Hej! Idag var det avslutning på sommarens första ridläger. Alla skulle få visa upp sina fint flätade och blanka hästar genom att rida en bana ute på kortsidevolten. Föräldrar, syskon och andra anhöriga var förstås på plats. Min brorson David var med på Amber och jag passade på att fotografera under tiden. Bilderna ligger i vår Pixbox i albumet ”ridläger 1 2008”. Det kommer att komma fler bilder under veckan så kika gärna där. http://www.pixbox.se/alb_show_id834054_page0.html

 

Oj vad fint alla red. Lite skakiga ben fanns det förstås men alla kom i mål och fick applåder och rosett och inte en endaste ramlade av!

 

Annat var det på min ponnytid. Då fanns det en tjej som hette Gabbi och hon var verkligen världsmästare på att ramla av. Jag undrar om inte hennes rekord står sig än i dag?

 

På den tiden fanns det inte videofilm men pappa hade en smalfilmskamera som kunde filma tre minuter i taget. På en sådan film fick man plats med en snygg hopprunda och några närbilder på publiken.

 

Pappa var flitig och filmade oss på alla klubbtävlingar som vi ställde upp i innan vi började tävla ”på riktigt”. Jag brukade rida Sirro. För det mesta kom jag till andra, tredje hindret sådär innan han vägrade ut sig. Men det gjorde inget för då var jag redan alldeles slut i benen. Så det var rätt skönt att få lämna banan och sitta av. Sirro fick förstås massor av morötter som belöning förde hinder vi ändå tagit oss över!

 

Så var det Gabbis tur. Gabbi tyckte det var roligt med lite snabbare ponnyer så hon valde Jasmine eller kanske Timjan. Där gick startsignalen och pappa började filma. På filmen ser man Gabbi kavat fatta galopp med sina trummande skänklar. Så närmar hon sig hindret. Hästen hoppar upp med Gabbi på ryggen. Så landar den och det gör Gabbi också. Bara det att hon landar på marken…

 

Så var hennes runda slut. Ja sådär var det på många av våra smalfilmer. Det som var bra var ju att vi ofta fick plats med båda våra ritter på en enda treminutersfilm.

 

Efter många vurpor och utvägrade rundor så tog vi oss och blev allt duktigare. Gabbi var den som kom att hoppa mest och högst medan jag ville rida dressyr. Trägen vinner! Idag är det väldigt roligt att titta på dom där filmerna som pappa gjorde.

...och Karoline! Ha det så bra därute på havet. Själv håller jag mig iland fast med de senaste årens midsommarväder så blir man väl lika blöt för det :)

Hej! Midsommarafton är i antågande. Vi firar dagen på lite olika vis men den brukar starta med att vi åker till Fyrishov och badar under förmiddagen. Det är den i särklass bästa dagen att vara på Fyrishov på hela året. Möjligtvis är sista april nästan i samma klass. I vilket fall  så kan man på midsommarafton nästan vara säker på att bara behöva dela badet med en busslast kritvita ryssar i övrigt är det helt dött.

Senare på dagen brukar vi känna att vi nog bör fira midsommaren åtminstone litegrand på traditionellt vis. Förra året åkte kände vi oss plötsligt lite väl traditionella varför vi  åkte med lite släkt och vänner till Disagården. Där var det mycket folk... väldigt mycket folk. Det blev en "nära döden" upplevelse och vi tillbringade en stor del av eftermiddagen med att försöka lösgöra oss ur folkmassan. Halva semesterkassan gick åt då barnen fiskade oavbrutet i fiskdammen som inte var av budgeetvariant. Gillar ni folkmassor så kan jag varmt rekommendera Disagården! Vi hade dock lite otur med vädret och det både åskade och regnade en del...

Vi har också testat att tillbringat midsommarafton i ett garage sittandes intill en cadilac och lyssnat på 50-talsmusik, då det egentligen skulle ha varit trädgårdsfest. Vädret ville något helt annat.

En midsommar skulle vi fira på landet i en liten stuga. Vi hamnade dock på BB. Nu föreligger det inte så s tor risk att hamna på BB om man inte har skäl att göra det. Där var det i alla fall trevligt och vi var glada att vara under tak eftersom det regnade den dagen.

