Hej! 

En gång när Gabbi och jag kom till ridskolan vid Eke för att rida vår lektion så fick vi berättat för oss att hästarna  var sjuka. De hade feber och var trötta. Jag hade dittills aldrig tänkt på att en häst också kunde bli sjuk och jag kommer ihåg att jag gick runt i stallet och tyckte synd om de hästar som hade feber och kanske ont i huvudet och halsen också. 

Jag tittade noga men kunde inte riktigt se vilka hästar som verkade må dåligt och vilka som mådde som vanligt. De stod alla som  vanligt i sina boxar och spiltor och halvsov i väntan på att få jobba eller ännu hellre äta. Jag undrade hur man visste hur en häst hade feber. 

På uppropet berättade ridläraren lite mer om hur hästar också kan bli förkylda och smitta varandra. Vi var förstås väldigt nyfikna på vilka hästar det var egentligen som var de sjuka.  Sirro var frisk, sa min fröken och jag pustade ut. Så fick vi välja bland de friska hästarna till dagens lektion. Vi hade ett pass med balansövningar. Hästarna fick skritta och ta det lugnt eftersom man inte kunde veta om de var på väg att bli förkylda de också, och vi ryttare fick jobba så svetten lackade. Jorden runt, kaptensvändningar och bensammanslagningar. Det var en rolig lektion. 

Innan vi åkte hem tittade jag en gång extra på Sirro för att se ifall han verkade ha blivit sjuk. Men han såg fortfarande ut som  vanligt. 

Hästarna på ridskolan var snart friska igen men jag ville lära mig mer om hästförkylningar. Så den julen önskade jag mig en faktabok om hästar och så kom boken ”Allt om hästen” i min ägo. En tjock, grön och numera mycket väl läst bok som fortfarande finns i en byrålåda hemma. I den boken stod allt som man kan behöva veta och jag läste, strök under och skrev av tills jag hade läst varenda rad. Det syntes på boken som vid det laget hade fått pärmen tejpad i flera omgångar. 

Detta inträffade för väldigt många år sen och sedan dess har jag träffat på förkylda hästar många gånger. För hästar blir så klart sjuka precis som människor. Unga hästar behöver få sina förkylningar för att bygga upp sitt immunförsvar medan ston som är dräktiga med föl ska försöka hålla sig undan från baciller för att inte fölet i magen ska må dåligt. Hästar däremellan, vi kan kalla dem ridhästar klarar oftast av en förkylning bra och på egen hand men de måste få vila ordentligt och ta det lugnt både under en förkylning och en tid därefter så kroppen får återhämta sig. 

Idag vaccineras de flesta hästarna här i Sverige och det gör att de har rätt så bra skydd mot en av de vanligare smittsamma förkylningarna som heter Hästinfluensa och brukar härja runt med jämna mellanrum. Men det finns förstås massor av förkylningsvirus som man inte vaccinerar mot och en del elaka bakteriella förkylningar som Kvarka till exempel.

Man kan alltid minimera risken att sprida virus och bakterieinfektioner genom att byta kläder när man går till olika stall och framförallt får man inte åka iväg någonstans när man har sjuka hästar i sitt hemmastall. För även om ens egen häst inte visar symptom just då så kan den ändå sprida smitta till andra hästar. 

Man ska också veta att det är vanligare än man tror att hästar bär på lättare förkylningsvirus som inte ens ger märkbara symptom som feber, hosta eller snor. Man kanske bara märker att ens häst är lite trött och ovillig. Då är det lika viktigt att ge hästen en lugnare period så att man inte utsätter hästen för risken att få svåra följdsjukdomar för att man överansträngt den.

I morse skulle jag ta fram en annan bok i min hästbokslåda för att slå upp en sak. Man blir ju aldrig, aldrig fullärd som ni vet. Där underst i lådan så fick jag syn på den här gamla boken ”Allt om hästen”. Sliten och med pärmarna på svaj låg den där. Jag tog upp den och höll i den en stund och då kom jag på den där episoden med ridskoleförkylningen. Sirro slapp förresten bli förkyld den gången. Kanske var det en förkylning som han redan haft eller så hade han bara tur helt enkelt.