Hej! Det har väl inte undgått någon att det snöar idag? Inte så lite heller. Jag satt i ridhuset på Acka på förmiddagen och var skrivare åt Yvonne Sjödin som dömde MsvB:2. Det snöade så där lite lagom när vi gick in och satte oss.

När klassen var klar framåt ettiden så upptäckte jag att min bil var gömd under ett decimetertjockt snölager...

(Jag måste säga att jag var glad över att vara skrivare och inte ryttare idag. Någonstans går gränsen för när det är roligt att tävla. Jag kan säga att det till stor del har med väder att göra. Den där gränsen för vad som är acceptabelt att åka iväg i flyttas med åldern, iallafall för mig.)

Roligt att skriva var de iallafall. vi fick se många väldigt fina hästar, många fina ritter och framförallt ryttare som försökte göra sitt allra bästa!

Sedan har det fortsatt snöa under dagen. Vid sen eftermiddag lyckades jag baxa bilen till stallet för att göra iordning foder åt hästarna. Sedan körde jag hem igen, vilket i princip betyder att jag kör över stora vägen och sedan är framme.

Då körde jag fast. Precis framför soptunnan och fem emter från carporten som jag skulle in i . Bara att ta fram snöskyffeln... Efter det har jag hållit mig inomhus!

Just nu tänker jag på dem som varit hela dagen vid Säva på ponnydressyr. Hoppas ni kommit loss från parkeringen därborta... Samtliga som kom från ridskolan har kommit hem fint. Det vet jag då jag ringde och förhörde mig om detta alldeles nyss.

En del individuella placeringar lät det som om det blivit och lite otur med ett "skavsår" på en ponny i laget vilket gjorde att den fick stryka sig. Hoppas på att få en närmare rapport om detta sedan så skriver jag mer imorgon.

Nu ska jag njuta av att man får vara inomhus med gott samvete under kvällen och trösta mig med att de snömängderna som fallit idag lär få en att uppskatta våren desto mera när den kommer!

Hej! I morgon startar vårens allsvenska division III för ponnyekipage dressyr. Det är Säva ridklubb som arrangerar och UPK är ett av de tio startande lagen.

Redan klockan åtta kör man igång med framridningsklassen LC:1 och därefter blir det lagklass i LB:1. En lång dag med andra ord. Vi får hoppas att vädret blir lika strålande som det har varit i dag. Då kan våra ryttare vila upp sig mot en varm ridhusvägg mellan klasserna.

Kom ihåg nu alla startande; Rid fina vägar, slappna av och framförallt, ha roligt!

Lycka till!

Själv ska jag vara bisittare till domaren på Ackas regionala MsvB:2 för häst i morgonbitti. Hoppas på att få se många fina ekipage och träna mitt "domaröga" ordentligt.

Fyra ekipage från Uppsala Ponnyklubb finns i startfältet och jag ska hålla tummarna lite extra när det är deras tur!

Det är så roligt att tävlingssäsongen har kommit igång på riktigt nu.

Nedan en bild på Tova och Peperoni från DM förra året. Peperoni var så stolt över sin vinst och sträckte fint på nacken medan ponnyn bredvid tog det lite mer soft och till och med passade på att lätta på trycket...

Hej! Nu är det fredagkväll efter en mycket lång men rolig dag. Ronaldhino fick bli longerad i ridhuset en stund i morse. Han har börjat släppa all sin vinterpäls på en gång och det står ett stort vitt moln omkring honom när han rör på sig. Jag antar att det är som när man klipper en pudel. När håret är borta blir ingenting kvar. Vi får se. Jag tycker ju att han är en liten aningens överviktig men med lite mindre hår blir det kanske perfekt...

Därefter kopplade Gabbi och jag på trailern och stampade gasen i botten mot Segersta för att hämta en häst som Gabbi provridit och gillat skarpt. Dags för veterinärbesiktning nu på förmiddagen.

Jag räknade ut att det är nästan precis 200 dagar sedan Winston försvann. Tiden går så fort.

Finaste Winston glömmer vi aldrig!

Med den nya hästen, Louie i trailern åkte vi mot Mälarkliniken där Peter besiktigade honom. Alla leder böjdes igenom och röntgades.

En dryg timme senare kunde vi lasta Louie och åka med honom hem till stallet på UPK. Där fick han ta över Winstons gamla box och bekanta sig med Ronaldhino som är ett helt år äldre och nu måste sköta sig för att bevisa det! Jag ska ta ett snack med honom i morgon.

