Hej! Jag håller ju fortfarande på och sätter ihop en "pysselpärm" inför sommarens ridläger. Man vet ju aldrig om det blir vackert väder eller bara "svensk sommar".

I händelse av "svensk sommar" så behövs lite inomhusförströelse. därför efterlyser jag pysseltips med hästanknytning.

Du kanske sitter på pysslet;

* Knyppla ditt eget hästpannband"

* "Limma ihop en shetlandsponny av bulgur"

* "Tändsticksstallet"

* "Gör ett hästtäcke av korsstygn på jute"

* "Sy ridbyxor av dina gamla avlagda strumpor"

* Baka Havrefras, Hönökaka och Spånhjärtan.

* "Pimpa stallgången à la 70-tal"

* "Klä din trailer i eklöv och tapetklister"

Jag har förresten varit runt i olika leksaksaffärer för att köpa gipspulver och hästformar. Men det verkar vara helt ute. Gips som är så kul! Nu är det cernitlera och månsand som regerar.

Tänkte ta en tur till färghandeln och se efter om det finns gips där. Är det möjligtvis någon som har ett par schyssta "hästformar" som vi kan gjuta i? Sådana där röda i gummi.

Övrigt pyssel mottages tacksamt på min mail 018500749@telia.com

Bengt! Jag har sparat ditt förslag om dinosaurier av piprensare!

Hej! Idag har vi instruktörer tränat för Uffe. Precis som det ska vara på onsdagar med andra ord!

Som vanligt var vi lite osäkra på HUR varma vi skulle bli när vi red. Efter noggrann övervägning fick det bli en t-shirt och en tunn långärmad tröja.

Jag rider helst i långärmat eftersom min häst gärna far runt som en skottspole. Rätt vad det är så står man på näsan efter en liten glädjesalut. Då är det skönt att ha långa ärmar så slipper man i alla fall plocka grus ur armbågarna.

Efter fem minuters ridning insåg vi allihop att vi var VÄLDIGT varma... Men det var bara att inse,  att svettas ingår i ridpasset.

När vi ridit en stund fick vi sällskap av vår mycket kunniga sadelmakare som kommit för att kolla några sadlar. Han passade på att sätta sig ned vid banan och titta när vi red.

Han följde alla ekipagen noga med blicken. Han måste tycka att vi rider hemskt bra!, tänkte jag helt utan självkritik. Rolle jobbade på runt banan och jag svettades.

På ett ställe vid ena långsidan var Rolle helt övertygad om att en stor svart puma låg och tryckte i gräset så där måste han tvärvända, dra in svansen och springa fort fort för att inte bli uppäten.

Efter träningspasset kom sadelmakaren ner till stallet eftersom vi skulle kolla ett par ridskolesadlar. Fast först kom han naturligtvis fram till mig och sa att jag satt snett åt vänster i min fina Jaguarsadel på slutet av passet.

Jodå, det är inte speciellt svårt att sitta snett på Rolle. Av två skäl. Det ena är att han alltid är på väg åt alla olika håll förutom framåt. Det kan kännas som att sitta på en tvål. Det andra är att han är något korpulent och att hans manke har försvunnit om den ens någonsin har funnits.

Man är lite som "bondens lilla kråka"...

"Än slank han dit...och än slank han dit...

Ja, han skulle nog må bra av att gå ner några kilo, sa sadelmakaren utan att skämmas. Jag tittade strängt tillbaka mot honom men han låtsades som han inte såg.

Sedan fick jag dock några bra och användbara tips om hur jag ska spänna sadeln för att få den att ligga bättre och hur jag ska tänka för att få mer jämn belastning mitt över hästen.

Tänk så många inblandade det behövs förutom en själv och hästen för att allt ska fungera med ridningen. En tränare man trivs med, en sadelmakare man litar på, en duktig hovslagare och så vidare.  

Hej svejs!

