Hej! Igår satt Lucky Luke på läktaren när jag hade min 18.30 lektion. – Jaha, har vi Zorro på besök, sa jag dum som en ärthjärna. Lucky Lukes mormor rättade mig snabbt och jag bad så mycket om ursäkt. Lucky Lukes mormor red på gruppen och vinkade plikttroget varje gång hon passerade läktaren. – Jag vinkar som drottning Silvia, sa hon och höjde handen i en kunglig gest.

Som tur var så såg jag inte till vare sig Jolly Jumper eller bröderna Dalton så det blev ingen skottlossning under lektionen. Däremot så tröttnade Lucky Luke lite på mormors vinkande efter en stund och började istället göra små kullerbyttor upp och ner för läktaravsatserna. Sedan hoppade han jämfota en liten stund, kollade i papperskorgarna och retade sin lillasyster, (men bara litegrand). Hästarna på lektionen tog ingen notis om Lucky Luke utan fortsatte att knata runt i manegen.

Själv är jag mycket van vid seriefigurer och superhjältar. Max har varit både stålmannen, Batman, Harry potter och Spindelmannen. Under en lång period så var han nog oftare superhjälte än sig själv. Fröken på dagis blev lite orolig under hans Batmanperiod men jag svarade bara att jag var glad att han inte ville vara Dracula och ligga nedbäddad i en koffert hela dagarna.

En gång hade Max varit med mig i stallet utklädd till Stålmannen. Hans mormor hade sytt hela utstyrseln och den blå manteln med det röda och gula märket på ryggen hade han på sig i princip dag som natt.

Den här dagen var det väldigt varmt och Max som var i treårsåldern hade gått till fots och varit jätteduktig. När vi svängde in på den sista slingan av vår väg till huset stannade han plötsligt. Så sa han – mamma, nu orkar jag inte vara Stålmannen längre!

Så tog han av sig manteln och räckte den till mig och sa – Nu blir jag Clark Kent i stället. Clark Kent vände på klacken och gick hemåt för att leta upp en bra telefonkiosk. Jag berättade det aldrig för dagisfröken!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...