Hej! Idag åker vi på studieresa med projektungdomarna (30 st)= i teamSTIL. REsan går från idag fredag till och med på söndag och det kommer att bli besök på hästklinik, travstall, Strömsholm, och Stora Ekeby Ridklubb bland annat. Det ska bli både spännande och roligt och en av mina uppgifter blir att dokumentera det hela för en artikel. 

Det bästa med den här studieresan är att vi åker buss. Så ingen av oss ledare behöver kunna vägen. Det känns skönt då jag annars ofta utses till kartläsare och dessutom erhåller skäll för att jag gör det dåligt. Själv tycker jag inte det är något större problem att hamna vid en slalombacke istället för vid Täby Galopp eller ute i ett naturreservat istället för hos personen som står och väntar vid traileruthyrningen. En enda gång tycker jag det blev lite jobbigt och det var när vi tog cykelbanan istället för den högra filen mitt i Stockholm. Det var visserligen en snabbare väg men blickarna från dem som stod i bilkön var inte att leka med. 

Att köra själv och hitta samtidigt är inte det lättaste. I somras skulle jag åka för att ha träningar på en anläggning där jag aldrig varit. Men jag tänkte att jag kör på magkänslan och den där lilla kartan man kan få fram i mobilen. Som vanligt åkte jag i god tid för att kunna köra fel. Och det gjorde jag…. Till slut började det bli lite tajt med tiden och de små grusvägarna ringlade åt alla de håll. Efter att ha vänt bilen för fjärde gången så stannade jag vid ett rött hus och frågade om vägen. Den snälla damen förklarade noga och avslutade med att ge mig en STOR kram. Jag måtte ha sett aningen stressad ut…? 

Men nuförtiden har jag en GPS. Den använde jag senast när jag skulle åka och döma dressyr på ett ställe som jag inte känner till så väl. Trots att jag inte hade exakt den rätta adressen så kom jag närapå rätt. Fick i och för sig se en halvtimme extra av landsbygden. Men så fort jag bestämt mig för att köra tillbaka till den större vägen så hittade jag strax på en hästtransport som jag hängde efter. Så jag rekommenderar en kombination av GPS och hästtransportförföljning för att hitta till en tävlingsplats. 

Den här helgen överlåter jag rubbet till busschauffören. Om han skulle köra fel så har jag både godis och dricka med mig så jag överlever. Gabbi har dessutom ett tändstål på sin nyckelknippa ifall det blir kallt på natten. Så vi klarar oss! 

Lördag till söndag ska vi bo på vandrarhem vid Strömsholm. Det blir spännande. Många övernattningar där har det blivit med åren och i alla möjliga olika utföranden. 

ULK ungdomarna med Gabbi i spetsen snöade in i lerladugårdarna ett år, missade frukosten och halva förmiddagen innan de hittades och skottades fram. (fanns inga mobiler på den tiden) Samma kurs så bäddade de säck och krossade hårt bröd i Helens säng kan jag berätta som kuriosa. Hon var inte helt glad över det. Har nog inte förlåtit dem än… Egentligen borde jag inte skriva det här för då kanske nåt liknande händer mig... eller Gabbi!!!

På hästskötarexamen så bodde vi på en gammal institution där toaletten stod mitt på golvet i ett jättelikt rum med panoramafönster på en hel långvägg mot ett bostadsområde. Det går att hålla sig  oväntat länge från att gå på toa kan jag tala om av egen erfarenhet. 

Den mest obekväma, hårda och kalla Strämsholmsövernattingen var nog på Strömsholmstävlingarna ett år när jag var med som hästskötare och fick sova bak i hästutrymmet på golvet i lastbilen. (Hästarna stod på box med mjuk halm och varma täcken vill jag bara upplysa om) 

Ja ,det blir spännande det här! Det roligaste blir såklart studiebesöken. Men chansen att lära känna dessa tjejer och killar ännu bättre är också nåt jag ser fram emot!