Hej! Det var någon som lämnade en kommentar här på bloggen om julkalendern. Det önskades "som det var för några år sedan" lite bilder från året som varit. Jag antar att det kan bli lite tröttsamt att se mitt ansikte varenda dag i kalenderfilmerna och eftersom jag är en mycket snäll person så har jag satt ihop en film som vi kan kalla UPK, ett år på två minuter! OBS! Jag skymtar inte förbi överhuvudtaget i filmen (hoppas jag) men däremot så har jag gjort den. ;) 

Vi har en anläggning som används väldigt effektivt. Kortfattat kan jag säga att vi håller över sextio veckovis återkommande ridlektioner per vecka- det blir närapå TJUGOFEMTUSEN uppsittningar per år. 

Varje lov hålls kortare intensivkurser. Förra året  hade vi runt fyrtiofem olika Lovkurser som man kunde anmäla sig till och runt ETTUSEN uppsittningar på kurs. 

Populära Elevens val kunde man vara med på tvåhundrafemtio gånger. 

Vi hade Tjugofem extra tillfällen att komma och rida WE.

Vi hade sexton tillfällen med Pay and Jump .

Två tillfällen med Pay and Ride Dressyr.

Fyra stycken Pay and Ride WE varav en med bara dressyren

Femton Klubbtävlingar i hoppning/dressyr/WE.

Sju officiella tävlingar från Lokal till Nationell nivå i hoppning, dressyr och WE.

Tjugo tillfällen med skötarridning och lika många med barnridning

Vi har haft gratis Stallfritids på alla lov.

Vi ahr haft tre projekt igång, PUFF för barn mellan sju och tjugo år, team STIL för ungdomar upp till tjugo år, FRiK för ungdomar som förbereder sig att bli ridinstruktörer.

Utöver detta har det varit föreläsningar, människohoppning, Halloweenkväll, Städdagar, Lagträffar, Lagträningar, Privatryttarträff, Skötarträffar, Stallvärdinneträffar, Träningselevträffar, Påskäggsjakt, Första hjälpenkurs, Grönt Kort kurser, teorikurser, Globenresa, Årsmöte, VIP kväll, Foderföreläsning och mycket, mycket mera. 

En ridskola sover aldrig ;) 

Till er som misströstar- bara lugn- mitt glada anlete är tillbaka i morgondagens film som handlar om ridstövlar!

Men idag; UPK- ett år på två minuter!

 Hej! Fredag den trettonde och Lucia. Själv gick jag upp lite extra tidigt för att titta på Luciatåg på TV:n. Så fort barnen kom upp byttes det mot annat. Men då hade jag redan hunnit lyssna till luciasånger en stund.

På fredagar har jag en Dressyrgrupp som rider varannan vecka mitt på dagen. Eftersom det var deras sista gång på höstterminen idag så fick de rida sin julkadrilj. Lite glitter, tomteluvor och hög julmusik i högtalarna ingick förstås. Fast ekipagen var lite blygsamt utklädda måste jag säga. Jag hoppas det blir "värre" allteftersom veckan lider mot jul.  

Att få ha en timme kadriljridning var ju något som jag själv var väldigt nöjd över eftersom jag fick sätta det allra första strecket på "utmanarlistan" på stallkontoret. Det känns "great" att vara igång och dessutom att vara först. Sånt gillar jag. Så just nu är jag i stor ledning! (ja, jag vet att sista veckan börjar på måndag, men först är först)

Bildbevis finns nedan och dessutom förärades jag en "kadrälg" för utförd kadrilj. Det var hästarna och eleverna som gjorde att det såg så fint ut. Själv stod jag mest och gestikulerade och ropade i micken. Så kadrälgen tillhör hela gruppen även om jag tänker äta upp den själv. 

Känn ingen press ni andra, jag ville bara säga att jag är igång! 

I dagens julkalenderlucka som också är den trettonde så handlar det om viktiga saker att tänka på innan hästköpet.

Det gäller att inte förhasta sig ;) 

Hej! Det drar ihop sig till jullov och därav har det blivit hög tid att köra igång med årets efterlängtade utmaning; Julkadriljerna! Eleverna har reda frågat efter den så  nu är det  bara för ridlärarna att sätta igång! Tävlingen pågår fram till den 22/12. Vore kul om några fler ridskolor hakar på precis som förra året! Eller varför inte dra ihop till en kadrilj i hemmastallet, på en snötäckt äng med de egna hästarna? 

Så här står det om kadriljridning på Wikipedia: "Kadriljridning är en form av organiserad ridning där grupper av hästar rör sig tillsammans.  Historiskt har den haft en militär funktion, som numera har upphört." 

