Ridskolehästen Aigle i hagen

Hej! Idag började jag morgonen med träning för Uffe. I första gruppen red jag på Gabbis Louie som blev riktigt fin och därför fick avsluta sitt pass tjugo minuter tidigare än de övriga i gruppen. Erica red också i första gruppen på nya ridskolehästen Aigle. Jag har bara sett honom några korta stunder tidigare så det var kul att se honom ett helt pass. Han verkar både snäll och okomplicerad sina fem år till trots och vi tror att han kommer kunna börja gå med på våra träningsgrupper alldeles snart.

Medan övriga ryttare och hästar i den första gruppen slet vidare så tog jag ut min häst i stallet och gjorde iordning nästa, Ronaldhino.

Dagens andra grupp vill jag kalla för "cirkusgruppen". Detta för att Goliath och Hanna var med och bjöd på färgprakt, Tina var med på sitt vackra Friesersto och bjöd på hovskägg och lång svepande man och jag var med på Ronaldhino och bjöd på själva cirkuskonsterna. Malin var också med men hon hade varken cirkushäst eller gjorde några konster så hon får väl vara cirkusdirektören då.

Vi startade upp lite lätt med övergångar i alla gångarter. Sedan eskalerade det hela och till slut så red vi förvänd galopp längs trekvartslinjen och samlade för att göra galoppiruetter utåt. Allra sist fick vi rida passagetrav och piaff. Sedan var det slut på dagens cirkus. Vi hade väldigt kul!

Jag gick hem för att byta av Gabbi som varit barnvakt åt min kruppiga son.

Eftermiddagen ägnades åt jobb hemma och att vänta på den utlovade snön. Vid tretiden så kom den... Hade jag kunnat fortsätta vara inne så hade det varit okej. Men just i kväll så skulle jag ha programträningar för de ekipage som ska rida lag och förklass under söndagens allsvenskaomgång på Jälla.

Som tur var så övergick snön till regn, blåst och tre grader varmt (kan man kalla det varmt?). Så jag hoppade i kläderna med lager på lager principen. Täckbyxor och mössa åkte också på. Sedan var jag riggad för träningen!

I drygt två timmar red ekipagen i olika grupper. De var verkligen ståndaktiga och red på och koncentrerade sig fint trots det något ruggiga vädret. Jag tycker alla har gjort fina framsteg under våren och hoppas att de kommer att ha roligt på sändagens tävling.

Själv var jag varm på gränsen till svettig i alla mina kläder och det blöta stannade i de yttersta lagren. Så talesättet "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" stämmer bra även om man blir lika sur varje gång någon säger det åt en.

Emilie har gjort en film på sin ritt med Goliath i söndags. Titta på den så får ni se hur fint de visade sig för domare och publik. Programmet är en Regional LA:4.

Hej! Nu har jag precis lagt ut lite text och bilder från helgens tävlingar. Det hittar ni under nyheter på klubbens hemsida www.uppsalaponnyklubb.se

Följande rader kom på min mail i morse:

    

     

Blåsippor  

         

  

Hej! Torsdagen den 6 maj har vår granne Jällaskolan "Prova på dag" för dem som gåpr ut grundskolan och har tänkt söka dit till hösten 2010 samt för dem som går i årskurs 8.

På eftermiddagen mellan kl 13-15 kommer Jens Fredriksson att hålla en clinic om ryttarens och hästens utbildning.

På kvällen håller Jens clinic för allmänheten så då tycker jag alla ska passa på att gå dit och titta! Jag återkommer imorgon med tider och priser!

Läs mer här: http://www.jallaskolan.se/

Att gå på olika clinics är ett jättebra sätt att få mer kunskap och inspiration i den egna ridningen. Ofta tycker jag att det är mer givande att sitta på läktaren och både se dem som rider och höra vad den som håller i clinicen säger.  

Vad det finns för olika clinics att besöka kan man leta upp information om själv ifall man är lite om sig och kring sig. Till exempel kan man gå in på Svenska ridsportförbundets hemsida http://www3.ridsport.se/ för att hitta info.

Så har vi ju Upplandsdistriktets egen hemsida http://www.ridsport.se/uppland/ 

Man kan också offra lite tid på att titta in på Upplandsklubbarnas egna hemsidor för att se vad som kommer att hända inom den närmsta tiden.

