På listan över saker jag gillar står ”stallets tvättmaskin”.  Vad hade man gjort utan en riktigt rymlig grovtvättmaskin den här vintern? Men femtiofyra hästar som gillar att ligga på rygg i lera så snurrar och går den en hel del. Enkelt sagt stallets tvättmaskin jobbar hårt och klagar nästan aldrig. Två stora vintertäcken går in utan problem, eller tio vojlockar eller fyra uppsättningar benskydd och ett gäng grimmor. 

Egentligen är jag inte jättemycket för att täcka hästar. Hästar fryser inte på samma sätt som vi. På en föreläsning med Margareta Rundgren för några år sedan fick vi lära oss att om en människa klär av sig helt naken och sitter still så kommer människan till slut att börja frysa om temperaturen går nedanför 28 plusgrader! En häst som står still kommer att börja frysa först vid 15 minusgrader och detta oavsett om den är klippt eller inte. 

Täcken i ett stall med så många hästar som vi har är mer ett nödvändigt ont för att vi ska hinna och kunna hålla dem rena. Fyrtio av hästarna ska gå lektion på kvällen. Att bada en häst tar allra minst tio minuter om allt går som på räls. Det skulle bli sex hästar i timmen och drygt fem timmar senare är alla rena och ska ”bara” torka. Att borsta fyrtio helt leriga hästar är uteslutet. Så täcken får det bli under lerperioderna. Då återstår bara bad av tvåhundra hästben. 

Förr om åren när Gabbi och jag hade våra hästar i ett mindre stall utan varmvatten eller spolspilta så brukade vi bära våra smutsiga täcken den kilometerlånga vägen hem till oss och tvätta dem i vår tvättstuga i villan. Sänder  härmed en tanke till vår stackars lilla tvättmaskin! Fast å andra sidan så hade vi knappt täcken på hästarna då. ”Forntidens” täcken var inte speciellt praktiska. Antingen var de gjorda av säckväv och stoppade inte mot något väder eller så var det gjorda av oljat tyg som vägde bly. Man fick så gott som hyra in en lyftkran för att hissa upp det på hästen. Blev dessa täcken skitiga så fanns det inte en enda tvättmaskin i världen som kunde rymma dem utan att börja brinna. Så borsta sin häst var det enklaste alternativet! 

Jag har också hört talas om hästfolk i hyreshus som smyger ner med hästtäcket i husets tvättstuga när det blivit mörkt och alla hyresgästerna förhoppningsvis sover. Spännande!

Det har varit extremt varmt den här vintern så något vintertäcke har jag inte ens tagit fram. Hösttäcket räcker gott som extra hud för lerrullning. 

I varje hästhage finns alltid en ”hästtäckesmarodör”. En häst som förstör andra hästars täcken eller sitt eget för den delen. Min gamla Picador var en sån som satte stor ära i att ha sönder andra hästars täcken.Det konstiga med de här hästtäckesmarodörerna är att det alltid är hästägaren som får de onda blickarna eller skäll för att ens häst har satt i sig fyra täcken på en och samma dag. Men det är väl ändå inte hästägaren som käkar täcken? Eller?

Sen finns det hästar som har sönder sina egna täcken. Gabbis Pasolini brukade kunna ta av sig täcket utan att ett enda spänne gick upp. Han bara ålades sig ur det på något vis. Sedan ställde han sig på täcket och drog mattrasor av det med tänderna. Man kan fortfarande hitta små strimmor täckestyg i hagarna trots att han varit borta i mer än tjugo år. 

Pust! Idag har det kommmit lite, lite snö och kanske fryser det på så vi får några dagars ledigt från att spola hästben och tvätta hästtäcken. Hoppas!

Hej! Imorse tyckte vi oss se en liten, liten strimma blå himmel och kanske en solstråle. Både Gabbi och jag stannade upp och stod en lång stund och tittade över trädtopparna för att se om det verkligen var på riktigt. Jodå, vi såg nog rätt. 

Jag har ett par teorier om varför snön dröjer i år.

Den första; Vår storebror körde ut sin gigantiska snöslunga redan innan den första snön hade fallit. Det är detsamma som att när man tar med sig ett paraply, då regnar det aldrig. 

Den andra; Jag köpte ett jättefint tjockt vintertäcke med hals av en granne som inte behövde det längre. Täcket ligger i mitt skåp och är fortfarande oanvänt och rent. Alltid något. 

Den tredje; Jag lät hovslagaren brodda min häst vid förra skoningen. Inte en isfläck har det varit sen dess. 

Men idag träffade jag på en person som tagit av snösulorna på sin häst. Kanske skulle vi alla brodda ur och ni som har snösulor kan ta av dem. Kör in snöslungan längst in i garaget och gå i T-shirt och shorts. Då kommer nog snön! 

Jag saknade snön extra mycket igår...

Jag jobbade enligt inställningen "100% tidsoptimist". Skulle "bara" släppa ut hästen i hagen och sedan springa till bilen och köra till Rasbo för att ha en lektion. Det borde funka precis! 

Jag gillar principen "hel och ren". Det ger ju ändå ett positivt intryck. Men det kan vända fort när det har regnat i två månader och man har bra med el i trådarna. När jag släppt Lusen skulle han bara vända sig om och kolla att han inte missat någon godisbit. Det hade han inte däremot missade han att vissa kropsdelar står ut mer än andra och kom emot tråden. 

Fyra hästhovar som tar fart i djup lera är mycket effektiva i sitt sätt att skotta upp och sprida lera... 

Det var ungefär som när man står på trottoaren och blir omkörd av en stadsbuss efter ett hällregn. Prickig från topp till tå. Hade kanske kunnat ställa upp som ett sånt där Rorschachtest...

-Gissa vad det här är? Två eskimåer som spelar kort ett par enbenta kannibaler eller en tunnel till en annan dimension?

-Nej, det är bara jag som ska vara i Rasbo om femton minuter... 

Femton minuter går fort när man står på stallets toalett och försöker tvätta bort lera från ansikte och kläder. Kom ändå iväg och var inte många minuter sen till slut. Men insåg när jag kom hem och bytte om att jag lyckats rätt så bra med "framsidan". "Baksidan" däremot var det värre med. Lerklumpar i håret och stänk på brallorna från skorna och uppåt. 

Tur att det finns en sarg att luta sig mot... 

Snälla snön kom hit! 

Hej! Idag börjar ridskolan igen efter juluppehållet. Ska bli så kul att träffa alla elever igen! Det känns alltid lite "julafton" att få planera för en ny termin. 

Jag kommer ihåg att det alltid var lite speciellt att komma tillbaka efter lovet. På den tiden jag var ridskoleelev så var varje ridkurs på tio gånger. Därefter så anmälde man sig igen och fick man "flytta upp" så blev det byte av dag och ridtid. Så det var lite extra spännande och lite läskigt att komma till ridskolan och träffa sin nya grupp och nya fröken. Speciellt om man som jag  var rätt så blyg och inte riktigt gillade förändringar. 

Men så fort vi var uppe på hästryggen igen så var allt som vanligt. Åh, vad roligt det var och så fort vi suttit av så längtade vi till nästa gång. 

Jag hade inte ridit speciellt länge innan jag blev skötare på en ridskoleponny. Det gav mig tillfälle att få åka oftare till stallet och hästarna. Som nybliven skötare så satt jag ofta och tittade på de olika ridgrupperna, speciellt träningsgrupperna där alla var så duktiga. Några av de äldre tjejerna kunde ibland få rida någon privathäst. Då brukade vi andra tassa upp på logen och titta lite i smyg bakom nån av pelarna. Jag kommer ihåg att jag drömde om att det var jag som red därnere. 

Jag lärde mig mycket av att titta på andra som red. Hur ska man veta vad man ska göra om man inte vet hur det ska se ut? Jag läste böcker också. Från pärm till pärm. Jag tror de flesta av mina gamla faktaböcker i ämnet häst är väl ihoptejpade i ryggen efter att ha lästs gång efter annan. 

Från en viss nivå kunde vi få vara med på de klubbtävlingar som ungdomssektionen arrangerade. Det var alltid hopppning så det blev naturligt att det var just hoppning som sedan blev den första disciplin som jag var ute och tävlade på riktigt. Vi fick aldrig önska häst till klubhoppningarna utan på morgonen vid tävlingen så sattes det upp en handskriven lapp utanför kontoret och vi stod där oh trängdes och letade ivrigt efter våra namn. Sen gick man förväntansfullt bort till den häst man blivit tilldelad och började putsa inför starten. 