Eftersom vi ändå pratar "köpa häst" så kan jag släppa en till nyhet. En ny häst till ridskolan är på väg till Uppsala från Danmark. Det är en 5-årig valack som heter Aigle W. Han är naturligtvis brun... 168 cm hög och pappan heter Germus R  och morfar Amethist.

Aigle kommer i början på nästa vecka och han ska då bo i isoleringstallet ett par veckor. Så ni får kika genom fönstret eller på håll i hagen till att börja med.

Så blev det fredag kväll och jag hade hopplektion med min fredagsgrupp. De skötte sig jättefint förstås, jag hade inte väntat mig något annat.

Så till sist kvällsfodring. Ungefär 250 kilo hösilage delas ut varje kväll till våra femtio hungriga hästar.

Jag måste säga att hela dagen har varit som en enda lång fredagsmys!

Hej! Ni kanske har saknat oss i stallet idag... Vi har nämligen varit på konferens på Ålandsbåten. Samma som förra året, samma konferensrum, samma bord på buffén och samma förvirrade gäng med hästtjejer/tanter i taxfreen. Fast nya ämnen att samtala om på konferensen.

Det känns riktigt lyxigt att få åka bort tillsammans över en hel dag för att verkligen hinna sitta ner tillsammans och prata färdigt.

Vanligtvis har vi personalmöte på måndagförmiddagar där vi strukturerar, planerar och spånar. Men när man sitter i stallköket så händer det alltid saker som gör att man måste resa sig och gå iväg för att hugga i någonstans.

Det blev dessutom sovmorgon då vi inte behövde åka mot båten förrän vid åttatiden i morse. Vid det laget brukar stallpersonalen i princip äta sin andra frukost för dagen...

Gabbi checkade in oss framme i incheckningsdisken. Vi kom också ihåg att avboka Kenneth som fått förhinder att följa med. Bäst att göra det i den händelse att båten skulle sjunka bland alla isflak så man inte letade efter honom i onödan medan han låg hemma i soffan och myste...

I vår vanliga effektiva stil stegade vi rakt in i konferensrummet för att börja. Där möttes vi av dagens första katastrof. Båtpersonalen hade glömt att ladda upp med de utlovade fruktfaten och godisskålarna. Hur ska man då kunna kläcka idéer? Det blev till att gå ner i receptionen och strax dignade rummet av godsaker och vi kunde börja ungefär samtidigt som båten la ut från hamnen.

Vad pratar sex stycken stallarbetare och instruktörer om på en båt?

Arbetsmiljö till exempel. Stalljobbet är både tungt och slitigt och det är viktigt att hitta så smidiga lösningar som möjligt för att spara på personalen. Att lyfta på halmbalar och höbalar på kärrorna med traktorn, att köpa in lätta kärror av hårdplast istället för stål, att använda skyddsutrustning och så vidare är exempel på saker som vi effektiviserat under senare år.

Verksamheten är en annan sak som vi diskuterar. Hur allt fungerar, om vi har nya idéer, saker som vi kan förbättra. Lovaktiviteter, tävlingar, rutiner och så vidare.

Under hela konferensen tog vi bara en kort bensträckare. När klcokan var 13.30 hade vi redan varit på Åland och vänt utan att jag ens hade märkt det. Då var det dags att gå och äta buffé i restaurangen.

Jag vet att det finns vissa regler när man äter buffé. Man börjar med det "kallskurna", sill och en massa olika röror i alla de färger. (Alla som känner mig vet att jag är petig i maten men mycket väluppfostrad!) Jag ställde mig snällt i kön efer de andra och tog en tallrik. Så gick jag förbi sillen, laxen, potatissalladen och det andra. När jag kommit längst bort stack jag snabbt till nästa bord och snodde åt mig lite potatisgratäng och kött i farten och så snabbt tillbaka till bordet. Jag tror inte att någon av de andra märkte något!

Efter maten fick vi skynda oss lite för att hinna med att gå till taxfreebutiken för att handla alla de beställda godisvarorna från vänner och familj.

Det blev så bråttom att vi glömde betala för läsken så restaurangpersonalen fick jaga oss och haffa oss i taxfreebutiken för att få sina pengar. Inga sura miner, de behövde säkert röra på sig.

Med påsarna fyllda till brädden med choklad och godis av alla de sorter gick vi tillbaka till konferensrummet för att avsluta mötet. Sedan packade vi ihop och i samma stund la båten till vid kajen. Erica hällde efter lite övertalning de överblivna "Mariannegodisarna" direkt ner i handväskan. Man kunde se att hon har rutin på att ta tillvara "gratisgodis".