Jag måste bara få tillägga att det ingår ryttare i gruppen och att de också bör röra sig tillsammans. 

Regler: 

* Sätt upp en stor lapp där man kan fylla i genomförda kadriljer.

* En kadriljlektion för en grupp ger "1 pinne"

* Slår man ihop två grupper till en megakadrilj ger det "2 pinnar" en åt varje ridlärare.

* Tillhandahåll kadriljprogram, tomteluva och musik för att underlätta. 

* Ridläraren måste ha på sig någonslags tomteluva eller annan julinspirerad huvudbonad under hela kadriljen.

* Musik ska förekomma. Via högtalare eller live.

* Ta en bild eller filmsnuttmed mobilkamera= bevis. Kolla av bara att eleverna samtycker. Gör det annars i smyg... ;) SMS:a till mig eller maila till ulrika.pernler@gmail.com 

* HA ROLIGT!

Priset:

Ridglädje och en stor portion julstämning!

Resultaten kommer att presenteras här och en vinnande ridlärare utses och får dela äran med sina grupper.

För den som tvekar att figurera på bild. Det blir inte bättre/värre än så här :)  

 Programmet finns i dagens lucka. Du kan också hitta på ett alldeles eget! 

Vill du skriva ut det? Klicka här!

Nu kör vi! 

Hej! Idag har det varit en dag utan hästar för mig. Men med väldigt mycket hästsnack.

Vi avsatte hela onsdagen för att gå igenom föreningens och ridskolans olika dokument. Förr i tiden så fanns möjligtvis föreningens stadgar att läsa vid årsmötet och man visste att man skulle vara  snälla mot varandra i stallet. Idag ska föreningarna ha ledstjärnor, policy, visioner och värdegrunder. Rätt så tunga ord men enklare sagt en massa sunt förnuft nedskrivet på papper. Jag måste erkänna att jag tycker det kan vara svårt att hålla isär dessa begrepp och mycket går liksom in i varandra. Mitt i alltihop gäller det också att verkligen sortera ut vad som är viktigt så man inte skriver alldeles för mycket.

Vi har ju redan en hel del material utlagt på vår hemsida och vi gjorde rätt så mycket av detta jobb vid vår konferens på Sparrreholm tigare i år. Idag blev det en kortare resa. Närmare bestämt till konferensrummet på Upplands Ridsportförbund här i Uppsala. Vi är helt enkelt tvugna att "gömma" oss lite för att få såna här saker gjorda. Ridskolan sjuder alltid av liv och det är svårt att sitta ner längre än några minuter i taget. Men det är väl precis så det ska vara på en ridskola! 

Det var Erica, Therese, Gabbi och jag som satte oss runt bordet. Så spred vi ut alla våra papper och började sammanställa, fundera och snickra på nya dokument. Från klockan åtta till klockan tre satt vi. En hel massa fick vi gjort och vi hann dessutom med att gå igenom lite andra saker inför vårterminen och allt som ska hända då. 

Ikväll ska jag vidare på annat men jag ska försöka hinna med att kika förbi stallet och hästarna. Ni vet, kratsa hovar och stoppa om för natten. Så kan både hästarna och jag sova gott. 

Grupper och tider för julens aktiviteter ligger ute nu. Det finns vissa ströplatser kvar så passa på att anmäla om ni hittar något som passar. Program för jullovet och grupplistor finns på www.uppsalaponnyklubb.se 

I dagens lucka i julkalendern lär vi oss mer om hästens delar. Se och lär! 

                                                                                        Julpyntat hos Sirro, min fina sköthäst f.1971

Hej! 10 december idag. Andra advent har varit och ändå var det alldeles nyss sommar. 

Tänk hur saker på en och samma gång kan kännas både avlägset och nära. Tisdagsförmiddagar på Eke ger mig en sån känsla. När jag går över stallplanen så är jag både här och nu i mina vinterskor gåendes mot ridhuset som inte fanns då för att ha lektion och på samma gång är jag tretton år och på väg till baracken bakom stallet. Det är sommar och jag har tygskor som inte alls lämpar sig för stall och mamma har sagt det tydligt innan jag åkte hemifrån med buss 23. Men jag tog dem ändå och det har redan börjat läcka in lite vatten på ena sidan. Det kommer bli en brun smutsrand på tyget som inte går bort. 

Jag tycker om när minnena kommer. Det var mestadels roliga, lyckliga och bra år i stallet med hästar och kompisar när vi var små. Det slår mig att det ofta är sommar i mina tankar. Det var något visst med både sommarlov och stall. Somrarna med hästarna.

