Hej! Idag har Pikachu visat omgivningarna för Uniek. De gick helt enkelt rakt igenom staketet och tog sig en tur i härlig galopp på våra ägor. De besökte sommarhagarna, ponnyhagen och skogen där de kollade in våra fina ridvägar. På vägen passade de på att visa upp sig lite för privathästarna som  alla blev mycket lyckliga över besöket.

Personalen sprang runt därute i sina tunga skor med stålhättor. Men de lösa hästarna lyckades hitta nya vägar för att hålla sig undan.

-Det här var ett  bra träningspass! tänkte Emilie medan hon sprang över stubbar och diken.

Inne i stallet stod några ponnyer och gnäggade högt till alla de andra som hade så roligt därute. -Vi vill också vara med!" ropade de och tittade längtansfullt ut genom fönstren.

Men idag var det tisdag och skodag. Vår skickliga hovlagare Tina jobbade på med att verka och sko de ponnyer och hästar som stod på tur på skoschemat.

Skor togs av, hovarna verkades och skorna riktades för att sedan sättas på plats igen.

I hästhagen sprang ridskolehästarna runt och lekte och busade. Några passade på att rulla sig i leran. I en hög någonstanns långt bort i hagen låg Kalles täcke som han lyckats krångla av sig.

Snart tyckte de båda rymmarna där ute att de var nöjda med sightseeingen och då gick det  bra att bli infångade och få gå till stallet och få lite mat och ta det lugnt.

Personalen pustade ut. Det var en helt vanlig vardag i stallet!

Själv går jag runt med en öm näsa idag. Något som alla de andra tycker är mycket roligt.  Jag hade nämligen hopplektion i går kväll.

Bäst som en häst hoppade så lossnade en stor jordkoka från en av hovarna och slungades iväg likt en projektil.

Jag stod som fastfrusen och såg den komma mot mig i flera hundra kilometer i timmen.

PANG! Där satt den rakt ansiktet. I några sekunder stod jag bara och kände efter ifall jag skulle behöva svimma eller inte. Men ridinstruktör som jag är. Skakade jag lite på mig. Spottade ut ett kilo sand och klämde fram ett leende.

-Kändes knappt! sa jag käckt.

Mina elever tittade konstigt på mig. Men jag låtsades som ingenting och fortsatte lektionen.

Kanske att jag önskar mig en hockeyhjälm med visir på min födelsedag. Eller skulle det se löjligt ut?...