Hej! Jag kommer ju ihåg den där gången då jag, min mamma och en annan ridande dam i hennes ålder satt på läktaren och pratade om förr. Man får väl säga dam när man pratar om tanter i  65-70 års åldern? Jag kommer hur som helst inte ihåg hur vi kom in på ämnet men kanske hade det något att göra med den lektion som vi tittade på. Hur det än är så  har vi ju alla vårt eget förr. Våra egna minnen av händelser och upplevelser. 

Min mamma berättade om hur hon brukade rida för den stränga militären på ridskolan som inte brydde sig speciellt mycket om ifall man var den tuffa eller den rädda typen. Det fanns bara fullstora hästar och mamma var liten och smal. Hon ramlade av då och då och det var aldrig något snack om att man skulle göra något annat än att klättra upp på hästryggen igen. Eleverna fick till och med träna sig på avfallningsteknik genom att släppa händerna från tyglarna och ta fötterna ur stigbyglarna och så kastade de sig bakåt och landade i ridhusbottnen. Någon pedagogik i undervisningen var det aldrig tal om. 

Damen som satt med oss på läktaren hade sin egen historia att berätta från ridskolan under det militäriska styret. Hennes ridlärare hade hittat sin plats en bit upp på ridhusets läktare. Där brukade han sitta helt tyst under större delen av lektionen med undantag för att han med jämna mellanrum reste sig upp och skrek ”BYT VARV”! Det var aldrig någon som sade emot eller ens tänkte tanken. 

Min egen debut på ridskolan skedde ju långt senare än för min mamma och damen på läktaren. Det var sent sjuttiotal och då kan man ju tänka att ridskolan hade hunnit utvecklas en hel del. Och det hade den förstås. Det fanns ponnyer på ridskolan och en ungdomssektion som ordnade roligheter. Det fanns klubbtävlingar, sommarläger och julaftonsritt. 

Det militäriska språket hade börjat mjukas upp. Men det var fortfarande mycket ”trav marsch”, sitt rak i ryggen och ridning i avdelning med tät. När jag sedan själv gick instruktörsutbildningarna på 80- och 90 talet så skulle vi utan undantag använda oss av termerna i den svarta lilla ridhandboken som också kallades vår bibel. 

Ni kanske kommer ihåg; 

N.N från norra långsidan, höger om! 

N.N med tre bågar serpentin utefter norra långsidan!

Formera avdelning utan tät!

Avdelning halt!

Alltid med ett utropstecken på slutet som fick eleverna att sitta rakare i ryggen än någonsin tidigare. Min Ridhandbok är så gott som sönderbläddrad med tummade sidor och en rygg som är på väg att falla isär men det är längesedan jag öppnade den nu. 

Det är viktigt att vi använder rätt termer när vi undervisar och rider själva. Det måste finnas ett enhetligt språk för att vi ska jobba mot samma mål. Men 2013 har språket mjukats upp ytterligare och utropstecknen är inte lika hårda och definitiva längre. Jag tror det blir trivsammare för både elever och hästar. Vi jobbar målmedvetet med ekipagen för att de ska stärkas och utvecklas i ämnet ridkonst. Vi tillåter olikhet och gruppen med ryttare har blivit just en grupp med individer istället för en enhet. Det tycker jag är trevligt. 

Varför jag ens kom in på det här ämnet från början var för att vi satt i personalköket en dag i slutet av förra veckan. Jag skulle åka iväg och döma på helgen och jag pratade väl om det invärtes motstånd som jag känner inför de negativa siffrorna 0 till 4 i bedömningsskalan.  En 1:a står ju för ”mycket dåligt” och en 3:a för ganska dåligt. Det känns så hårt att skriva att någon gjort något mycket dåligt fast man vet att dom ibland gjort sitt bästa liksom. Men ibland går det åt pipsvängen och så är man tvungen att använda de där siffrorna som svider. 

Rätt vad det var så började vi spåna hur skalan skulle kunna se ut om man förnyade språket för att anpassa det till nutid. Vi testade lite olika uttryck och det blev en hel del fniss. 

Eller vad säger ni om det här förslaget på poängsskala för dressyrryttare 2013:

(gamla skalan inom parentes)

0   OMG- Oh my god  (Ej utförd)

1  Sjukt dåligt  (Mycket dåligt)

2  Keff  (Dåligt)

3  Epic fail  (Ganska dåligt)

4  Fail  (Ej fullt godkänt)

5  Average  (med tvekan godkänd)

6  Kakigt  (Godkänd)

7  Najs  (Ganska bra)

8 Imba  (Bra)

9  Sjukt bra  (Mycket bra)

10  Awsome  (Utmärkt)

Och så tänkte jag, det kanske är dags att vi gamlingar anpassar språket ytterligare. I alla fall när vi har lektioner för yngre ryttare. 

”Sho, gänget, nu taggar vi upprop!”

”Sjukt bra där Amanda!” 

”Den där volten var fett bra, sååå awesome!”

Jag kanske borde skriva en ny ridhandbok anno 2013. Det blir den nya ridlärarbibeln. Fast det finns en uttalad risk för att man beter sig som en gammal stofil som uttalar allt fel och inte vet vad orden står för. Så jag får nog ta hjälp av någon i rätt ålder. 

Boken ska vara gul för jag har aldrig givit ut en gul bok.

Den kommer äga!

 

Micaela

2 oktober 2013 21:44

Det är riktigt intressant hur ridsporten utvecklats så mycket på förhållandevis kort tid! När jag började rida lärde jag mig exempelvis att en volt tillbaka red man som en vanlig volt men nästan precis vid spåret bytte man håll igen :) De där speciella serpentinbågarna vi red någon lektion fick vi också nöta :D

http://micaelajanatuinen.blogg.se

 

r

3 oktober 2013 03:24

För den som gillar gamla tider så firade uppsala akademiska ridinstition 350 år. Till jubileet så skrevs en bok "till häst" som handlar om just häst och ridning under 350 år och ridningens utveckling.
Boken och jubileet finns skriven under strecket i SVD i onsdags.

Att militären skulle vara hård i sitt språk stämmer delvis, de har ett sätt att utbilda fort och snabbt och alla ska med. Då är det tillåtet att misslyckas med följder som följd. Det betyder att antalet blåmärken och benbrott är mycket högre.
Skriver av egen erfarenhet, hann med 2 lektioner 1984 på k1, sen var klart. Bara lite blåm...

 

Kristina

3 oktober 2013 10:04

Ååh kära nån, hur ska en gammal domarfossil som jag lära sig den nya skalan :-P

http://www.gustaberg.se

Ulrika Pernler

3 oktober 2013 14:39

Fusklapp Kristina!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...