En gång hamnade vi på en trevlig liten pizzeria (dock inte Ali Babas i Hedemora) där vi åt en Hawaii och en Super Calzone utan att bli sjuka. Vi skulle ha varit vid stranden men vädret ville något annat.

Jag rekommenderar varmt att man provar på flera olika sätt att fira högtiderna så att man inte råkar köra in på ett halvdant spår och vad ni än gör glöm inte paraply och gummibåt med fasta åror!

Jag avslutar alltid midsommaraftonen på samma vis. Jag kvällsfodrar i stallet. Det har jag gjort  åtta år i rad nu så det är verkligen en tradition!

Här nedan en bild på en "sopgubbe"...

Hej! Igår började sommarens första ridläger. Ett stort gäng tjejer, killar, mammor, pappor och far- eller morföräldrar fanns på plats vid samlingen halvnio. Efter en kvarts genomgång av hur lägerdagarna kommer att se ut så blev alla tilldelade varsin häst. Efter ytterligare en halvtimme så verkade det som om barnen hade varit på ridläger i hela sitt liv. Det borstades, flätades och putsades. Utanför stallet lekte en grupp barn ute på en av gräsmattorna.

 

Att få massor av nya kompisar och att få mysa hur mycket man vill med en häst som efter en vecka förmodligen kommer att vara ens favorithäst är nog de två viktigaste komponenterna till en bra lägervecka.

 

Så till något annat. I söndags var det hopptävling och jag fick som vanligt frågan varför jag inte var med. Så jag kände att jag måste skriva något om det fantastiska med att vara ryttare.

 

Det finns en mängd olika grenar att rida, träna och tävla i där hästen är navet. Man kan kalla sig motionsryttare, allroundryttare, ”buskryttare”, hoppryttare, dressyrryttare, fälttävlansryttare, westernryttare, distansryttare, islandshästryttare eller något annat som man tycker passar.

 

Även inom tävlingsgrenarna finns det olika ”nivåer” av ryttare. Det finns de som mest tränar och bara någon gång ibland ger sig ut på banan för att stämma av sin utveckling. Det finns de som rider upp till en viss klass t ex LA. De stannar kvar där år efter år och är nöjda med det. Så finns det de som hela tiden vill komma vidare. Sån är jag. Jag vill hela tiden lära mig lite till, bli lite bättre. Jag ser tävlingsklasserna som genomfarter till nästa nivå.

 

Med alla dessa olika inriktningar kan våra hästar som alla är individer hitta någonstans att passa in. Vi ryttare har till uppgift att förbereda och hjälpa vår häst att utföra det vi ber om. Men man måste också inse att det vore orimligt att alla hästar skulle kunna utföra samma saker. Alla människor blir ju inte elitidrottare så varför skulle alla hästar bli det? Beroende på ras, ålder, exteriör och temperament och inte minst ryttare så har hästarna olika förutsättningar. Några passar bra till dressyr, hoppning eller fälttävlan. En annan kanske har ett supertemperament för att jobba som turridningshäst medan nästa passar bättre som enmanshäst i ett mindre stall.

 

Alla hästar har rättigheten att få hamna på rätt plats och göra det de trivs med. Det är bara ett par år sedan jag sålde en häst som jag trivdes bra med och som jag trodde på eftersom han inte riktigt trivdes med att tävla och träna som jag ville. En ryttare får aldrig vara egoistisk!

 

Jag inriktade mig ganska tidigt mot dressyr. Jag var i femtonårsåldern när jag plötsligt insåg hur mycket mer jag ville lära mig om dressyr och hur roligt jag tyckte det var att tävla i grenen dressyr. Innan jag fick den ”uppenbarelsen” hade jag tävlat ungefär lika mycket i båda grenarna dressyr och hoppning upp till LA nivå.

Att jag så småningom helt gick över till att rida dressyr hade inget med rädsla att göra överhuvudtaget utan var ett rent intresse då jag insåg att jag fick fler framgångar i dressyren.

