Hej! När jag red ponny i början/mitten på 80-talen så anordnade ungdomssektionen precis som nu klubbtävlingar.

Tidigare hade ungdomssektionen bara anordnat hoppningar eftersom ridskolan till stor del var hoppinriktad.

Jag hade äntligen tagit mod till mig och frågat Gertie om vi inte kunde ha en klubbtävling i dressyr.  Hon sa ja så nu var det bara att anordna det hela. Jag började med att ringa en domare vid namn Eva som jag lärt känna under tiden jag åkt runt och tävlat i dressyr på ridskolans ponnyer. Eva sa ja och tyckte det lät roligt att få komma och döma på vår ridskola.

Nästa steg var att övertyga alla de andra eleverna på träningsgrupperna om att det var kul att rida dressyrprogram. Jag var i princip helt ensam om att rida och tävla dressyr. Men jag lyckades till slut skrapa ihop ett startfält på elva personer som var mer eller mindre villiga att ställa upp.

Vi tillverkade bokstäver att sätta upp på väggen och som vanligt gjorde vi plastbandsrosetter.

Tävlingsdagen kom och vi krattade spåret fint i hela det lilla ridhuset som var inrett i en gamma lada. Vi markerade medellinjen med ett krattspår och hällde spån som markerade de olika bokstäverna. Det gjorde man förr och hästarna blev alltid lika rädda för det vita spånet som låg och lyste på marken.

Manegen var ungefär 17x30 meter så det fattades lite plats både på längden eller bredden. Så hade vi  ju också de skumgummibeklädda stolparna som bar upp taket på ladan. Det var tio stolpar allt som allt i ridhuset. Vi hade ett visst system när vi red ridvägar. Snett igenom gick mellan de första två stolparna till de sista två, På volterna gjorde man runt fyra stolpar och så vidare.

En sak var jättebra med stolparna och det var när vi lekte hela havet stormar. Ridläraren sjöng och när hon tystnade skulle man rida fram till en stolpe och grabba tag. Den som blev utan åkte ut. Så tog man "bort" en stolpe och sedan sjöng ridläraren igen.

Så anlände domaren Eva. Hon hade aldrig sett ridhuset förr och tittade storögt på alla stolparna. Vi satte henne uppe på läktaren som var inredd uppe på höloftet. Så började tävlingen.

Vi red fram i grupper eftersom det var vinter och inte gick att rida ute. Först red halva startfältet fram i en kvart och sedan fick man gå ut i stallet igen och vänta på sin tur.

Vi red och Eva hängde över staketet däruppe för att se hur det gick för oss därnere. Någon högtalaranläggning fanns inte utan vi ropade med våra myndigaste röster ut poängen och kallade in nästa startande. 

Till slut hade alla ridit och den sista poängen räknats. De placerade ryttarna kom in till fots i ridhuset och fick sin plastbandsrosett fastsatt på tröjan. Så galopperade de ärevarv till musik som inte fanns men kanske hördes inombords. Vår första dressyrtävling var slut och i framtiden hade jag en önskan om att det skulle bli fler.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...