Hej! Ronaldhino har tre virvlar i pannan. Det var en av de första sakerna jag la märke till när jag såg honom första gången. Men jag hade ingen tanke på att vara skrockfull.

En gammal hästkarl skulle ha sagt -En virvel- perfekt, två virvlar- se upp, tre virvlar- skjut den direkt!

Ronaldhino har varit ganska pigg den här veckan... Jag har halsremmen på så att jag kan hålla i mig när det går som mest uppåt och neråt. -Han är bara glad! ropar jag käckt till Gabbi. Winston tittar lite snett på oss och undrar vad det ska vara bra för att hoppa upp och ner på det där viset.

Så lugnar han ner sig och resten av passet går han så bra och jag tänker att det här är precis rätt häst för mig.

Så snart jag har tänkt klart tanken så smäller det i en dörr någonstans och  vi är iväg igen. Jag håller hårt om remmen och försöker se vilken väg vi kommer att ta. Det kan vara en bra idé att färdas åt samma håll som min häst.

-Det där är tjusningen med att ha en unghäst, säger Gabbi glatt uppifrån ryggen på en tolvåring som har lagt allt bus bakom sig.

Och visst är det så. Att rida en glad häst är kul men det kräver koncentration och balans.

Ronaldhino är oerhört arbetsvillig och nyfiken. Två egenskaper som är nog så viktiga vid hästens utbildning. Än så länge kryper det i skinnet på honom precis som det gör på alla sexåriga barn som ska sitta still i en skolbänk.

Än så länge har jag haft tur och suttit kvar. Men för säkerhets skull har vi mutat Ronaldhino med sockerbitar. Meningen är att han vid en eventuell avfallning ska springa rakt fram till närmsta människa och trycka mulen mot fickan för att få lite socker.

Jag tror att det funkar. Det är nämligen så att om någon männsika kommer in i ridhuset så tvärstannar han när vi kommer i närheten. Efter att ha fått sitt socker så går han glatt en stund till.

Idag satt Gabbi på den lilla läktaren när jag red. Ronaldhino kände igen henne direkt och slog på en tvärnit. En sockerbit senare så var han igång igen. Det känns tryggt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...