Hej! För ett tag sedan så hände en liten olycka med min ”allt-i-ett-skrivare”. Ett papper kom på tvären och trots att jag lirkade ut det med känslig hand så hände något inne i apparaten. Det var inte alls så att den gav upp men texter och bilder som kom ut har inte sett ut som de borde.

Rektanglar blir romber, texterna lutar och att skriva ut foton är inte att tänka på om man inte vill ha sig ett gott skratt då. Jag ska erkänna att jag skrivit ut en hel del bilder bara för att de sett så kul ut…

Nu är de slutskrattat. Idag var jag och köpte en ny skrivare eftersom jag behöver kunna skriva ut snygga och färgglada anslag när vi har aktiviteter i stallet.

Den nya skrivaren var en av anledningarna till att jag tillbringade en lång stund av eftermiddagen liggandes bakom databordet intrasslad i flera hundra sladdar.

Den andra anledningen till att jag låg där var att en av katterna släpade in en levande mus i hallen i förrgår, släppte den lös och tappade bort den. Musen har vi inte sett röken av sedan dess och jag förstår den! Så tänkte jag idag att om en mus gömmer sig någonstans så borde det ju vara i sladdparadiset.

Därav har jag legat bakom databordet och rett ut härvor, bundit ihop långa sladdar med buntband och kollat efter en liten mus.  Det tog sin tid men vid femtiden var det klart. Varendaste sladd satt i en kontakt i ena änden och i någon datapryl i den andra.

Med stor möda reste jag mig från golvet för att beskåda mitt gedigna arbete.

Det såg exakt likadant ut som innan jag lade mig där. Ett oändligt virrvarr av sladdar i olika färger. Det går helt enkelt inte att bringa ordning i kaos…

Så plötsligt hörde mina söner av sig från hallen. De hade fångat en liten mus med pastatången! Musen släpptes ut för att på egen hand försöka klara sig undan våra två katter som förhoppningsvis var för mätta för att jaga.

Två bra saker hade sladdeftermiddagen med sig. En liten mus blev funnen och jag kan skriva ut bilder utan att börja skratta.

Nu ska jag börja skriva ihop teorimaterialet till min dressyrkurs som börjar på måndag och morgon åker jag och köper en ny pastatång!

Gabbi och hennes sköthäst, C-ponnyn Zorba

Hej! Gabbi och jag hängde för det mesta i stallet på Eke när vi var lediga från skolan. Jag tillbringade mycket av tiden med att borsta Sirro och försöka slå ut så många skrapor med stöv som möjligt i stallgången. Jag borstade hans man noga och kammade igenom svansen. Varje dag avslutade jag med att smörja hans hovar med det gröna vegetabiliskt fett av den sorten som Janne hade sagt att man skulle ha.

Gabbi som var (och är!) fyra år yngre än mig hade inte lika stort tålamod att stå och borsta. Så utanför Zorbas box fanns inte så många stövhögar att räkna. Men hon var ren och välkammad ändå! Det fanns mycket annat som man kunde göra i stallet också. Hjälpa Räkan att hämta spån till spiltorna, bära vattenhinkar till lillstallet eller sitta på bänken utanför stallet i vårsolen och spela kort med kompisarna.

När påsklovet kom och snön började smälta var det extra mysigt att sitta utanför stallet mot någon solvärmd vägg och borsta igenom hästarnas luddvojlockar med kardorna.

Tidigt på eftermiddagen gick hästarna in från hagen och man kunde få hjälpa till att leda in dem i stallet. Räkan stod vid grinden och såg till att vi gick lugnt och försiktigt över vägen. Hästarna gick fint på rad och vi var noga med att hålla avstånd precis som vi lärt oss.

Vid den här tiden på året var det ibland extra spännande eftersom det var föltider. Den lilla shetlandsponnyn Myran brukade bli rundare och rundare under senvintern för att till sist få underbart söta och luddiga föl.

När fölet hade kommit fick Myran stå ifred för nyfikna blickar den första tiden men snart kunde man få en titt på fölungen. Roligast var det att se när hon leddes till sin hage vid den lilla sommarstugan medan fölet hoppade och skuttade vid sidan.

Om det varit tidig snösmältning så red vi ute på volten. En och annan vattenpöl fanns det nog men det v ar härligt med uteluften och ljuset. Sirro hade Tussilagos iflätade i svansen och jag tyckte att han var rätt så fin.

Bättre plats än i stallet fanns inte attt tillbringa sina lov på.

Dagarna gick alltid så fort där!