Hej! Det har kommit två nya hästar till oss på ridskolan vilket jag antydde redan förra veckan. Det är två stora hästar varav den ena 160 plus och den andra runt 155. Båda hästarna är födda 2008 och kommer från Irland. Här nedan har ni bilderna på dem än en gång. 

Fuxen heter Carnaree Blue Print och är en valack. Han är också den som är större av de två. 

Skimmeln heter Munsboro Prince John och har nog en del connemara i sig om man ser på typen.

Båda hästarna står i vårt isoleringsstall en tid framöver. Personalen rider dem varje dag för att checka av vad de kan och hur de är till tempramentet. Resten av tiden går de ute i en egen hage bakom dressyrbanorna. Ridningen har gått bra så här långt. De Irländska hästarna är oftast ridna en hel d el när vi får dem. Deet som är nytt kan vara att komma in i ridhus eller på bana då de oftast mest blivit ridna i terrängen. 

Just nu är det många ryttare som berättar för mig att deras hästar är lite extra pigga och glada. Därför är jar än en gång inne på ämnet "att ramla av hästen". Kallare väder och knöligt underlag ute kan göra att hästarna har extra energi när de kommer in i ett ridhus och känner att de kan röra sig obehindrat. 

Jag satt tidigare och kollade några klipp på youtube och tänkte att när vi ryttare ojar oss över att vi drattade på ändan för att hästen snubblade, hoppade åt sidan vid ett hinder eller gjorde ett lite glädjebus så borde vi istället skänka en tanke till de kamikazepiloter som rider in hästar på heltid och glädja oss åt att vi själva har ett helt annat jobb till vardags ;) 

På ”tuben” finns en drös klipp på en kille vid namn Gert (och lite till) som tydligen åker runt som nån slags ”horsebreaker”.  Han sitter upp på hästar som av en eller annan anledning gärna avstår från att ha ryttare på ryggen. 

Han gör det dessutom till nån slags show eftersom läktarna är fulla av publik som han roar under oavbrutet pratande på hästryggen medan han far runt högt och lågt. Publiken skrattar glatt. (Förmodligen för att de är glada att de sitter säkert bakom barriärerna.) Just den biten gillar jag inte eller faktum är att jag tycker det är riktigt dumt. För Gert tar stora risker och den dagen han tappar taget kommer han att slå sig ordentligt inför en fullsatt arena. 

Det finns en hel del ”Gertar” därute i verkligheten. Unghästberidare och andra duktiga ryttare och de behövs så vi som har kommit över kamikazestadiet kan få inridna hästar att sitta på. 

Så summan är att Gert gärna får ha det jobbet för sig själv. Vi är glada att någon annan har det. Fast vi behöver nog ändå jämföra vårt lilla skutt eller sidohopp med hans ridturer, sätta det i rätt perspektiv  och känna att vi nog sitter ganska säkert ändå.