Hej! På hösten 1986 när Picador var 2 1/2 år var det dags att lägga sadel på honom, hänga över ryggen och sedan börja rida honom lite försiktigt inför utbildningen som treåring. Picador var min första egna stora häst. Själv var jag arton år och hade på något sätt lyckats övertyga mina föräldarar om att jag var fullt kapabel till att köpa en så ung häst och rida in honom själv.

Något ridhus hade vi inte och ridbanan låg en dryg kilometer från stallet. Man var dessutom tvungen att korsa två vägar för att komma dit. Så istället hade jag gjort upp en slinga som tog drygt femton minuter i skogen runtomkring stallet.

Under sommaren hade jag vant Picador vid tränset och jag hade promenerat slingan oräkneliga gånger till fots med hästen på släptåg.

I mitten på sommaren var pappa och jag till den gamla herrgården i Lagga där han bott på somrarna som barn. Vi träffade ägen till gården och fick besöka den gamla selkammaren i stallet. För länge sedan hade det bott många fina körhästar i stallet men numera huserade bara kossor och kalvar på gården. Seldonen hängde i långa rader längs väggen. De var dammiga men fortfarande i rätt så gott skick.

Jag valde ut två fina lokselar och tror att gårdsägaren kände lite glädje ändå över att seldonen skulle få komma till användning igen. Jag tog hem selarna och putsade dem omsorgsfullt. Under dammet så gömde sig en hel del detaljer i läder och vackra sömmar och det kändes lite specielt att få hänga selarna på Picador efter att ha fått höra om hästarna som burit dem för länge sedan.

Efter det så tömkörde jag Picador längs slingan i skogen varje dag för att han skulle vänja sig vid att höra min röst bakifrån och även lära sig de grundläggande hjälperna för att gå, stanna och svänga.

Jag köpte en sadel och sadlade min häst sedan tog vi en promenad längs stigarna med stigbyglarna hängande längs sidorna.  

Dagarna hade blivt kyligare och träden började skifta i gult och rött när jag hängde över ryggen på Picador första gången. Han lyfte huvudet och sneglade bakåt men stod alldeles stilla. Min pappa höll i tyglarna och jag hade klättrat upp på bänken utanför stallet. Jag lutade mig över sadeln och lade försiktigt lite tyngd över hästens rygg. Sedan klappade jag honom försiktigt med handen på sidan.

Det var en stor dag!

Inom några gånger var Picador helt avslappnad inför själva hängandet och jag kunde försiktigt lägga benet över ryggen och sitta på honom. I början ledde min pappa mgi runt på stallplanen men snart kunde han leda mig längs slingan i skogen.

När inte min pappa var med så fick Gabbi ta täten med på någon äldre häst i stallet och Picador fick lufsa efter. Lite senare under hösten kunde jag rida hela slingan själv och till och med börja rida till ridbanan som låg en bit bort.

Det hade blivit dags att prova lite trav och galopp innan vintervilan.

Till min hjälp under det första året hade jag Lennart Wijnbladhs utmärkta bok "Inridning, utbildning av föl och unghäst". Boken var läst från pärm till pärm och invid avsnittet där Lennarts schema för utbildningen fanns satt ständigt ett bokmärke instucket. Jag vet inte om boken ens finns att köpa längre i bokhandeln. Mitt eget exemplar har tyvärr kommit bort på vägen. Men jag har Lennart att tacka för att det gick vägen med det första skedet av inridningen av Picador även om vi framöver kom att stöta på en hel del krokar och gupp under vägens gång...

Nedan några bilder, det är inte så illa med höst ändå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...