Hej! Jag antar att ingen har missat Angelica Augustssons sensationella världscupseger i Scandinavium igår. Tänk att rida in i den fullsatta arenan och göra sin allra första världscupsstart och bara några minuter senare ha spöat hela världscupeliten bestående av betydligt äldre och mer rutinerade ryttare från hela världen.

Det var andra gången någonsin som Angelica red sin häst som heter Midtown du Tillard mot klockan efter som hon brukar bli så stressad. Angelica har velat ta det lugnt för att stärka hästen i 160 cm klasserna först.

Härligt! Ridsporten behöver unga fräscha ridsportidoler!

”Hatten av” också för Havrepappan som vågar blogga om hjälmkrav vid ridning! Man kan ju undra varför det ska behöva vara någon diskussion om det överhuvudtaget egentligen. Havrepappan, Lars Mentzer tar också upp en händelse vid Gothenburg Horseshow där man förevisat frihetsdressyr i en liten paddock mitt inne i mässhallen bland folkmassor och utställare. Vad tänkte dom egentligen på? Läs mer på:

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm

Tänk säkert!

Hej! Om ett par veckor drar allsvenskorna igång och det känns så spännande. Jag tror våra ekipage kommer ge järnet och verkligen försöka göra sitt bästa. Några av våra tävlingssugna ryttare har redan varit iväg och luftat sig på säsongens första tävlingar.

Jag själv har inte varit ute på banorna ännu eftersom jag redan tidigare bestämde mig för att jag är för gammal för att tävla i en massa minusgrader. När blir man för gammal för det då, kanske ni undrar. Ja, det finns inget rätt svar på det. Man får gå på känslan helt enkelt. Men har man nått den åldern då det värker i stortån och ryggslutet så fort termometern visar på mindre än tjugo plusgrader så kan man nog vara rätt så säker på att man är där.

För att sporra alla våra ryttare så har vi bestämt att även dressyrryttarna ska kunna få poäng i klubbens championat för ”felfri ritt”. Hoppryttarna har ju sedan tidigare kunnat skrapa ihop en poäng till championatet för felfri ritt. För placeringar i klassen gäller samma tabell som tidigare och den hittar ni på championatssidan.

Så alla dressyrekipage, får ni 55 % eller mer i den klass ni startar från lokal tävling och uppåt så kan ni rapportera in 1 poäng till mig!

Det kan vara bra att tänka igenom sina målsättningar för årets tävlande också. Förra året hade jag som mål att starta Ronaldhino i medelsvår B och det gjorde vi också under hösten även om våra galoppombyten inte var helt färdiga egentligen. Så det här årets mål får bli att befästa oss i de klasserna och naturligtvis också att Rolle ska börja uppträda som den ålder han är. Fast hur förklarar man för en häst att den faktiskt har fyllt nio år?

I år är det tjugosju år någonting sedan jag red min första tävling och jag kan lätt säga att mina målsättningar har förändrats med tiden, åldern och de hästar jag tävlat.

När jag var yngre kunde jag bli fruktansvärt nervös efter att ha tittat på startlistan och insett vilka ess jag skulle tävla mot. Den nervositeten kunde vara svår att skaka av sig och förstörde säkert en del för mig vissa gånger.

Idag bryr jag mig inte alls om vilka som rider i min klass även om jag tycker det är kul att träffa dem och prata förstås. Jag jämför mig inte mot någon och jag rider bara för min egen skull. Det gör tävlandet så mycket lättare och roligare och jag upplever också att jag är mer nöjd med mina insatser.

I vilken klass man än rider så är man bättre på vissa saker och sämre på andra. Ofta vet man på vilka punkter det riskerar att spricka i protokollet. Men det är viktigare att lägga fokus på att verkligen visa de saker som är hästens och ryttarens styrka istället för att sitta och gräma sig över de detaljerna som inte är riktigt färdiga att visa upp ännu.