Visst finns det minnen från vintrarna också. Julaftonsritter, tjocka skor och leda nybörjare i ridhuset. Jag undrar om vi frös. Det var ju ändå en gammal ladugård och vi hade inga varma utrymmen att vara i. Jag har inga minnen av att ha frusit men jag antar att man sorterar bort vissa saker.

I det som var Myrans hage intill den lilla stugan vid stallets kortsida står en annan häst när jag går förbi idag. En D-ponny, fux. Jag tänker ändå på hagen som ”Myrans”. Stugan står kvar men jag är inte säker på att taket klarar en vinter till. Det buktar farligt inåt och på mitten har takpannorna rasat in. Det har gått mer än tre decennier. På väg mot fyra. 

Ett annat minne dyker upp. Vi kånkar vattenhinkar till lillstallet och det skvimpar över kanten och rinner längs med benet och ner i skorna. Men vi gör det gärna. Det är mysigt att komma in i det lilla stallet som ligger lite avsides. Fem hästar står där och vi stannar en stund efter att ha hängt upp hinkarna. Klappar och myser, dröjer oss kvar och låtsas att det är vårat eget stall och våra alldeles egna hästar. 

På sista tiden har jag märkt att barndomen kommit ännu lite längre bort och att jag får allt svårare att hitta bilderna. Men på plats hittar jag minnena lättare. Jag kan fortfarande kan sätta handen mot den faluröda väggen och känna brädorna, jag kan känna gruset under skorna och jag kan sätta mig en stund på stenmuren på stallets baksida. Det står fortfarande hästar här och lukten är densamma. 

I somras besökte jag kyrkan där vi brukade ha våra skolavslutningar och fick återuppleva pirret i magen den där sista dagen på vårterminen när hela sommaren stundade. 

Det fascinerar mig att tänka på att alla har sin alldeles egna verklighet och sina egna minnen. Sin egen uppfattning om hur allt var. 

Det är viktigt med minnen. Det som var har format oss till dem vi är.

Jag hoppas ni alla har era egna betydelsefulla minnen och att  många av dem är glada.

Dagens lucka har ingen anknytning till orden ovan :) 

- position!

Hej! I lördags hade jag stalltjänst. Jag tycker det kan vara rätt så rofyllt att skotta ut hästskit samtidigt som det såklart är tungt. När man har gjort rent och halmat upp så ska boxen vara så inbjudande att man själv kunde lägga sig på rygg och läsa en tidning därinne. :) 

Våra hästar står på halm så gott som allihop. Det ger dem möjlighet att "tugga". Själva tuggmomentet är så viktigt för en häst då de är skapta för att tugga runt arton timmar per dygn. 

En gång i tiden (80-talet) provade vi att ställa hästarna på tidningspapper. Det var populärt då och jag kommer inte ihåg hur vi tänkte. Förmodligen skulle det spara personalen. Det gick väl rätt så bra att skotta ut det smutsiga pappret och köra ut det på dyngstacken. Därute låg det också rätt så fint ända tills det kom en liten vindpust... Plötsligt hade vi papper över hela våra marker. Det blåste papper, snöade papper och yrde papper. Så vi gick tillbaka till halm. 

Vi har även haft torvströ en vinter när det inte gick att få tag på halm på grund av det väder som hade varit på sommaren. Troven gick bra att skotta ut, den stannade också kvar hyggligt därute på dyngstacken. Men vi fick ett annat problem... Hästarna hade fortfarande kvar sitt tuggbehov och när de hade tuggat i sig de halmkakor som de tilldelades varje dag så började de tugga på väggarna i stället. Det blev ett dyrt år med torven! Vi fick byta ut många boxskivor som blivit gnagda och hästarna mår naturligtvis bättre av att tugga på halm än boxväggar. 

Har man något annat än halm till hästen i boxen så går det ju att fodra med mer hö och lägga till halmkakor som extra utfodringar. Men vi kör med halm så länge det går att få tag på eftersom våra hästar trivs bra på det viset. 

Ett annnat moment med sjävla rengöringen av boxar är när man ska köra upp skottkärran och tippa på dyngstacken. Vi har ju en elevator som forslar upp skiten i en kontainer så det är väl inte så jättespännande. Ibland råkar vi tippa på sidan och en gång hade ett barn minerat rampen med häftstift. Fast så mycket mer spännande än så blir det inte.  

Förr i tiden så körde vi på "spång". Det var när man hade dyngstacken direkt på en betongplatta och fick lägga brädor för att komma tillräckligt långt ut med kärran. I ett  stall där jag stod så balanserade brädan i luften några meter upp från marken mellan dörren och själva stacken. Där ville man inte ramla ner... Ju mer skit som kom ut desto fler brädor lade man på rad. Sen var det bara att ta sats och köra så långt man kom. 