 

Jag har ändock tävlat lite grand i hoppning även på stor häst men bara upp till LB. Min sista hopptävling gjorde jag hösten 1986 sedan var den ”epoken” till ända. Det betyder inte att jag inte hoppat ett hinder sedan dess. Min förra häst och även den jag hade innan var väl utbildade även i hoppning så dessa hoppade jag regelbundet på gymnastiknivå som omväxling i arbetet.

 Dressyr är min stora passion. Man kan alltid lära sig lite mer, bli lite finare i sin kommunikation, bli lite bättre på att genomföra sitt program. Jag tycker det är lika roligt varje dag. Det är exakt likadant för den renodlade hoppryttaren som hela tiden strävar efter att bli lite följsammare, lite bättre på att rida mot och mellan hinder, hoppa lite högre. 

För ett och ett halvt år sedan köpte jag en unghäst som då kommit från Tyskland under hösten. Han är Hannoveranare till rasen och sedan flera generationer framavlad för att gå som dressyrhäst. Han har de kvalitéer som jag önskar och vi jobbar tillsammans på att stärka, utbilda och utveckla hans dressyregenskaper. Jag hoppar honom inte alls eftersom jag inte vill ha hopphästens egenskaper på honom. Det är inte kompatibelt med min dressyrridning helt enkelt!

 

Jag tror inte att det är speciellt troligt eller vanligt att man kan ligga på hög nivå samtidigt i både hoppning och dressyr med en och samma häst. En dressyrhäst och en hopphäst skiljer sig ganska mycket åt både i utseende och till egenskaper. En dressyrhäst på högsta nivån är en muskelbyggare. Stark, balanserad och uthållig. En hopphäst på högsta nivån är explosiv, vig och snabb. Jag sätter in två bilder här nedan som på ett tydligt sätt visar hur stor skillnaden kan vara. Naturligtvis finns det som alltid de som ”går utanför ramarna”.

 

Så jag måste göra er besvikna. Jag kommer trots tjat inte att starta i någon hopptävling.  Jag är inte rädd. Jag har bara inte intresset.

 Nu vill jag inte på något sätt klanka på dem som känner rädsla vid ridning. Vad det gäller ridning och rädsla så har jag stor förståelse för att man kan vara rädd när man rider och jag jobbar gärna med att stärka och hjälpa de elever som känner rädsla för jag har också varit rädd och vet helt säkert att det går att övervinna.  

Vad ni än rider i för gren så se till att njuta och ha rolligt med er häst.

Hej! Idag blir det en lång blogg så hämta gärna en kopp kaffe innan ni börjar läsa! I den första och viktigaste delen av dagens blogg kommer receptet på Ulla-Britts fantastiska bakverk som jag fick äran att smaka av två dagar eftersom hon rider på två grupper. Förmodligen var det också därför hon skickade receptet i två mail…

 Mail 1:Hej Ulrika.Tack för en trevlig ridtermin. här kommer kakreceptet:

Jims Chocolate Chip Cookies

400g rumsvarmt margarin

5dl farinsocker3dl strösocker

4 ägg10dl vetemjöl

2 tsk vaniljsocker

2 tsk bikarbonat

1/2 tsk salt

400 g grovhackad mörk blockchoklad

Rör margarin, farin och socker poröst. Tillsätt ägg och blanda ner de torra ingredienserna i smeten. Blanda och tillsätt chokladen.Bred ut smeten på en smörjd plåt (eller bakplåts papper på) Grädda i mitten av ugnen 175C ca 15-20 minuter.

Lycka till!

 Mail 2: Hej UlrikaGlömde skriva att det är en stor sats, man kan ta halva om man vill, då kan man ta en mindre form och även den med höga kanter så att inte smeten åker ut i ugnen. De människor som har mycket tid alltså inte hästfolket, kan klicka ut smeten på bakplåtspapper direkt på en plåt. Ta en matsked då och klicka ut smeten med ca sex klickar per plåt, det tar en förfärlig tid att grädda alla kakor på detta sätt. Ha en skön sommar. Hälsningar Ulla-Britt

Jag har som sagt ätit kakorna och råder er alla att baka dem för ett lyckligare liv och mer omfångsrikt midjemått.

