvar tills de flyger ur boet.

För den som undrar vem som sjunger den vackra sången så kan jag tala om att det är en av mina absoluta favoritartister "Den rockande samen"!

Hej! Man kan lätt ramla i många olika situationer.

När man håller på med hästar så tänker man väl främst på att ramla av. Det händer oundvikligen att man tappar balansen och får markkänning som ryttare.

Som jag har berättat förut så förstår sig oftast hästarna inte på oss människor när vi ligger i spånet och spottar ut sanden. De vänder på huvudet och tittar med stora ögon på en. Vad gör du där?

Men det går bra att ramla på fler ställen än från hästryggen!

Jag ramlade till exempel i stallgången i vintras. Det var dags för utfodring och hökärran skulle över tröskeln och in i stallet. Jag tog sats utanför dörren. Ett…. Två… tre…. Så sprang jag mot dörröppningen med hökärran på släp. Det var bara det att kärran tvärnitade vid tröskeln men det gjorde inte jag.

I vertikalt läge for jag genom gången. Hann vinka till både Poppe och Amber och landade sedan rakt på ajbågen (mina barn säger så av förklarliga skäl).

Hökärror är farliga!

Man kan ramla hemma också!

En gång hade min pappa lyft bort trappen från köksutgången eftersom den skulle renoveras på något vis. Det är bra att laga sådant som är sönder men det är också bra att veta vad som är på lagning.

Det visste inte jag så jag öppnade dörren vid köksutgången och klev rakt ut i luften. Även den gången ramlade jag i vertikalt läge. Det är bra för då fördelar sig det onda över hela kroppen.

Nu verkar det kanske som jag ramlar en förfärlig massa och det gör jag också.

Men andra kan också ramla!

I eftermiddags var jag och Björn ute i skogen för att leta svamp.

Plötsligt kom han farandes förbi med ett illvrål och ramlade raklång på stigen.

Det kallas för vrickning.

Jag slet förstås upp mobilen och tog ett kort. Sedan frågade jag hur det gick.

Jag fick bara ett stön till svar men benet såg rätt så rakt ut.

Man borde ju faktiskt se svamparna bättre när man ligger ner!