Det har blivit dags för kattungarna att flytta hemifrån. Den första lilla kissen, Amanda flyttade redan för ett par dagar sedan och rapporter har inkommit att hon är glad och lycklig i sitt nya hem. Missan flyttar på onsdag och om någon ytterligare vecka drar Peggy på nya äventyr. Tudor blir kvar i huset efter en lång och jämn kamp mellan männen i huset och mig. De vann!

Det blir tomt utan fyra kattungar. Inga knak och brak när man sover som bäst, inga ihoprullade mattor, inga nedknuffade skor på skohyllan, inga länsade garderober, ingen kattunge som kikar upp ur tvättkorgen, soptunnan eller soffkuddarna.

Hemmet ska gå tillbaka till den gamla ordningen. Det finns vissa rutiner som jag har befäst under de tolv veckorna med kattungar.

Det finns en anledning till att fönsterbrädorna utan undantag gapar tomma i huset. Alla blommorna har flyttat till en plats längre in i rummen. Där kan visserligen jorden grävas ut och spridas över golven. Blombladen kan ätas upp och de stackars blommorna får skämmas i sin nakenhet. Men krukorna kan i alla fall inte knuffas ned och krossas mot golvet.

Det finns en anledning till att man håller toalettdörren stängd utan undantag. När man har rullat upp den femtioelfte rullen toapapper som kattungarna har rullat ut över hela huset så vet man att en toalettrulle består av exakt 574 ark och man är inte längre intresserad av att få veta det.

Det finns en anledning till att man utan undantag sparar när man går från datorn för att svara i telefonen. När man kommer tillbaka har en kattunge sprungit gatlopp över tangentbordet och istället för den förlaga man jobbat med hela förmiddagen står där bara det obegripliga ordet oisumsdfsgösmtiosäggh,hösfjfoghfh.

Jag kommer inte att behöva använda dammsugaren tillnärmelsevis så ofta.