 

Så till den andra delen av bloggen, helgens tävlingar! Varenda måndag rasar det in mail från UPK:are som varit ute och tävlat och vill rapportera poäng till vårt championat. http://www.uppsalaponnyklubb.se/championat2008.html

Ännu är det så tidigt på förmiddagen att jag inte hunnit sortera in helgens placeringar. Men jag har lite uppgifter om hur det gått för några av våra ryttare och hästar.

 

Under lördagen och söndagen reds finalen i EKOHUS CUP. I de olika delomgångarna har ryttarna ridit både dressyr och hoppning. De har sedan kvalat till finalen som reds hos Bälinge ryttarförening.

 

På lördagen reds dressyrmomentet. I förklassen LC:1 var Sanna Kröhne och Sleo tvåa tätt följda av Simone Leijon och Red Fox på tredje plats. I klassen red också Jenny Öhlin på Hero vilka var precis under placeringsstrecket.

Finalklassen som också var en LC:1 vanns av Linnea Lide på Piece of Cake  som därmed låg bra till får placering inför söndagens hoppmoment.

 

På söndagen var det hoppning. I LD:Clear round kategori B fick Jennifer Palm rosett med sin nya ponny Amadeus. I kategori D red Simone Leijon och Red Fox en felfri runda.

 

I finalklassen som var en LD bed A:1a var det dags för Linnea Lide att rida på Cookie. De kom runt med ett nedslaget hinder i omhoppningen. Detta resultat skulle visa sig räcka för att ge ekipaget Cupsegern i kategori C!

 

Dagen fortsatte med en LC där Clara Wåhlen och Cuffesgrange Also kom på 3:e plats i kat D.

I dagens sista klass LB var Evelina Lindmark och Texas Action 2:a i kat C. Clara och Cuffesgrange Also slog till och vann klassen i kat D!

 

På UVFK arrangerades lokala dressyrtävlingar. Där vanns lördagens LC:1 av Hanna Zetterberg på unghästen Cleveland. Hanna och Cleveland ställde också upp vid hemmatävlingarna på UPK på söndagen där de gjorde en felfri ritt i 0.90m och en 4:a felare i 1.00m Vilket gav dem unghästrosett i båda klasserna. Jag antar att Cleveland har vilodag idag.

I Rimbo såg Emma Bruun och Popcorn till att hålla ställningarna genom att vinna en LB hoppning kategori D!

 

På söndagen hölls som ni ser ovan en lokal tävling i hoppning. Över 160 ekipage kom till start i dagens tre klasser.

 

I dagens inledande klass en 0.90 bed A:0/A:0 var Emilie Wass och Monark bästa UPK ekipage. Med 0 fel i grunden och 4 fel i omhoppningen placerade de sig på 10 plats och precis utanför rosett. Sara Hägg kom strax efter med Figaro på samma antal fel men några sekunder långsammare tid.  Anna Wärvik och Poppe E gjorde också en felfri grundomgång och fick sedan några fler fel i omhoppningen. En mycket fin runda av Poppe som fortfarande är orutinerad men som visade stor glädje på banan genom att bjuda publiken på glada bocksprång!

 

I 1.00 m klassen var Anna Östberg bästa UPK:ekipage med o fel i både grund och omhoppning och en 11 plats. I unghästavdelningen tog Ulrika Falk och Finale de Liberte samt Hanna Zetterberg och Cleveland unghästrosetter.

 

Dagens sista klass var en 1.10 m bed A:0/A:0. Anna Östberg och Candy hade fått blodad tand i klassen innan och klämde sig nu in på en tredjeplats efter att ha varit felfria i både grund och omhoppning. Astrid Gunne på Adrian, Therese Engman på Felize och Camilla Boström på Big E fick 4 fel och kom därmed precis utanför placeringslistan efter att ha gjort fina rundor.