Med många sidor nedskrivna idéer och tankar gick vi mot parkeringen för att köra hemåt. Jag och Hanna åkte med Gabbi vilket gjorde att hemfärden blev lite spännande. Gabbis GPS hade nämligen hängt sig och eftersom vi pratade alldeles för mycket körde vi fel flera gånger. Men tack vare vår fantastiska intuition, magkänsla och klärvoajans så hittade vi ändå hem till slut. Erica och Therese åkte med Elin och hittade förmodligen raka vägen hem. Dessutom med magarna fulla av "Marianne"! 

Imorn är vi tillbaka i stallet i vanlig ordning. Vi ses då!

Hej! För mig är ordet "sommarhage" något alldeles speciellt.

Sommarhage är synonymt med svensk sommar som bara svensk sommar kan vara. Sommarhagar har jag upplevt sedan jag var riktigt liten och farfar tog med oss barn för att klappa  kossorna med sina nyföddakalvar i hagarna i Lagga.

På ridskolan vid Eke släpptes hästarna ut i sina sommarhagar medan vårterminen ännu var igång och efter lektionen kunde man få vara med och släppa sin häst i någon av hagarna. Det var försommarkväll och hästarna stack direkt ned sina huvuden i det färska gräset för att äta.

När jag var i tonåren fick jag sommarjobb på ridskolan vid Eke och jag fick gå ut i den stora sommarhagen bakom stenhagen för att hämta in hästarna på morgonen. Oftast gick de på ängen längst ned mot åkrarna och det blev en rejäl promenad innan man hittade dem.

Jag minns högt gräs, mätta hästar och skor som blev genomvåta av dagg.

 Svensk sommar är som filmen Änglagård som jag kan se om och om igen. Inte för handlingen utan för att få se alla vackra bilder av sommar.

Sommar på ridskolan vid Lunda, Jälla är nöjda vilande hästar stående i en "hög" en tidig morgon. Det är stora hagar, semester och tjocka magar.

Det är snart!

Den här sommaren ska vi njuta något alldeles extra av hagarna kring ridskolan. Snart ska man bygga hus alldeles intill. Många.

Våra betesmarker kommer att tyvärr att reduceras starkt och det kommer att bli annorlunda med betet i framtiden.

Men det är sedan. Den här sommaren kommer först och hästarna får chansen att äta daggvått gräs så dom nästan spricker och sedan kan de stå tätt ihop och vifta flugor som hästar gör.

Hej! Det är kul att titta runt på lite olika Bloggar och se vad som skrivs och sägs. Bloggar finns ju med allsköns olika inriktningar och det gäller att ta saker och ting med en nypa salt.

Bland yngre tjejer verkar det vara mycket populärt att lägga in en bild på sig själv, tagen med mobilen och kalla den för "dagens outfit". Jag har förstått att det betyder "kolla vad jag har på mig idag då!".

Ja, jösses. Det är väl tur att inte jag gör så för då hade ni väl satt en varning på den här adressen för länge sedan.

"Dagens outfit" eller "Kolla vad jag har på mig idag då!"

Ridbyxor och en hårig tröja!

Surprise!

Men eftersom jag blev lite sugen på att göra ett sådan där "Outfitinlägg" så gör jag väl det. Här kommer det:

Vojlock från "Filippas Ridsport"

Snygga renhorn imed matchande röd filt och vit teddy från "Börjes"

Söt hjälm från "Hööks"

Färgrann Poncho från "Botanic"

Blommiga somriga stövlar från "Knalleland"

Bekväm Westernsadel från "Hööks"

Kitchiga senskydd från "Filippas ridsport"

Så där ja! Sen behöver man en modell. Vad passar då bättre än att ta Emilie och Lola. Bara för att Emilie skriver på sin blogg att "mode är bara för personer som inte har en egen stil".

Här du Emilie kommer din alldeles egna stil!

BEFORE

AFTER 

Och just det ja, Discokulan kommer från ""Clas Ohlson"

Drippetidropp. Det går sakta men säkert från snö till vatten. Hästarna har precis gått in från hagen och står och tuggar stillsamt på höet de fått till lunch.

Där kommer Lisa och Aegir för att vara med på lagträning. Det tål att slipas lite extra inför allsvenskans dressyrpremiär om en dryg vecka. Fast Aegir skulle nog kunna tänka sig att vara ute och sola. Nåja, lite jobb har väl aldrig skadat, tänker han och följer snällt med in i ridhuset.

