Hej! När Picador var unghäst hade han lite svårt att hålla sig kvar i hagen. Bara några dagar efter att han anlänt till stallet vid Eke så visade han sina utbrytartakter. Han gjorde ett hål i staketet och tog med sig alla sina hagvänner på en galopptur över åkrarna. Där sprang de fram och tillbaka och njöt av sin frihet.

Hästarna klarade sig bra som tur var men jag fick många arga blickar när jag kom till stallet den eftermiddagen även om jag än i dag inte kan förstå varför det hela skulle vara mitt fel...

Upptågen fortsatte. Ni minns väl när polisen fångade Picador på gamla E4:an mitt i natten. Det skrev jag om för ett tag sen.

Det var inte alla gånger han rymde som det var med flit. En gång kommer jag ihåg hur han stod och betade på fel sida om staketet. Hans kompisar gick bredvid fast inne i hagen.

När jag kom så tittade han på mig med en olycklig blick som om han ville säga att det inte var hans fel. Inne i hagen kunde man se bromsspår som var säkert tio meter långa. Jag konstaterade att han helt enkelt hade "trillat" ur hagen efter att ha fått upp så hög fart att han inte hunnit stanna.

När Picador var tre år så lade ridskolan vid Eke ner och vi flyttade våra hästar till ett stall i Bergsbrunna. Vi bodde alldeles i närheten .

I det stallet hade man som rutin att bara öppna boxdörrarna och låta hästarna själva springa ut i hagen.

Likadant gjorde man vid insläpp. Bara att öppna grinden så fick hästarna springa in i stallet. Ett mycket dumt sätt tycker jag idag med tanke på att det fanns både vägar och hus i närheten.

Picador tyckte naturligtvis att det här systemet passade honom utmärkt. Han gjorde varje in- och utsläpp till sitt eget äventyr.

En dag tog han raka vägen in i fårhuset. Det var ett litet uthus med lågt i tak. En liten gång löpte i mitten och på var sida fanns två fållor för alla fåren. Picador klämde sig igenom den lilla dörren och skapade ett smärre kaos bland de stackars fåren som blev helt skräckslagna.

Att få ut honom därifrån var en prövning.

En annan dag sprang han åt helt fel håll och ut genom den lilla dörren på baksidan av stallet. Där utanför låg dyngstacken. En ansenlig hög med halm och annat som vuxit på sig i höjden genom åren.

Mitt på detta berg balanserade Picador på några små brädor som ledde upp till toppen. Att få ner honom därifrån var en annan prövning.

Efter att stallägaren envist försökt lära honom att springa själv ut till hagen under en period så insåg hon att hans äventyrslust alltid skulle ta överhanden. Picador leddes sedan alltid ut i grimma och grimskaft precis som man ska när man tar en häst till hagen.