Hoppas ni alla som tävlar får ett roligt tävlingsår! Kom ihåg att rapportera era poäng till mig och att skriva några rader till hemsidan också.  http://www.uppsalaponnyklubb.se/27preschamp.html

Hej! Dags att presentera ännu en jobbarkompis och som utlovat blir det idag Calippo. När man tänker Calippo så ser man framför sig en mörkt brun liten ponny med lång lugg som hänger framför ögonen och den allra mjukaste och luddiga hårrem som passar förträffligt att gömma små mjuka barnfingrar i.

I år fyller den ponnyn tjugotvå år och han firar samtidigt sitt sjuttonde år som ridskoleponny hos oss på Uppsala Ponnyklubb.

Calippo kom till ridskolan med samma båt som Dutch, Canon, Mitch, Kilroy och Pajas. Som jag berättade tidigare så fick hästarna gå i ridhuset den första natten eftersom vi inte ville släppa dem i en okänd hage i mörkret. Vi gav hästarna hö och vatten  i ridhuset och sedan tittade vi på dem en stund innan vi släckte för natten och lät dem vara ifred i sitt nya hem. Jag kommer ihåg att vi inte hade en aning om hur vi någonsin skulle se skillnad på helbröderna Dutch och Canon som båda var mörkbruna med bläs.

Nästa morgon flyttade vi flocken från ridhuset och ut till en av sommarhagarna där det fanns gott om gräs. Det var inte lönt att försöka fånga dem utan vi slussade dem genom en provisorisk gång av elband. De blev mycket nöjda när de såg gräset och vidderna och galopperade glatt iväg för att ha några veckors acklimatisering innan vi skulle påbörja inridningen.

Som jag också berättade förra gången så blev Kilroy sjuk och föll bort från den ursprungliga flocken. Kvar var de övriga fem hästarna vilka vi började hantera som man gör med unghästar. Lyfta hovar, leda, longera och vänja vid omgivningarna och allt sånt där. Den häst som blev förtjust vid människor först var Mitch och det var tack vare hans stora passion för godsaker. Han lärde sig direkt att det fann godis i närheten av människor och på det viset så blev han också relativt lätt att hantera och börja utbilda.

De andra hästarna gick liksom att ta på släp efter Mitch. Fast inte riktigt alla då... Calippo brydde sig nämligen inte det minsta om ifall de andra hästarna försvann från hagen och att komma nära någon av oss som gick på två ben tänkte han inte göra överhuvudtaget. Han var så ståndaktig i sitt beslut att vi fick prova alla knep vi kunde komma på.  

Till sist flyttade vi de övriga hästarna i unghästflocken till en annan hage och tänkte att det borde gå att vänta ut Calippo. Någon gång måste han ju ge upp. Det tog tre veckor! Han gick förnöjt i hagen och betade gräs så länge vi inte kom för nära. Då stack han iväg och såg till att vara precis utom räckhåll. Men så en dag bestämde han sig för det var dags att bli tamhäst iallafall.

Eller tam och tam... Medan de andra hästarna började förstå vad man gör med en ryttare på ryggen så hade vi fortfarande fullt sjå att komma nära Calippo. För att tränsa honom var vi till exempel tvugna att plocka isär tränset i små delar. Första gångerna la vi helt enkelt bara nackstycket bakom öronen. När vi övat ett tag kunde vi börja sätta på del efter del. Efter nackstycke och sidstycken kunde vi sätta fast bettet  och lägga in det i munnen. Men att tränsa med bettet fast i tränset tog lång tid innan det ens var idé att försöka med.

Med mycket tålamod kunde vi till sist börja hänga på hans rygg och därefter påbörja själva inridningen. Allt gick bra och det var en mycket pigg liten ponny som reds in den där sommaren och hösten.

Det där brukar jag tänka tillbaka på. Speciellt såna där dagar som nu på lovet, när man kommer till stallet och Calippo står uppställd i skospiltan med en ring av små barn runt sig som håller på att lära sig om tränsning och sadling. Där står han och plirar under den långa luggen och varje gång ett nytt barn kommer fram med tränset så sänker han huvudet i rätt höjd och gapar stort tills allt har kommit på plats.

En duktig tävlingsponny blev det av Calippo med åren. Han har kamperat ihop med flera av dem som idag jobbar som instruktörer i vår verksamhet när de var mindre och i ponnyåldern. Kanske främst med Sara H och Sandra. I yngre dagar hoppade han en hel del och han har startat upp till LA i hoppningen vilket ligger på 110 cm för en D-ponny.