Strax fylls stallplanen av ridskolehästar och ryttare. Det är söndag och skötarna rider ut med sina hästar i skogen. Så härligt för en ridskolehäst att komma ut på skogspromenad i snö och sol!

Efter skogsturen är det rykttävling i stallet. Stora och små har kommit för att putsa och göra fint hästarnas hårremmar. Så här års kan man börja borsta bort vintern ur hästarnas fäll och snart tittar tunna fina sommarstrån fram.

Här borstas och fejjas och ryktborstarna far fram över mjuka glänsande hästhalsar.

Finaste flätorna i hästarnas svansar och knoppar i man. Glitter på tub och gummiband med små rosetter på. Jag går runt och tittar och beundrar medan små fingrar flätar under största tystnad.

Så stannar jag till vid Bard. Här tisslas och tasslas...

Tre små tjejer som tagit med utsmyckningar av alla de slag och en gammal tålmodig häst som låter dem hållas.

Rosetter och blommor och som pricken över "i" en liten hatt i blått. Det får mig att tänka på "Beppes Godnattstund".

Ja, jag vet inte riktigt vem som vann idag. Alla var så duktiga och hästarna så fina. Men ett alldeles eget hedersomnämnande vill jag ge till dessa tre små flitiga och till synes mycket nöjda flickor och så "Beppe" förstås!

Vad gör man en alldeles vanlig söndag?

Frågar ni dessa flickor så är svaret enkelt.

Man är i stallet, vad annars!

Hej! Igår var jag på Sporren (hästsportbutiken) och skulle köpa ett nytt bett till Ronaldhino. Det blev ett ridspö och ett par snygga rutiga ridbyxor också.

Jag har ju berättat tidigare att när jag började rida så var ridbyxor inte någon självklarhet i ridutrustningen.  Faktum är att det kunde dröja år innan man som ridskoleelev kostade på sig ett par riktiga ridbyxor. Dessutom fanns inte byxor av dagens stretchiga kvalitét utan byxorna var tillverkade i stumma tyger varför passformen kunde variera...

Mina första ridbyxor var ärvda och förmodligen tillverkade någon gång i slutet på artonhundratalet och mamma köpte dem genom en bekant vill jag minnas.

Det var en stor dag när mamma tog upp byxorna ur påsen och höll upp dem framför mig. De var beiga förstås. Jag tror knappt det fanns ridbyxor i någon annan färg då...

Jag tog byxorna och sprang in i mitt rum för att prova dem direkt. De passade perfekt och nu var det bara att vänta till lördag morgon då de skulle invigas på hästryggen.

Lördagen kom och jag tog på mig ridbyxorna redan innan frukosten. En halvtimme senare var vi på väg mot stallet i pappas gamla gröna Volvo. (Min pappa köpte fyra grodgröna Volvobilar efter varandra. Den dagen han kom hem med den fjärde trodde jag mamma skulle gå upp i rök, men det är en annan historia...)

Pappa stannade bilen på stallplanen och jag klev ur bilen och stegade stolt mot stalldörren. Jag liksom skred över stallplanen iförd mina beiga byxor. De randiga benvärmarna som var obligatoriska satt också på.

Ridbyxorna var av jodphursmodell med smala ben och en puff av tyg över höfterna. Om sanningen ska fram så var själva puffen jättelik, ja, i stort sett så stor att man fick gå sidledes in i stallet. Jag tyckte själv att det var fantastiskt snyggt.

Jag red i mina nya byxor och de fungerade utmärkt. Bara vetskapen om att jag hade riktiga ridbyxor gjorde att jag satt rakare än vanligt i sadeln.

Jodphursbyxorna hängde med ett bra tag och jag har för mig att någon fick ärva dem av mig i sin tur efter något år. Ridbyxor var verkligen hårdvaluta på den tiden!

Igår köpte jag ett par nya ridbyxor. Runt trettio år efter det första paret. Nu finns det en hel del olika material och modeller att välja mellan. Jag valde ett par rutiga i brunt och svart och som man kan gå rakt in igenom dörren med. Det tycker jag passar bra 2010!

Gabbi, hon fick inga ridbyxor den där gången. Hon var ju yngre än mig och fick således vänta lite. Jag kan faktiskt inte minnas hennes första ridbyxor.

Däremot minns jag dräkten som mamma sydde åt henne när hon började tävla fälttävlan med sin ponny Sonette. Dräkten var röd och vit och bestod av hjälmöverdrag och tröja. Det var många som var mäkta avundsjuka på den dressen! Se så fin hon var: