Hej! Igår var vi på Globen och det som kallas "Ridinstruktörernas dag". Avresa från Uppsla 08.00 gjorde att jag fick vara i stallet vid halvsju för att hinna göra rent åt min häst och göra honom klar för hagen. Men tidiga morgonar är inget konstigt för oss hästägare och det är mysigt att åka till Globen med en vag hästdoft som följer en under dagen.

Trots att Gabbi missade infarten till parkeringsgaraget och höll på att preja av en lastbil så kom vi i tid till den obligatoriska frallan och talet från ridskoleambasadören. Gabbi körde inte heller in i någon av stolparna i garaget i år. Så dagen började på topp!

Sedan belv det ett varv i annexet för att se vad säljarna hade tagit med sig. Inom tjugo minuter hade vi shoppat varsin tröja vilket bådade gott inför kommande besök under dagen.

I arenan fick vi se när världseliten värmde sina hästar inför kvällens dressyrtävlingar. Med åren har det blivit så att jag nästan tycker det är roligare att se när ryttarna värmer upp sina hästar inför starten. Vad de gör, hur de gör och vad fokus ligger på. Det är väldigt lärorikt.

Vi fick också se en tävlingsklass i dressyr med de bästa fem- och sexåriga hästarna som gått breederskvalen.

Så var det dags för nästa varv i annexet. Nu lyckades vi inte köpa en enda grej eftersom vi träffade en massa folk som vi behövde prata med hela tiden. Mycket prat blev det och några bra kontakter knöts också.

Traditionsenlig lunch på pizzerian!

På eftermidagen så såg vi en masterclinic med en mycket känd tysk snubbe som jag inte vet namnet på. Han pratade rolig engelska i alla fall. Han undervisade en sexåring och en Grand Prix häst och det var intressant att jämföra de båda ekipagen.

Så var det final i Agrias Stilhoppning. Vann gjorde en ung fröken Hultgren som i princip är född på hästryggen. Fint red hon i alla fall och framförallt vågade hon inverka på sin häst. Det är en stor brist då det gäller stilhoppning. Ryttarna blir gärna passiva för att sitts så fint som möjligt och då blir det en del misstag i form av rivningar och stopp. Svår kombination!

Ännu en clinic blev det då frihetsdressören JF Pignon skulle "tala tyst" med en ponny från Sundby ridskola. Herr Pignon är känd för sina nummer med frihetsdresserade hästar. Men detta blev något helt annat. Vi fick genom applåder och hejarop välja en av tre ponnyer som visades i arenan. Naturligtvis visslade vi mest på den som såg svårast ut. Detta var något vi skulle ångra en timme senare då ponnyn fortfarande inte fogat sig till Herr Pignons tysta språk.

Min största skräck är att många går hem och praktiserar detta med att få en lös häst att lyda hemma i sina stallar runtom. Det finns hästmänniskor och det finns männsikor som har häst... Detta kan betyda att det kommer finnas många "fria" hästar i Sverige idag...

Vi som sett JF Pignon med sina egna dresserade hästar i manegen vet att han är mycket skicklig men detta blev bara för långsamt så vi gick till annexet igen.

Mer prat men inte värst mycket shopping. Några kassar fick vi med oss ändå. Jag fick bära förstås.

Efter detta samlade vi ihop oss för hemfärd. Ner till den rosa våningen i garaget. Som genom ett under hittade vi vår bil nästan direkt. Detta har aldrig tidigare hänt. Mot Uppsala!