Clinics och träningar är oftast öppna för rid- och hästintresserade ifrån alla våra fyrtio ridklubbar i länet.

Hej! Idag får man väl säga att det varit växlande väderlek. Själv vill jag säga att jag hade mycket tur med vädret idag. Vi var ju på tävling nere vid Jällas ridhus och när det närmade sig framridning för min del såg vi hur molnen började torna upp sig på himlen.

Det där kan ju inte bara vara vulkanaska, tänkte jag. Det var det inte heller. Det var där min tur kom in i bilden. Jag hann nämligen sitta upp och rida en kvart på utebanan. Sedan var det dags att gå in i collectingring i ridhuset. Precis när jag kommit in under tak så började det hagla i massor och marken täcktes snabbt av is i drivor. Det smällde på plåttaket och jag var mäkta nöjd över att jag var inomhus.

Många var dock ute på framridningen i haglet och jag vill sända några tankar till er. Jag vet hur det är. För ett år sedan drygt så tävlade jag också på Jälla när ett skyfall närapå dränkte mig och min häst på framridningen. Det var nog ett av årtiondets värsta regn med blixtar och vattendroppar stora som studsbollar.

Alla som var till fots den gången sprang in i ridhuset och vi kunde se dem sitta därinne i det torra med näsorna tryckta mot rutorna. Kanske kände de visst medlidande eller så tyckte de att det var kul att se oss som satt därute ochh kurade medan himlen sände zickzackblixtar ovanför våra huvuden och vattnet rann i strömmar nedför våra ryggar. .Den gången var det bara att ge upp, bli genomblöt och sedan ta näsdroppar i en vekca efteråt.

Men idag hade jag alltså tur! Det gäller att minnas sånt för det är lätt att påminna sig om alla gånger man har otur. Jag vill påstå att man har tur mycket oftare än otur om man tänker efter!

Dressyrlaget kom förresten trea i dagens tävling. Det var väl tur! Ju mer vi tränar desto mer tur får vi i sann Ingemar Stenmark-anda! Mer om detta kommer imorgon. Nu ska jag lägga mig i soffan och om jag har tur så kommer något bra på TV:n.

Hej! Imorgon rider vi "dressyrtanter" våran andra omgång i allsvenskans division II. Praktiskt nog så är tävlingen i grannridhuset vid Jällaskolan så vi kan lasta våra hästar och bara åka över vägen. Utom Linnea förstås för hon har hästen på andra sidan stan.

Själva lagklassen startar upp tidigast vid 12.30 men förmodligen inte förrän runt ettiden. Emilie rider först i laget på Goliath och hon har fått startnummer elva. Skulle tro att hon rider runt tvåtiden. Som uppladdning inför lagtävlan har hon suttit på Goliath ett pass. Hästbytet beror på att hennes Ina haft lite otur med tappskor och inte riktigt är i form för lagklassen.

Jag startar tvåa i laget på plats nummer nitton i klassen. Kan bli vid tretiden sådär. Den här gången har jag inte halsfluss vilket känns lovande! För Ronaldhinos del är det oftast framridnignen som är den jobbigaste biten på tävlingsplatsen. Det är för att han är så bakskygg och blir orolig när det är många okända hästar runtomkring.

Inte blir det bättre av att det allt som oftast är "djungelns lag" som gäller på framridningar. Man kan undra vad det blir av reglerna för ridning på ridbana när det är tävlingsdags.

Till förra tävlingen beslutade jag mig för att sätta en röd rosett i svansen för att de andra ryttarna skulle hålla lite avstånd. En rejäl rosett i ilsken röd färg. Den hjälpte sådär... Det dröjde bara någon minut innan den första ryttaren svepte förbi så nära att hon strök sina ben mot Rolles bakdel och han började genast "svettas".

Imorgon gör jag ändå likadant så får vi se om det blir någon effekt den här gången. Jag antar att vi som jobbar och lever på ridskola är uppvuxna med att följa diverse regler utan undantag. Något som jag tycker är både viktigt och bra för man har aldrig råd att slarva med hästar!

Trea i laget är Linnea och Camomill. De startar som nummer 27 i klassen. Om jag räknar lite på det så lär det vara vid fyratiden. Hoppas Linnea och Moa kan hålla i den fina ridning som de visat upp den senaste tiden. Men man vet aldrig med dagsformen på oss ryttare och hästar. Det är så mycket som ska klaffa.

Sist i laget rider Sara och Lola. Sara hoppar in istället för Malin och Remi eftersom hon ska gifta sig i helgen. Vi andra i laget tyckte att det var giltigt skäl för att stå över. Vill skicka en hälsning till Malin också: Hoppas du haft en riktigt fin och minnesvärd dag!!!

Sara och Lola dletog som ni kanske minns även i omgång 1 när jag fick halsfluss. Den gången skötte de sig strålande. Det lovar gott inför imorgon. Sara lär starta någon gång efter fem.

Nu ska jag packa tävlingsväskan och be en bön för att det inte snöar imorn!

Hej! Nu kommer blåsipporna! När Gabbi och jag tog vår lunchpromenad så såg vi dem i massor. När jag kom hem igen tog jag med kameran och fotograferade några av alla dem som brukar komma i backen bakom mitt hus.

Bäst som jag satt där i mossan och fotade så kände jag hur någon smög på mig och i nästa sekund kom katten Tudor flygande mot mig i sitt värsta anfallssprång mad klorna ute och huggtänderna blottade. Det var sannerligen dagens största byte, måste han ha tänkt!

Jag hann i sista stund kasta mig åt sidan och överlevde attacken. Men det var nära ögat den här gången!

Igår tog vi en koll på de tre hästarna som har vilat efter rymningen i lördags. Sammy som ha trampat upp ett sår på ena bakhoven var helt fräsch och kommer att få börja gå lektioner från och med ikväll med ett skyddande bandage runt hoven.

Lemans ser också så gott som fräsch ut. Han har ju fått ett mindre brännsår av asfalten på framsidan av ena frambenet. Han går med ett skyddande bandage för att inte få in skräp i såret. Skorpan stramar nog litegrand så han får promenera för hand ett par dagar till.

Monark är den enda som faktiskt är halt. Trots att vi har varit många som tittat på honom tillsammans så är vi inte riktigt säkra på varifrån det onda kommer. Ibland ser det ut att komma från ett bakben och i nästa sekund från ett framben. Det är inte mycket och kanske är han bara allmänt stel i sina muskler.

Imorgon kommer veterinär Peter i ett annat ärende och då ska han få ta en check på Monark så vi vet säkert hur vi ska göra för att han ska bli bra så fort som möjligt.

Nu är det strax dags för mig att gå till jobbet och hålla kvällens lektioner.

Jag undrar bara.. Har ni sett den där killen på Youtube som sjunger som en häst?

Hej! Bara så att ni inte missar det så vill jag berätta att jag fyller år imorgon. Faktum är att Uffe och Gabbi började sjunga för mig redan under träningen på förmiddagen.

-          Men, jag fyller väl inte år idag, sa jag, eller gör jag det…?

Jag blev osäker. I min ålder som dock fortfarande är tvåsiffrig så är det inte lätt att hålla reda på när det egentligen är ens födelsedag. Jag har funderat på om jag inte likaväl skulle kunna fira födelsedag den första januari precis som hästarna gör. Det skulle vara långt lättare att komma ihåg.

-          Nä, det är imorgon jag fyller år, sa jag bestämt och Gabbi och Uffe tystnade.

Sen blev det ingen mer sång idag. Inte under lektionen i alla fall. Men svettigt blev det i vanlig ordning.

Eftersom jag jobbar imorgon kväll så har jag inte tid att fylla år då. Därför fick vi trots allt fira min födelsedag idag. Det gjordes med ett litet kalas med de närmast sörjande.

En present fick jag också! De sista veckorna har min lilla gröna ”stallbil” luktat en aning dåligt efter den långa vintern. Det har varit mycket grus på golvet blandat med en del halm och jord. Utsidan har inte heller varit alltför vacker.

Men allt det ordnade sig idag! Familjen hade antagligen inspirerats av programmet ”Pimp my car” och fixat till hela bilen.

Björn lämnade in bilen på rengöring över dagen och hämtade den i skinande skick vid fyratiden. Mannen som gjorde jobbet uttryckte sig lite om det hela då Björn kom för avhämtningen.

-          Du Björn, den där bilen… den luktade mycket häst…

Så möttes jag till slut på planen härhemma av en tutande bil och tre glada grabbar däri. Bilen var utsmyckad med flaggor på taket och några schysta luktmojänger i framrutan.