 

Därmed var vårens hemmatävlingar över och våra duktiga funktionärer får vila lite innan höstens tävlingar. Vi vill tacka alla som har hjälpt till under våren! Under nyheter på vår hemsida kan du läsa vårt speciella TACK TILL FUNKTIONÄRERNA! www.uppsalaponnyklubb.se

Hej! Idag har jag varit groom igen. Kolla in flätorna här ovan (på hästen) så ser ni. Vad skulle Gabbi göra utan mig. Ända från tävlingsstarten på tidiga 80-talet har vi haft samma indelning. Jag flätar och gör hästen snygg. Gabbi står för listorna. Det vill säga att hon ser till att det vi behöver kommer med i packningen. Det har fungerat i 25 år så varför ändra på ett vinnande koncept. Dessutom vill man ju inte bli utskrattad av domaren så därför är det lika bra att jag fortsätter att fläta även i framtiden. Jag menar jag hade ju ändå femma i syslöjd!

Vad det anbelangar syslöjd kontra ridsport så måste jag få säga att syslöjd är mycket mer riskfyllt. Jag minns att vi hade många tillbud på syslöjden. Speciellt i mellanstadiet. En gång trampade Anna Karin in en stoppnål i hälen. Hela nålen försvann och jag vill minnas att skolsyster var nära att svimma.

En annan gång sydde jag mig i fingret med symaskinen. En kort blick över axeln och olyckan var ett faktum. Nålen gick rätt igenom nageln och ut på andra sidan. Jag hade inte ens någon snygg färg på tråden den dagen så det  var en klen tröst. Syslöjdsfröken gick i taket och ylade om salmonellabakterier och annat otäckt. En hel vecka efter att skolsyster dragit ut nålen så gick jag omkring och väntade på att drabbas av digerdöden. Men den uteblev.

Jag minns också hur hela klassen tvingades att sy pyamasar eller nattlinnen av småblommigt flanelltyg. Tillverkningen tog hela vårterminen och när vi var färdiga var det sommar och 30 grader varmt ute. Naturligtvis ville man ha på sig sin egenhändigt tillverkade nattsärk vilket fick till följd att 24 barn från klass 5D i Uppsävjaskolan fick söka läkarvård för uttorkning till följd av överhettning. I alla fall är det så jag minns det. Men jag är inte helt säker.

Vad jag vill ha sagt är helt enkelt att man aldrig ska lita på syslöjdsfröken, att skolsyster ofta är rädd för stoppnålar och att flanell inte är bra alls på sommarhalvåret. Så vet ni det!

Åter till hästarna. I helgen rids finalen i Ekohus Cup för ponnyer. I cupen rider man flera deltävlingar i både hoppning och dressyr. Därefter kvalar man till finalen. Den rids nu i helgen i Bälinge. Idag, lördag är det dressyrdelen och jag såg på klotterplanket att Linnea Lide och Piece of Cake från Uppsala Ponnyklubb vann. Så nu måste vi alla hålla tummarna hårt för att Linnea och Cookie lyckas i hoppmomentet som rids i morgon.

I morgon är det också hemmatävlingar på UPK. Hopptävling. Det är många starter i de olika klasserna och vi hoppas på trevligt väder. Kom gärna och titta på tävlingen eller ännu hellre hjälp till som funktionär. Välkomna!

Hej! Idag är det fredag och jag har avslutning för min S9:a klockan 17.30-18.30 Det är veckans sista avslutning för mig och sedan börjar ”sommarjobbet”. Detta innebär inga lektioner på kvällarna förrän i augusti men däremot en massa pappers- och telefonjobb inför höstterminen som omväxling.

 

Eftersom ett par av eleverna på fredagsgruppen skulle vara borta denna sista lektion så fikade gruppen redan förra fredagen. Då tyckte jag att det var en bra idé men ikväll kommer jag förmodligen känna ett tomt sug i magen då bullarna uteblir.

 

Som ridinstruktör är man van att jobba på kvällar och helger eftersom det är då ni elever har tid att komma och rida. Ridinstruktör är det bästa jobbet på jorden men det känns ändå som lyx under sommarveckorna när man kan vara hemma och slappa i soffan som vilken annan soffpotatis som helst. Att det bara visas repriser på TV:n gör mig ingenting eftersom jag ändå inte såg programmen den första gången.

