Hej! Detta är speciellt tillägnat alla mina dressyrtanter. Tillsammans jobbar vi på, ett steg i taget. Vi ger aldrig upp!

Ni har många funderingar och frågor som jag försöker besvara efter bästa förmåga. Inte sällan är det samma frågor som ni ställde förra veckan...

Jag ska nu lista era vanligaste funderingar. Rätta mig om jag har fel.

För spänningens skull börjar vi bakifrån:

Fråga nummer fyra lyder: "Jag kan inte spänna sadelgjorden mer, det är så konstigt för förra veckan hade jag den på hål nummer fyra, har han blivit tjockare?" Denna fråga gillar jag då den brukar ge en AHA-upplevelse för eleven. Jag behöver bara gå runt på den andra sidan hästen, lyfta upp sadelkåpan och visa att det finns stroppar på den sidan också. Denna fråga har en tendens att återkomma då eleverna verkar glömma bort att sadeln har två sidor efter ett tag. Att det dessutom finns olika långa sadelgjordar är för många okänt.

Fråga nummer tre lyder: "Behöver jag spänna sadelgjorden mer?" Denna fråga kommer alltid under framridningen och oftast efter den första galoppen. Jag svarar "Ja" och vi spänner tillsammans gjorden ett hål till. Sedan galopperar ni glatt iväg som om inget i världen skulle få sadeln att snurra runt.

Fråga nummer två lyder: "Är mina stigläder för långa?" Som ni alla vet så strävar vi dressyrryttare efter att ha minst lika långa ben som Jan Brink. Tyvärr är det inte helt lätt att rida när man inte når ner med fötterna till stigbyglarna. Svaret på den frågan blir oftast "Ja" ,varefter ni inte brukar se helt överraskade ut.

Fråga nummer ett och segrare i kategorin dressyrtantsfrågor lyder: "Är mina stigläder lika långa?"

Detta är den i särklass vanligaste frågan. Jag har räknat ut att det tar ungefär sex minuter varje lektion att kontrollera allas stigläder. Naturligtvis är alltid det vänstra lädret ett hål längre än det högra vilket jag också talar om. På ett år blir det om jag bara räknar dressyrlektionerna 1053 stigläderkollar. Denna fråga behöver man inte vara dressyrtant för att ställa. Den passar utmärkt för alla elever. Stora som små.

Ett stort tack till alla dressyrtanter som förgyller mina arbetsdagar. Varje vecka, varje år, i flera deccennier nu... Tillsammans sitter ni på en ofantlig massa kunskap...och frågor.