I dressyren har han gått upp till och med division I som rids i LA-klasser.

Idag tävlar han fortfarande men på lite lättare nivåer dels på grund av åldern men också för att han är en sån fin läromästare till dem som just har börjat sin tälvingsbana.

De sista åren har Calippo fått åldersproblem i form av fångkänningar på sommarhalvåret. Så numera får han inte gå ut på bete med de andra hästarna  utan han får gå i sin egen anpassade hage. Men den ligger nära stallet och han får mycket uppmärksamhet så han verkar helt nöjd ändå. Vi hoppas och jobbar hårt för att kunna hålla hans fång i schack för att han ska må bra länge ännu.

Som nybörjarhäst är Calippo helt underbar och han får många besök  varje dag i stallet eftersom han alltid vänder på huvudet och tittar snällt när någon går förbi. Att som barn få stryka med sina små fingrar genom den mjuka pälsen går inte av för hackor.

Hej! Imorse var det så kallt, så kallt! Hästarna fick vara ute en lite kortare stund idag för att inte vattnet i stallet skulle frysa. Men det var ingen av hästarna som klagade över att behöva komma in före utsatt tid.

Fruset vatten däremot är ingen höjdare. Det går bra så länge det är is men när det tinar så spricker alltid några rör och ett mindre kaos utbryter. Vatten sprutar, människor springer och hästar frustar. Så det är klokt att undvika ifall det går!

Vad händer med Sammy nu då? Var det någon som undrade efter att jag skrev igår att han åkt på en blåtira. Ja, han funderar starkt på att ta värvning på något piratskepp och segla jorden runt och fortsätta alla sina hyss till havs, helt enkelt.

"Femton gastar på död mans kista, yokoho och en bal med hö"

Sammy mår bra. Det finns inga primära skador i ögat utan mest en svullnad av mjukdelarna runtom. Det blir någon veckas behandling med ögondroppar och mörkläggning av ögat under en flughuva med lite silvertejp på.

Han får inte vara ute i sol eftersom ögondropparna gör att pupillen vidgas men vid mulet väder kan han vara ute i rasthage och lufta sig lite. (bara därför var det sol idag...) I princip fick han ridas som vanligt men vi låter bli då det inte är schysst att rida en normalt tvåögd häst som nu tillfälligt bara får titta med ena ögat. Försök själva får ni se.

En flughuva tar bort rätt så mycket av synen och på den sidan som det sitter tejp så är det kolsvart. Tänk på det om ni går in till Sammy och han har den "blinda" sidan till. Då gör ni bäst i att ta det lugnt, göra er hörda och verkligen tala om att ni kommer innan ni kliver på. Annars kan  man skrämmas nåt förskäckligt, även om det är en tuff pirat man hälsar på.

Hej! Idag har vi varit iväg på konferens. Det är inte mer märkvärdigt än att vi alla satte oss på bussen till Eckerölinjen imorse och att vi sedan under dagen suttit i ett konferensrum på båten och planerat och spånat om verksamheten på ridskolan. Det som i och för sig var lite märkvärdigt var att Ingrid hade lyckats sätta sig på rätt buss redan från början, då jag har hört ryktas om att hon kan ha vissa problem med det i vanliga fall.

Busschauffören hälsade vänligt på oss och sade att detta ju måsta vara "Ponnyklubben". Jomenvisst sa vi och undrade bestämt hur han kunde veta det.  Bussresan gick bra och Gabbi hade packat matsäck som hon och jag klämde i oss på vägen medan de övriga satt och talade om hur det kurrade i deras magar. Man blir rutinerad som äldre.

På båten togs vi emot av en steward, eller vad det nu heter på en båt. Ni måste vara ponnyklubben, sa han och höll upp dörren till konferensrummet "Styrman" som vi har använt de senaste tre åren. Oj så skönt det är att komma iväg litet och sätta sig alla tillsammans samtidigt. Det är näst intill omöjligt att göra något dylikt på hemmaplan eftersom det alltid är full rulle i stallet och  princip ingen tid över till att bara sitta ner och kläcka idéer.