Hej! Jag är förmodligen rätt så ensam om att ha drivit ridskola redan som tolvåring. visserligen i liten skala med endast tre hästar i stallet och grannarnas barn som elever. Men ändå!

Min ridskola hade både rid- och teorilektioner, tävlingar och en egen klubbtidning.

Det var en ridskola av en ovanlig sort eftersom det inte kostade något att rida där. Man behövde bara hjälpa till att forsla hästarna från stallet till gräsmattan under äppelträden när det var dags för lektion.

Underhållet av ridskolan och hästarna skötte jag själv med god hjälp av mina elever. Behövdes det lite mer man eller svans på någon av hästarna så gick vi bara in och rotade runt lite i mammas garnkorg.

Pappas brädhög på baksidan av garaget krympte snabbt i takt med att verksamheten expanderade. Men både mamma och pappa höll god min inför materialsvinnet i deras hem.

Vi var ju utomhus och roade oss!

Jag måste medge att det var ett relativt bekymmerslöst sätt att driva företag på.  Hästarna var heller inte speciellt jobbiga att sköta om eftersom det inte blev så mycket lämningar efter dem förutom några avsågade träbitar efter att vi gjort en förstärkning i konstruktionen.

Någon kanske tyckte att ridskolans hästar var aningens träiga att rida på, men jag tyckte de var helt perfekta!

Hej! Idag skulle Gabbi och jag ta en promenad på lunchen. Det är bra att röra på sig ibland när man sitter stilla så mycket som vi stalljobbare gör...

I vilket fall så kom vi precis runt husknuten när vi såg en liten "orange" ponny med bred bläs som försökte smyga tyst ut ur stallet. Oboy!

När han fick syn på oss höjde han huvudet. Man såg riktigt hur han tänkte; -Jäklar, jag är upptäckt!

Så satt han svansen i vädret och satte i full fart mot sommarhagen och gräset dar han varit hela mogonen och förmiddagen.

Dat var bara att jaga efter. Oboy kunde fångas in efter några tuggor av det goda gräset och lommade snällt tillbaka till spiltan. Där låg grimman ouppknäppt i halmen. Ibland är det bra att ha små öron!

I natt eller imorgon kommer en ny ponny till oss på prov. Han heter Tornado och är en 7-årig valack efter Prince och undan Soivny. Han är 148 cm hög.

Spännande! Så här ser han ut på bild;

Hej! Jag var en sväng till stallet ikväll för att göra iordning lite foder till i mogon bitti. När jag klev ur bilen på parkeringen möttes jag av glada rop, massor av skratt och tjim!

Skötarläger!

Lilla ridbanan var fylld av ungar i alla åldrar. Några hade bundit ihop benen med en kompis och sprang baklänges mellan koner medan alla andra hejade och skrattade.

Det var staffett!

Nästa gren band de fast en penna i ett snöre bakom ryggen. Så skulle de springa en liten bana och till slut skulle de stanna vid en tom läskflaska. Sedan skulle de huka sig tills pennan hamnade i flasken, och så snabbt tillbaka till laget och nästas tur.

Efter tävlingarna skulle de äta Tacos i cafeterian. Brännboll blev det säkert också under kvällen. Fast kanske utomhus denna gång. Det sitter fortfarande fast en tennisboll i taket på ridhuset sedan förra lägret...

Inatt sover skötarna över och imorgon ska de rida en sväng i skogen. Det är så härligt att se alla dessa skötare ha så kul tillsammans. I stallet spelar det ingen roll hur gammal man är, vem man är i skolan, var man bor eller vad man har på sig. Alla får vara med!

Hoppas alla får en riktigt rolig fortsättning på lägret!

Så något lite tråkigare. En granne till mig kom över ikväll och berättade att de haft objudna gäster i sitt stall. Stallet ligger nedanför vår nyaste dressyrbana och inrymmer två mycket gamla ponnyer. Den ena är 27 år!

De har sett två flickor vara inne i hagen hos hästarna. Dessa har tydligen också plingat på dörren en gång under veckan och frågat om de får sköta om hästarna. Familjen har tackat nej eftersom de inte känner flickorna.

Trots detta så hade det hänt en sak när de kom hem idag. Någon hade tagit in den ena ponnyn i stallet och lämnat den andra kvar ensam i hagen. Ponnyn som var inne hade de satt på ett täcke och matat med havre. De hade också varit i sadelkammaren och stökat runt.

Det lät inte alls bra! Nu hoppas jag och tror att dessa flickor inte kom ifrån våran ridskola utan någon annanstans ifrån. För de flesta vet ju att man varken får gå in i hästhagar och ännu mindre leda omkring andras hästar eller gå in i okända stall hur som helst.

Den hästen som blev lämnad ensam kvar var jätteledsen eftersom han inte tycker om att vara själv. Som tur var så stod han kvar i hagen men han skulle ha kunnat bli så orolig att han gått igenom stängslet och gjort sig illa.

Den hästen som var ensam i stallet var också väldigt orolig! Att dessutom ge foder till hästar som man inte känner är väldigt dumt. En sådan gammal häst kanske inte ens klarar av att ära havre utan att bli sjuk.

Den här gången gick det bra som tur var. Men man märker att de som gjorde detta inte kan så värst mycket om hästar och familjen som äger hästarna var naturligtvis orolig över att det ska hända igen.

Det som är bra är att familjen sett hur tjejerna ser ut och känner igen dem om de kommer dit igen. De har givit mig en bra beskrivingg på dessa. Jag pratade också med alla de som var på lägret och de har lovat mig att de ska hjälpa till att hålla utkik! Jättebra!

Vi får speja lite extra ett tag framöver!

Hej! Ni har väl sett att det är hindermålning på gång! Mer info om när, var och hur finns om ni följer länken: http://www.uppsalaponnyklubb.se/extmalning.pdf

Det är kul att måla hinder och ännu kuligare att få hoppa dem.

I år är det ridskole- och träningsbommarna som ska målas vilket betyder att det blir extra kul eftersom ni alla som hoppar kommer att få använda dem sedan.  

Alla kan vara med! Stor och liten! Men var beredda på att få färg på kläder, händer och hår. Det ingår på något konstigt sätt även om man bestämt sig innan för att inte spilla.

Ett år bestämde sig Gabbi och Lisa för att vi skulle arrangera en extra stor dressyrtävling. Framridningen skulle var i ridhuset och på lilla banan och tävlingsmomenten skulle gå på dressyrbanan och hoppbanan.

Schysst! Vart folk skulle parkera minns jag inte men jag antar att det var i någon avbetad hage eller så.

Sagt och gjort. Propositionen skrevs och det rasade in anmälningar. Detta var på sommaren och på den tiden var det inte så tätt med personal eftersom klubben hade några ekonomiskt svåra år i början på 90-talet.

Eftersom vi tagit på oss en dubbeltävling så behövde vi förstås dubbla uppsättningar staket... Dessa snickrades av snälla farbröder i styrelsen men måla skulle vi göra själva.

Det var en hektisk sista vecka innan tävlingen. Dressyrstaketen stod uppradade på gräsmattorna vid stallplanen. Gabbi och Lisa sprang mellan lektionshållande för ridläger, matlagning, teori, stallskötsel, in-och uttsläpp och så vidare.

Rätt vad det var såg man dem med en pensel i handen. Så drog de på lite färg på ett par plankor och så sprang de vidare för att utfodra hästarna.

En halvtimme senare såg man dem igen med penseln i handen. De drog ett par drag med vit färg och så sprang de för att hålla en teorilektion.

På tävlingsdagen stod dock två uppsättningar nymålade staket på banorna. En massa folk och hästar kom på tävlingen. Men Lisa och Gabbi var nog hemma och vilade. Med vit färg i håret och på alla sina ridbyxor låg de helt utslagna och tänkte att de aldrig någonsin mer ville måla ett enda dressyrstaket. Jag tror det var så...

Att gå på "kosläpp" har blivit något av en modenyck. Det annonseras om kosläpp och folk vallfärdar. Fast jag kan väldigt väl förstå det. Få saker gör en så lycklig inombords som att se glada och nöjda djur. Vare sig det är kor eller andra arter.  

Våra hästar har fått börja vänja sig vid att gå på gräs nu inför sommarens dygnet runt bete. Man blir så glad av att se hästarna gå där ute i sommarhagarna och beta förnöjt med huvudet nedstoppat i grönskan. Jag tog lite bilder så ni som sitter på kontoret också kan få er dos av sommar. Var så goda!

Fler bilder av hästarna ute i hagen finns i Pixbox albumet "bete 2009"

adressen dit är http://www.pixbox.se/alb_show_id1061719_page0.html

På förmiddagen idag var Gabbi, jag och vår mamma iväg och hälsade på en mycket kär gammal vän, Picador (och så Lena förstås!). Picador var min (och familjens) allra första egna häst. För ett par veckor sedan fyllde han 25 år!

För en massa år sedan var det en hästkarl som sa till mig: "Den där hästen har en V8-motor han kommer aldrig att bli gammal!" Tänk vad rätt han hade. Picador ser fortfarande oförskämt ung ut. Bara några enstaka gråa hår avslöjar att han har några år på nacken.

Det blev fotografering och morotsätning i vanlig ordning. Picador tog det hela med ro och varvade morötterna med gräs.

vi ses snart igen!

Hej! Igår var Moki hos veterinären för att skölja ut den förmodade foderinpackingen mellan två tänder. Gissa om vi blev förvånade när det visade sig att det inte var problemet. En tand hade flyttat sig från tandraden och liksom blivit uttryckt av de andra två tänderna bredvid... Så nu måste Moki till en tandexpert i Norrtälje. Det är ingen fara utan det ska tydligen gå att få tanden att kliva tillbaka in i tandraden igen... Tänk om han får tandställning... :)

Idag var det träning för Uffe på förmiddagen. Alltid lika roligt! Vi tog lite bilder från träningen som ni kan se här på bloggen. Både Lisa och jag red två hästar var som om inte en vore nog. Det känns nu kan jag lova!

Karoline red på Whisper som skötte sig jättefint trots att Karro var så kallat brakförkyld. Hästar bryr sig inte om igfall man snorar eller inte.

Emilie på Lola och Therese på Uniek lyssnade noga på genomgången. Det är bäst att göra det när Uffe förklarar för det kan vara liiiite invecklat.

Gabbi höll en ekonomiföreläsning någonstans för en massa travfolk. Så jag fick rida på Winston också. Det fick bli Ronaldhino den första timmen och Winston den andra.

Lisa red på Maritist. Han är en hopphäst men har inget emot att visa upp sig i dressyr också.

Emilie och Lola har hunnit rida ihop sig riktigt bra nuförtiden och tränade på de svåra förvända galoppbågarna inför finalen i division II.

Ja, det var ju inte bara vi som satt till häst som gjorde nytta. Carina målade domarboden vid banan också. Fast hon pratade en del i telefon under tiden. Är det inte farligt att måla och prata i telefon samtidigt? Man kan ju måla på nån som går förbi eller trampa i färgburken. I vilket fall blev det väldigt fint. Kenneth kom upp ibland och tittade väldigt nära i alla skarvar för att se så hon inte slarvade.

Idag har jag lagt ut om en del spännande klubbaktiviteter som ni kan vara med på. Läs mer på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se Där står bland annat om hindermålning. Vi behöver mål om ridskolebommarna den här sommaren. Alla kan vara med. Anteckna datum och tider för målning och kom!