 

Om det är fint väder kommer jag att sitta ute i trädgården och lyssna på min skiva med Christer Sjögren som jag fick när jag fyllde 40. Jag har lyssnat alldeles för sällan på den så nu ska jag ta mig tid att lära mig alla texterna och melodierna. Om vinden ligger på åt rätt håll så kan det hända att ni kommer att höra mig ända till stallplanen på UPK.

Gabbi har sagt till mig att jag aldrig vet när det är dags att sluta och det har hon rätt i. Här kommer en länk till en bra grej förresten. http://www.youtube.com/watch?v=tWuKdGaN5SE

 

Alldeles snart är det midsommar. En väldigt trevlig tillställning då det gärna regnar och alla har för lite kläder på sig och blir förkylda. Själv ska jag åka med familjen till Hedemora på Midsommarrace vilket är en gokarttävling. Det gjorde vi förra året också så det kan man kanske kalla för en tradition.

 

Fjolårets midsommarrace var en minnesvärd helg. Det ösregnade från morgon till kväll och banan stod under decimeterhögt vatten. I depån där vi ”mekaniker” stod så var det vatten upp på halva vaden. I ett av heaten tappade Max hjulet på sin gokart. Vi såg det studsa och rulla över banan för att till sist hoppa rakt ut i skogen. Det var mysigt att få klättra runt i den täta vegetationen utanför banan och leta efter hjulet som rullat in en lång bit i skogen. Vi hittade det till slut. Däremot var det inte vidare värst mycket svamp och bär i skogen vid den tiden. Jag hade också blivit varnad för björnar av Björns mormor så lite skakis var man allt.

 

På midsommarracet var allting dyngsurt, kläder, barn, tält och bil. På kvällen efter de första träningsheaten och besiktningen passade vi på att besöka pizzeria ”Ali Baba” och äta ljummen pizzasallad vilket slutade med att vi blev sjuka och fick tillbringa halva natten på vandrarhemmets toalett. På så vis var vi trimmade och klara till söndagens tävling då det regnade hela dagen… ”Ali Babas” pizzeria ligger precis till höger om Konsum och lite nedanför en stor park mitt i Hedemora centrum om det är någon som har vägarna förbi.

 

Som ni förstår så kunde vi inte låta bli att skicka in en anmälan även till årets tävling så om en dryg vecka bär det iväg! Hoppas ni också har några trevliga platser som ni traditionsenligt besöker årligen. Kanske en vecka i lillstugan hos svärmor, tältsemester på västkusten i ösregn och full algblomning eller varför inte en bilfärd i 30 graders värme med tre barn och hund då växellådan pajar i Haparanda.

 

Jag önskar er alla en riktigt trevlig semester!

Hej! När man är ute och tävlar så gör man det främst för att stämma av hur man ligger till i sin utveckling. Men jag måste också erkänna att de där finfina priserna som man kan vinna inte heller är att förakta.

 

Jag har till exempel i min prissamling en handdammsugare, en brödrost för fyra skivor bröd, en gul vojlock passande B-ponny och en mycket snygg väska som det står förseningssparbanken eller något liknande på. Vissa klubbar delar ut finare priser än andra.

 

Från Tierps ridklubb har jag fått många trevliga priser. Bland annat en keps med Tierps Ridklubb broderat, några fina grytlappar och inte minst en almanacka för innevarande år. Den vann jag för övrigt i oktober vilket gjorde att jag inte precis hann slita ut den.

 

Tierps ridklubb har också låtit tillverka grytunderlägg i gjutjärn som är formade precis som en gatubrunn fast tack och lov i ett mindre format. Dem delade de förr ut i stället för plaketter och att rida ärevarv med ett brunnslock är inte att leka med.

 

Under årens lopp har jag samlat på mig ett tiotal sådana här brunnslock vilka jag haft mycket god användning för. Naturligtvis har jag använt dem som grytunderlägg men det är ju inte alltid man har tio varma grytor under en och samma middag så jag har även hittat andra användningsområden.

