Hej! Igår var det en tjej i stallet som berättade för mig att när hon var liten så stoppade hon in en sten i näsan... För att den var så fin och hon inte ville att någon annan skulle ta den... Sen fick hon åka till sjukhuset och ta ut den... Så kan det gå...

Jag kanske måste skriva det på bloggen, sa jag.

Ett hysteriskt fnissande bröt ut.

Fast för att det inte ska kännas för elakt kan jag bjuda på en egen:

När jag var liten skulle jag kolla om min armbåge passade mellan järnspjälorna i trappräcket... Det gjorde den... Fast bara åt ena hållet... Vaktmästaren fick komma och såga loss en bit av staketet... Så kan det gå...

Godnatt.