Så idag fick ett gäng vikarier ta över stallet vilket så klart gick mycket bra. Sammy hade förstås passat på att få sig en riktig blåtira i hagen idag. Antagligen har han krockat ihop med en annan hårdskalle under lekar i hagen. Så vikarierna fick lov att ta ut veterinären som ordinerade ögondroppar ett par dagar och en mörkläggningshuva över det ögat som fått kyssen.

Vi fick som vanligt massor gjort på båten! Vi gick igenom hela sommarens omfattande verksamhet med läger och andra aktiviteter. Det krävs en hel del planering för det.  Sedan spånade vi lite nyheter. Alla hade bra idéer och vi har några riktigt spännande saker som vi ska försöka genomföra under året. Några kommer att dyka upp redan här under vårterminen och dessa är jag speciellt taggad för. Men vi håller er på halster och låter det poppa upp en grej då och då.

När man är på Ålandsfärja så äter man förstås buffé. Så det gjorde vi också. Ni måste vara ponnyklubben, sa hovmästaren som tog emot oss och visade oss till samma plats i restaurangen som vi brukar ha. Sedan högg vi in på buffén och vi slutade inte förrän vi rensat i stort sett samtliga kantiner och uppläggningsfat från mat. Fast gubbröran var lite sådär...

En runda i taxfreen för godisinköp och sedan var vi tillbaka på fastlandet. På bussen hem så togs det en och annan tupplur och vi var alla trötta men nöjda när vi steg av vid Gränby Centrum vid femtiden på eftermiddagen.

Nu ska här renskrivas protokoll från dagen.

Hej! Förutom att rida och att undervisa i ridning tycker jag att det är roligt att läsa om och lära mig mer i ämnet. Varje år kommer det ut många nya och intressanta böcker om hästar i alla de former. Jag brukar försöka hinna med att läsa de titlar som jag tycker verkar givande för mig men också sådant som jag tror kan vara kul och bra att lära ut till mina elever.

Men det finns gamla böcker också! Jag har lyckats samla på mig en hel del äldre böcker om hästar och ridning. Några har varit i nytryck men flera är riktigt gamla och hänger knappt ihop längre. De är riktigt roliga och lärorika att läsa.

Amatörryttaren. En enkel hjälpreda vid ridning skrevs av Överste G A Boltenstern som arbetade på Stockhlms Ridhus vid Stadion. Boken gavs ut 1927 och jag tänkte citera några utvalda stycken för att locka er att läsa den.

Några användbara råd till ryttaren:

-          Klädseln bör vara praktisk och lämplig för årstiden. Förläggas lektionerna till ridhuset är det särskilt under den kalla årstiden av vikt att efter varje svettdrivande timme till häst ha tjocka ytterplagg att påtaga för hemfärden till omklädseln eller att, om denna sker i ridhuset ha ett byte där av underkläder.

-          Sedan ryttaren intagit den rätta ställningen till häst, observerat alla de till den riktiga sitsen hörande detaljerna och korrekt fattat tyglarna, är det dock en liten sak han bör tänka på: Sitta kläderna, särskilt underkläderna jämnt och bekvämt? Det är fel att icke omedelbart rätta till sådant.

-          Det är inte alltid sagt att en häst är okynnig eller elak till sitt lynne därför att han understundom visar sig ha en annan vilja än ryttarens. Hästar kan som människor ha sitt dagshumör. Kanske det rent av kan vara ryttaren som inte är sig lik.

-          Det finns ryttare och ryttarinnor som på ett högst förbluffande sätt uraktlåta att iakttaga vanlig hövlighet - även om det kan bero på ren obetänksamhet. Det är personer som eljest under alla livets skiften säkerligen äro ytterst måna om att ådagalägga ett korrekt uppträdande, och därför må det här påpekas! Jag åsyftar vad som ofta inträffar i ridhusen, då en eller ett par personer plötsligt slå upp dörren till manegen och stiga in utan varning eller anmälan. Detta är ett oskick som lätt insett kan leda till verklig fara, särskilt om dörrarna svänga inåt spåret!