 

Brunnslocken är utmärkta att använda för att inte saker och ting ska blåsa bort utomhus. Man kan lägga dem på tidningen eller bordsduken. Jag har också staplat några under änden på en säng då min son hade krupp. Funkar utmärkt! Några grytunderlägg förvarar jag i hallen utifall att det blir inbrott i mitt hus. Att bli jagad av ett brunnslock med Tierp tryckt på framsidan är nog alla tjuvars värsta mardröm.

 

Ibland går jag förbi prisskåpet och tittar ömt på min dammsugare. Jag kan ännu minnas hur det kändes när jag vann den. Jag tar en trasa och dammar av min keps, vrider lite på brödrosten för att den ska göra sig bättre och lägger ett brunnslock under ena benet på skåpet för att det ska stå stadigare.

 

Så börjar jag räkna på vad den där dammsugaren egentligen har kostat mig i form av tävlingslicenser, träningar, resor och startavgifter. Plötsligt inser jag att jag nog gör bäst i att gå till banken för jag är ägare av världens dyraste handdammsugare. Jag ska ringa och beställa tid genast nu i eftermiddag.

Jag villl härmed uppmana alla mina ryttarkollegor att se över sitt prisskåp. Den där stekpannan, nosluddet, toppluvan eller ryggsäcken kan vara en guldgruva.

Jag tittar ömt på dammsugaren och känner en extra gång på hänglåset innan jag går mot telefonen.

Hej! Regnet kom och det var välkommet. Lite synd kanske för alla som stod i nya vita klänningar på skolavslutningen idag. Men rent hästmässigt så var det mycket välkommet. Nu kanske det blir lite bättre fart på gräset i hagarna.

 

Gårdagen var tryckande varm. Det kändes som himlen vilade direkt på huvudet. Så vid fyratiden smällde det till. Ett jättebrak som fick fönsterrutorna att skallra. Efteråt följde ett långdraget muller. Så kom de första regndropparna. Jag dansade runt i köket och sjöng.

 

Den senaste tiden har jag följt gräsets döende utanför huset. Från en frisk grön färg till en allt gulare och till sist har gräsmattan liknat en öken. Men nu är det slut på gräsets lidande!

 

Idag har det strilat lite lagom mest hela tiden. Det är inte som den gången för ett par år sedan då vi fick ett skyfall som hette duga. Det vräkte ner och hela våra marker låg under vatten. I hagen vid vägen stod vattnet högre än kanten på badkaret. Vägen till hagarna flöt bort och kvar blev ett gapande hål. På hoppbanan fylldes sänkorna med vatten.

 

Hästarna som var ute på bete tyckte det var ganska skönt att flugorna ”regnade” bort. I stort sett hela hagen stod under vatten förutom en liten höjd där alla hästarna hade klämt ihop sig. Där stod de och käkade gräs och viftade på svansarna. Hästar har inte så mycket hum om katastrofer…

 

Jag tror hästar och människor har olika syn på vad som är en katastrof helt enkelt. Tänk till exempel på vad som händer om en människa har kalas för släkten och prinsesstårtan halkar ner på marken när man ska skära den första biten. Katastrof, skriker människan. Hästarna har löst problemet genom att äta sin mat direkt från marken. Inga diskussioner, ingen katastrof och ingen disk.

 

Eller tänk när man kommer till en tävlingsplats och märker att man har glömt sin sadel hemma. Ryttaren bryter ihop totalt medan hästen inte bryr sig alls.

 

Eller om man har sadeln med sig men hästen vägrar ut sig på första hindret. Katastrof, skriker människan medan hästen tänker so what!

 

För människor är det katastrof att vakna sent på morgonen, ta en snabb titt i spegeln och komma på att man la sig med blött hår kvällen innan. Hästar fixar frisyren genom att skrubba sig mot boxväggen, krubban, staketet och marken. Ju smutsigare och rufsigare desto bättre. (Detta kan till viss del stämma in på tonårskillar också…)

 

Om vi tänkte lite mer som hästar skulle vi förmodligen lida av färre magkatarrer. Själv är jag inte mycket för katastroftänkande. Jag tycker man får lösa problemen när de kommer och inte innan de finns. Jag kanske tänker som en häst.