Det var på den spången Picador lyckades springa utan att trilla av med en enda hov. Han stack ut genom bakdörren och klättrade högst upp på dyngstacken. Bra utsikt! tyckte han. Det var desto svårare att få ner honom...

Dagens lucka handlar om hästbajs!

Hej! Det blev så mycket att göra igår att jag till och med glömde lägga ut lucka 7 i julkalendern.... Det har väl aldrig hänt förr?... Men som jag brukar säga "Även solen har fläckar.

Hur som helst så blev det en hektisk morgon för att göra de sista  förberedelserna inför julshowen. Manusgenomgång, storstäd, repetition av ett par av numren, putsning och pimpning av hästarna, och så gemensam, mindre nyttig lunch som vanligt. Vid tolv började läktarna fyllas och när vi körde igång prick ett så skulle jag uppskatta att det befann sig runt femhundra personer på plats. 

Vi hade satt preliminära tider för alla nummer och Gabbi och E-B jobbade hårt för att följa schemat. I vanlig ordning iklädda utstyrseln som E-B:s mamma har sytt. De är såååå fina i den! 

Men allra hårdast hade nog julshowsgruppen jobbat med bland andra Linda och Vanja i spetsen. De hade förberett så mycket det bara gick under lördagen, sett till att ha möten och repetitioner sedan många veckor och satt ihop ett jättefint program som vanligt. Tänk att man som "gammal" vuxen kan få lämna över till dessa "yngre" vuxna- (på gränsen till i alla fall) och de ror hela ståhejet i hamn utan problem.  Tack också till Lindas pappa med crew som sköter ljudet så proffsigt! 

Jag skulle nog uppskatta att det var runt sextio barn och ungdomar som hjälpte till genom att delta i de olika numren, agera banpersonal och sälja lotter med mera. 

I cafeterian hade vi ett sammansvetsat gäng med vana julshowscafeteriatanter. 

Nu är det ett helt år till nästa show. Som vanligt så börjar man fundera på nästa års nummer så fort publiken har lämnat läktarna. Jag skulle tro att jag  talar för flera :)

Jag efterlyser bilder från showen eftersom min kamera liksom har lämnat in. Den har nog gjort sitt helt enkelt. 

Skicka dem till mig om ni kan tänka er att dela med er. 

Tore, Vanjas pappa har redan skickat över ett gäng riktigt fina bilder. Så dem lägger jag ut här. Hör av er till honom om ni vill ha kopia på någon bild. 

Längst ner också ett bildspel medytterligare lite bilder och en kort filmsnutt på luciatåget. 

Hej! Det finns en sjukdom som heter Cushings Desease. Själva sjukdomaen är av en sort som kallas metabolisk och just den här sorten innebär att hästen producerar en stor mängd av ett ämne som heter kortisol. Sjukdomen drabbar oftast äldre hästar och vanligtvis beror det på att hästen fått en tumör i hypofysen, en körtel som sitter i hjärnan. Jag har hört en siffra som säger att ungefär var femtonde ponny drabbas av sjukdomen i äldre ålder. 

Symptomen kan vara olika men bland annat lockig päls, förlust av vikt och muskler och fång är några av dem. 

I onsdags så märkte vi att Peperoni hade fått en fångkänning. Han gick långsamt och hade puls i framhovarna. Just det är ett par symptom som vi är uppmärksamma på eftersom vi har mycket ponnys i stallet. Speciellt under betesperioden håller vi noga koll och låter vissa ponnyer gå på väldigt magert bete. 

Peperoni fyller snart tjugo år och han har aldrig haft problem med fång förut. Han är inte heller överviktig vilket också kan vara en orsak. Så då misstänkte vi att det kunde vara något annat som låg bakom. Veterinären fick komma och ta ett blodprov och igår fick vi svaret att han har lindrigt förhöjda värden för Cushings syndrom. 

Så från och med idag får han börja äta en medicin som ska hjälpa honom att göra av med det överflödiga kortisolet i kroppen. En halv tablett om dagen och jag misstänker att vi får gömma den i ett äpple. Det blir många äpplen på ett år :) Han har också fått behandling för sin fångkänning så det är därför han står på torvbädd och inte halm och för att han ska må bra snabbt så är det viktigt att han inte får en massa godis utan bara den mat som ordinerats av veterinären. 

När fångkänningen gått över och medicinen börjat verka så finns det mycket goda chanser att han ska må som vanligt. Men några extra klappar vill han nog ha under tiden. 

I dagens lucka ett aktuellt ämne: