Här om dagen skrev jag om en speciell liten ponny som hette Neuthron. En egensinnig liten häst som man bara var tvungen att älska.

Det har funnits många speciella hästar för mig. Många. Det kommer att komma fler och det finns gott om plats!

En häst som jag fäste mig alldeles speciellt vid var Aron. En kolsvart korsningsponny med en vit stjärn i pannan. Han var fem år när jag träffade honom för första gången och han stod i den boxen som Akilles bor i nu.

Aron var kusligt lik en ponny som hette Arino vilken jag hade ridit och tävlat mycket under mina ponnyår. Arino var också en häst som jag tyckte väldigt mycket om och jag hade blivit ledsen när han var tvungen att avlivas efter en svår skada i ena frambenet.

Kanske var det likheten med Arino som gjorde att jag tog mig an den svarta ponnyn. Han hade fortfarande inte gått in i lektionsverksamheten eftersom han inte var så förtjust i att bli riden. Eller så var det just förstjust han var…

Ridturerna på Aron bjöd alltid på något extra i form av bocksprång eller andra fartfyllda moment. Men däremellan var han väldigt fin och lättsam att rida.  

En dag hade jag sadlat och suttit upp i ridhuset. Jag hade bara hunnit skritta och trava en liten stund när Aron tyckte det var dags för bus. Han satte av i vanlig ordning i vilda bocksprång runt i ridhuset. Men jag hade bestämt mig för att sitta kvar och tog ett stadigt tag i sadeln.  Hela stora varvet runt hoppade han med huvudet mellan frambenen och ryggen krökt i en båge.

Så plötsligt stannade han och sänkte huvudet. Han andades häftigt efter sin uppvisning. Uppe på ryggen satt jag med fingrarna hårt slutna kring framvalvet i sadeln. Min mamma och Arons skötare stod på läktaren med uppspärrade ögon.

Jag satte mig tillrätta i sadeln och travade ut på spåret igen. Jag red ytterligare tio minuter och Aron skötte sig exemplariskt. Han var en smart häst och efter den gången bockade han aldrig mer med mig på ryggen.

Snart kunde Aron börja gå med på vissa lektioner med rätt ryttare i sadeln. Vi tänkte att det nog skulle bli bra med tiden. Att han skulle mogna.

Trots att jag hade två egna hästar att rida varje dag så red jag Aron så ofta jag hann. För mig var han en mycket speciell ponny och han stal mitt hjärta.

Om allt hade gått bra hade förmodligen Aron sällat sig till livet som ridskolehäst. Men det blev inte så. Min pappa ringde mig en dag då jag var hemma och berättade att Aron hade dött. Att han hade fallit olyckligt och brutit benet i hagen så illa att han fick avlivas.

Med det var Aron borta. Jag var så ledsen.

Inte ett endaste kort har jag på Aron men jag vet precis hur han såg ut och hur hans mjuka päls kändes under fingrarna. Jag tänker fortfarande ofta på honom. Numera är det glada tankar på hans lyckliga uppsyn och busiga ridturer. Han var speciell!

 

AR

5 november 2009 16:54

Trist att han skulle gå bort på så vis, kan nästen se framför mig hur han gjorde allt för att få av dig, likt en teknad film a la Kalle anka hoppas på stället för att lyckas.
Oförglömliga minnen som man ler åt vid tanken

 

Gaby

7 november 2009 14:58

Vad fint du skriver i din jättetrevliga blogg !

http://jetzig.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...