Hej! Ida som jobbar i stallet hos oss på UPK upphör aldrig att förvåna. Ni vet Ida, med marsvinet Åke… Det hela började i onsdags med att Karoline blev dunderförkyld. Ni vet hur det är när man stiger upp på morgonen och känner sig rätt så pigg. En timme före lunch börjar det klia i halsen och vid tolv har man hög feber, ont i kroppen och är i stort sett döende. Det hände med Karoline, hav medlidande!

Karoline försökte ringa runt till oss andra för att få vikarie. Ida, kan nog tänkte hon i sitt bomullsstinna huvud. Karro ringde Ida och fick det något annorlunda svaret. – Jag skulle gärna jobba, men jag kan inte, jag är inlåst!

Ida började berätta om hur hon tagit sig en sovmorgon i sitt rum i källaren på deras hus. Hon vaknade någon gång före lunch av att hon behövde uppsöka det hemliga rummet. Hon tryckte ned dörrhandtaget bara för att upptäcka att dörren gled upp endast ett par centimeter. Sedan var det tvärstopp!

Ida försökte några gånger till utan resultat. Hon la sig ner på golvet för att kika under listen, men såg inget. Så ställde hon sig på en stol för att kika ut i dörrspringan upptill. Med nöd och näppe kunde hon se hur dörren hade barrikaderats utifrån av en stor svart garderob av gammal typ, och utanför den en bastant bokhylla.

Det var då Ida kom på att de skulle ha hantverkare hemma för att byta panna i källaren den dagen. Hantverkarna var naturligtvis ute på långlunch och Ida visste inte heller om hon skulle ha föredragit att ropa på hjälp genom dörrspringan eller helt enkelt låtsas som om hon inte fanns, ifall att de varit där i den stunden.

Ida var verkligen instängd i sitt eget rum. Inga fönster stora nog för en människa fanns det heller. Aldrig hade Ida behövt besöka det hemliga rummet så mycket som i denna stund… Som tur var hade hon sin mobil varvid hon ringde sin mamma för att bli undsatt.

Idas mamma satt naturligtvis på ett oerhört viktigt möte och förklarade okänsligt för sin dotter att hon fick sitta där hon satt. Kanske tyckte hon det var lite skönt att ha koll på Ida för en gångs skull…

Men alla vi som känner Ida vet att hon inte ger upp i första försöket. Nu började en kamp för livet där inne i källarutrymmet. Ida tryckte med all sin kraft mot dörren. Hon klättrade och pressade och kämpade. Efter en lång stunds kämpande var hon helt genomsvettig men hade ändå lyckats flytta bokhyllan och garderoben (vilken hon senare kallade för något mycket fult inför mig) så pass mycket att hon med sin sista kraft kunde pressa sig ut genom dörrspringan.

Ida är som tur är inte speciellt stor och kanske består hennes skellett mest av brosk. Igenom kom hon i alla fall och det i samma sekund som hantverkarna kom tillbaka från långlunchen. Ida torkade svetten ur pannan med baksidan av handen och fluffade till håret samtidigt som hon försökte se oberörd ut. Hon skulle aldrig i livet erkänna att hantverkarna stängt in henne i rummet. Det var alldeles för pinsamt. – Ursäkta, sa hon (väluppfostrat!) skulle ni vilja flytta garderoben och hyllan så jag kan komma in i mitt rum.

Kontentan var i alla fall att Karoline fick skaffa en annan vikarie den dagen eftersom Ida var mycket upptagen med viktigare saker.

Säg inte till Ida att jag berättat detta. Det kan vara känsligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...