-          Bär det rakt åt skogen, mot ett stup eller om hästen blint rusar mot en stenkummel är det bättre fly än illa fäkta och på mjukaste plats kasta sig av. Därvid ska ryttaren undvika att taga för sig med händerna då detta kan kosta en hel del i läkararvode.

Välkomna att delta på teorikurser under vecka 8, sportlovsveckan.

Måndag till torsdag klockan 12.00 till 15.00

Läs mer här: http://www.uppsalaponnyklubb.se/Sportlov11.pdf 

Observera att det är lektionsridning på vanliga tider varje dag.

Hej! det får faktiskt bli ett reprisinlägg idag. Jag tittade tillbaka i menyraden som finns i bloggens högerkant. Där kan man klicka på "dagens inlägg" för ett, två och tre år sedan. Nedanstående inlägg är från 18 februari 2009 och jag lägger in det igen eftersom jag tänker väldigt, väldigt ofta på min allra första sköthäst Sirro. ...och så undrar jag fortfarande hur jag fick Räkan så medgörlig...

-Alla som ska rida!

Räkans röst ekade mot stenväggarna i lektionsstallet på Eke Ponnystall. Jag spände sadelgjorden på Sirro och gick ut ur spiltan och bort genom den vindlande stallgången mot fönstret utanför Myrans box.

Där satt Räkan med den lilla svarta anteckningsboken i handen. De andra eleverna stod redan i en halvcirkel runtomkring och väntade ivrigt på sin tur att välja häst till dagens lektion.

I boken stod alla elevernas namn i tur och ordning. Då vi bytte häst varje gång så fick vi turas om att välja först. När man hade valt först så flyttades man längst ned på listan och så där rullade det på.

Idag skulle jag få välja trea från slutet och jag kände mig lite nervös. Inte för att det var någon häst jag absolut inte ville rida på utan för att jag så gärna ville att Sirro skulle finnas kvar när det var min tur att välja.

-          Lyssna nu så säger jag vilka hästar som finns, sa Räkan och så räknade hon upp Skajan, Manna, Nasser, Monne, Mazurka, Sirro, Rockie, Rommy, Jasmine och Bestman.

Det var Gabbis tur att välja först. Hon tänkte i högst två sekunder innan hon sa –Monne! Så skuttade hon glatt bortåt genom stallgången iklädd sina blå och vinröda benvärmare för att tränsa sin häst.

Rommy, Jasmine, Nasser, Rockie och Bestman valdes därefter.

Så var det bara en elev före mig. Jag trampade nervöst i stövlarna och höll tummarna hårt för att hon inte skulle välja Sirro.

-Vilka fanns kvar nu då? Frågade hon.

Räkan suckade och räknade upp Skajan, Manna, Mazurka och Sirro.

Eleven tänkte en lång stund och Räkan suckade igen.

-Manna, sa eleven plötsligt och  Räkan gjorde en anteckning bredvid hennes namn i boken.

Så var det min tur.

-Sirro! Sa jag utan att tveka.

Räkan spände ögonen i mig.

-Ullis, du har ridit Sirro sju gånger i rad redan. Nu får du nog välja någon annan häst.

Någon annan häst, tänkte jag. Men det var ju Sirro jag ville ha.

-Sirro, sa jag igen och tänkte på den lilla fina svettfuxen som redan stod sadlad där borta i sin spilta.

-Någon annan som vill ha Sirro? Frågade Räkan och tittade på de övriga två eleverna som stod kvar för att välja häst. Ingen sa något.

-Okej då, du får väl rida Sirro idag också. Men nästa gång blir det en annan häst.

Jag ropade -Tack, och hade redan hunnit halvvägs bort till spiltraden. Tränset hängde redan på kroken utanför spiltan och jag smackade lite tyst innan jag klev in till världens finaste svettfux. Sirro vände huvudet mot mig och tittade med sina svarta ögon under den långa pannluggen.

Den terminen lyckades jag övertala räkan om att få rida Sirro tio gånger i rad. Antingen tyckte hon att jag var väldigt besvärlig eller så hade hon helt enkelt ett gott hjärta.