Men det var inte allt…

-          Kom och ställ dig här bakom bilen, sa Björn. Ser du något speciellt?

Jag tittade länge.

-          Fungerar vindrutetorkaren? Frågade jag.

-          - Nä, det gör den inte, sa Björn (dumt av mig!)

Jag tittade och tittade och så såg jag det!

En rad med fina silvriga bokstäver på bakluckan.

ULRIKA

Snyggt!

Därefter några siffror som jag inte förstår mig på. Men det gör inget.

Jag klädde om till stallkläder och körde stolt iväg till stallet med flaggorna vajande på taket och glänsande bokstäver därbak!

När jag var liten brukade min mormor alltid säga åt mig att jag skulle komma att jobba på teatern när jag blev stor. Egentligen var jag väldigt blyg och tyckte inte om att prata inför klassen eller stå i centrum. Men inför dem som jag kände och litade på gjorde jag ofta uppträdanden av alla de slag.  Min lillasyster och hennes kamrater brukade få ställa upp som rekvisita och bakgrundspersoner i mina skådespel.

I gymnasiet blev det plötsligt roligt att stå längst fram i klassrummet och hålla sina recensioner. Medan många fortfarande stod och läste sina anteckningar rakt upp och ned från ett papper så var vi en grupp i klassen som kom på en del alternativa sätt att göra våra framträdanden.

En gång propsade vi på att få göra vårt framträdande direkt efter tiorasten eftersom vi behövde rigga lite i klassrummet först. Magistern såg misstänksam ut men gick med på detta. Under rasten slet vi hårt för att hinna baxa upp en gigantisk kartong för alla trapporna i skolan och sedan upp på katedern. Vi hade klippt ett fyrkantigt hål i framsidan och målat dit knappar och limmat fast en antenn på toppen.

När det ringde in efter rasten satt vi fyra personer inkrupna i det trånga utrymmet i kartongen och spelade upp ett TV-inslag för klassen. Magistern var inte så imponerad och tyckte att vi kommit från ämnet. Men klassen skrattade så de tjöt och jag är än i dag väldigt nöjd över den insatsen.

En annan gång minns jag att vi fick i uppdrag att intervjua folk som jobbade inom socialtjänsten och sedan skulle vi redovisa intervjuerna inför klassen. Inte så lockande tyckte vi… Så istället för att åka runt på stan och leta offer att förhöra så byggde vi om mitt rum till en studio. Sedan lånade vi pappas videokamera och redigeringsutrustning.

Så klädde vi ut oss till olika figurer och gjorde en fantastiskt bra film. Jag vet att min mamma också övertalades att spela med i olika roller och vad jag minns så var hennes insatser som skådis inte heller så pjåkiga!

Vi lade på ljudeffekter i filmen igenom att slå kastrullock mot varandra och spela gitarr och annat. Filmen borde ha blivit en succé. Magistern genomskådade oss dock och tyckte att vi ”fuskat” med uppgiften. Klassen tyckte att filmen var mycket sevärd och vi var återigen nöjda med vår insats.

Detta var dock så nära TV och teater som jag kommit i mitt liv. Hitintills ska jag tillägga!

Istället började jag göra framträdanden i rollen som mig själv genom att hålla lektioner på ridskolan. Jag var sexton år när jag fick mina första egna ridgrupper. Hjälp vad läskigt det var i början. Men så roligt. När jag väl hade börjat ville jag aldrig sluta.

Många gånger undrade nog mina föräldrar vart den där blyga ungen som alltid gömde sig bakom sin mammas kjol tagit vägen.

Det var ju jag som stod där mitt i manegen och krävde full uppmärksamhet från mina elever. Och som tyckte att det roligaste i hela världen var att få lära andra att rida. Av det blyga finns inte ett spår. För om man får göra något som man verkligen tycker om så är det inte svårt att övervinna sina rädslor.

Jag är säker på att det finns många yngre förmågor i stallet som går och tänker att de bra gärna skulle vilja stå i manegen och hålla lektion för tio barn som ska rida sin första lektion. Fast lite läskigt verkar det nog.

Likadant finns det nog många som vill vara med i TV på riktigt och inte bara i en kartong.

Man ska tro på det man vill!

Nu är jag stor sedan länge och min mormor finns inte längre här. Men jag tänker ofta på henne precis som man gör med dem som är borta. Jag tänker på hur rätt hon ändå hade då för länge sedan.