Hej! Denna dagen hade inte kunnat bli bättre trots allt. 

Igår fick min fina Ronaldhino somna in efter en trolig skada i ryggmärgen och det var väldigt tungt att mista en så speciell häst. Sju år fick jag njuta  av hans närvaro. Ronaldhino erhöll titeln ”stallets buse” redan som treåring och höll hårt i den titeln under hela sin livstid. Men för allas vetskap är nu titeln ledig och vi får se vem som vågar stiga fram och överta detta ärofyllda uppdrag. 

När man vaknar dagen efter är det lockande att få dra täcket över huvudet och gömma sig ett tag. Men jag klev upp och stoppade fötterna i ridstövlarna för att ta mig an en ny dag. Det är så vi ridtjejer fungerar. 

Idag var det Uffeträning och vad kan både tömma en på energi och generera massor av ny positiv energi som ett roligt pass till häst. Jag red Lusen först och han har blivit så fin och stark. Lusen och jag har haft en skogsvecka eftersom han var lite avslagen förra veckan. Men nu tror jag han själv tyckte det var hög tid att få ta i ordentligt igen. 

Därefter red jag på Sky, Gabbis fina häst. Sky är arton år och tycker ändå att det är hur roligt som helst att få jobba hårt och att få visa upp sig. Vi fick avsluta med lite bytesserier och han var så duktig. Man känner sig så privilegierad att få rida på en sådan häst. 

Jag  var naturligtvis helt slut efter passen och luggen hängde i våta stripor över ansiktet. Hästarna fick sin lunchgiva och svettäcken. 

Jag önskar att ni alla är nöjda och stolta över era hästar och framförallt att ni uppskattar dem för vad de är och vad de kan! Det finns inget som gör mig så ledsen som när någon uttrycker missnöje över sin häst. Det är otroligt orättvist och egoistiskt att göra så. 

Livet rusar vidare och jag ska gå för att jobba. För mig är målet med varje lektion att en hel grupp elever ska gå nöjda ut ur ridhuset och precis lika många hästar ska få en klapp på halsen och också känna sig nöjda när de traskar in i sin box för kvällen.

Jag antar att det är full fart i  hästhimlen idag och jag hoppas att förfäderna har ett långt tålamod och en gnutta humor. Det kan nog behövas.