Hej! Vi har haft fyra praoelever de senaste två veckorna. De har varit jätteduktiga! Ofta är det personer vi känner som kommer på prao. Då är det enkelt eftersom de redan vet hur saker och ting fungerar hos oss.

Andra gånger kommer det någon som ändå rider och är van vid hästar. Efter några dagar känner de sig hemma och har kommit in i våra rutiner.

Eftersom det inte är helt riskfritt att arbeta med levande  djur så har vi bett skolorna om att inte skicka praoelever utan hästvana. Det är rent säkerhetstänkande.

Någon gång har skolan ändå lyckats mygla med någon elev som inte sett en häst i hela sitt liv. Dessa elever brukar känna sig lite "allergiska" och be att få gå hem redan efter lucnch den första dagen...

Själv fick jag aldrig möjligheten att göra min PRAO i stallet (eller PRYO som det hette då) eftersom Syokonsulenten absolut tyckte att man skulle prova något man inte gjort förut.

Min första PRAO gjorde jag på ett Asfaltsverk. Jag fick sitta två veckor i en liten kur och väga lastbilar.

Lastbilen kom och körde upp på en våg. Jag tryckte på den gröna knappen och lastbilen åkte iväg. Efter det bestämde jag mig för att inte bli lastbilsvägare.

Min andra PRAO gjorde jag hos en träkonstnär. Jag blev kallad för Veronica i två veckor eftersom jag inte vågade säga att jag hette Ulrika.

Jag fick putsa träbitar med ett fint sandpapper. Det var trevligt att sitta där och putsa och bli kallad Veronica. Fast  det kändes inte riktigt som min grej. Bra! Då visste jag det.

Min tredje PRAO skulle jag få göra hos en rörmokare. Jag kände redan innan att jag nog inte ville bli rörmokare när jag blev stor så jag tog ett eget beslut och åkte till stallet i stället.

Gabbi hade nog den värsta PRAO platsen. Hon fick vara på ett labb där man gjorde försök på grodor. Gabbis jobb var att skära upp och sy igen paddor. En del överlevde, andra inte. Vi minns dem med vördnad!

Att vara på PRAO var ett utomordentligt bra sätt att få veta vad man inte ville bli som vuxen. Det tackar vi skolan för!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...