Jag red många år på ridskolan, avancerade och fick tävla med ridskolehäst på "riktigt". Jag red flera år i klubbens elitlag i dressyr med några av ridskolans fina ponnys. Idag är jag så glad att jag inte skaffade en egen häst för tidigt. För de grunder jag fick på ridskolan hade jag inte kunnat få någon annanstans. 

Klubbtävlingar arrangeras fortfarande på ridskolan. Det är en möjlighet för alla elever att tävla även om man inte har en egen häst. Förra året arrangerades sexton klubbtävlingar i olika discipliner hos Uppsala Ponnyklubb i ungdomssektionens regi. 

Den första klubbtävlingenför 2014 äger rum den 26 januari och sedan rullar det på. 

Övriga tävlingssäsongen rullar också igång så smått och med den lagtävlingarna. Nu ber vi våra medlemmar med egen häst att anmäla sitt intresse för att delta i lag. Intresse för vårens lagserier Vi vill ha ca sex ekipage i varje lag för att täcka upp för ev avhopp/hältor. Som vanligt kommer många tävlingsekipage från ridskolan att delta i lagen. Vi tycker det är viktigt att inte göra skillnad på om man tävlar med egen häst eller lånad. Alla går under "namnet" tävlingsekipage och vi ser fram emot en trevlig tävlingssäsong! 

Hoppas bara inte det blir som när Emilie Wass och Lola E tävlade en helg i april för några år sedan.

Är det detta som kallas "aprilväder"?

Hej! Så här års brukar jag springa runt med kameran i högsta hugg. Eller förresten så gör jag det året runt. Jag gillar årstiderna, alla fyra. Fast, jag kan nog erkänna att riktigt så här milda vintrar vill jag inte ha. Tror att det kan vara typiskt för oss som har häst eftersom vi vet så väl vad som följer med regn, rusk och lera. Nä, lite snö och fruset skulle jag önska just nu.

Tror att hästarna vill det också. För man får liksom knuffa ut dem i hagen. De står och väger i grinden och tvekar tills man ger dem den där sista knuffen. Då går de motvilligt in och man kan hänga för grinden. 

Lusen brukar stå och spana mot dörren och om jag sticker ut huvudet så galopperar han med full fart och hoppfull blick till grindhålet. 

Näpp, inget "ta-kort-väder". Skulle jag försöka ta mig ut i nånstans för att fota så skulle jag förmodligen fastna där ute och få ringa på hjälp. Eller så skulle jag komma loss men skorna skulle sitta kvar en halvmeter ner i lera. Det är inget vidare att gå hem i strumplästen i januari... 

Hästar är intressanta att fotografera. Det roligaste är när man lyckas fånga deras olika uttryck på bild. De är allt från nyfikna, lekfulla, bestämda, avslappnade till försiktiga. Man får avvakta ett tag tills hästarna har slutat vara så nyfikna på själva männsikan som står bakom busken med en kamera. Då återgår de till sin lek eller vad de nu höll på med. 

Lite hästmimik på bild skulle sitta fint men kameran får allt vila tills mätaren ligger under noll på termometern. 

Hej! Häromdagen så talade min dator om att "molnet" började bli fullt. Så jag tog itu med att rensa bort en del gamla filer. När jag kom till bilder så hittade jag en hel radda på familjens gamling Skywalker, mer känd som "Sky" eller "Knakis". Han fyller förresten tjugo år mellan idag och imorgon och går därmed över till att bli "senior". Men still going strong förstås. 

Förra året när Gabbi var borta en hel del från jobbet på grund av sjukdom så tog jag mig an uppgiften att skicka henne åtminstone en bild varje dag av hennes häst så hon fick lite stallkänsla därhemma i soffan. Det är väldigt frustrerande för oss hästtjejer att inte kunna ta sig till stallet när man är dålig. 

Sky är ett intressant fotoobjekt. Han har ett säreget sätt att tigga godis genom att gapa, le och visa tänderna i olika positioner. Så att få till knäppa vinklar och bilder var egentligen inte så svårt. För vem hade trott att jag tänkte skicka en välkammad uppställningsbild?...

Nåja, nu är datorn rensad, men innan jag gör mig av med bilderna på Sky så vill jag dela med mig utav några av favoriterna :) Så här kommer lite snygga hästbilder så här på nyårsafton! Man kaske skulle satsa på att bli hästfotograf...

Gott Nytt år på er alla!

Hej! Det är många utomstående som frågat vad "Kadriljutmaningen" gick ut på. Enkelt sagt är det väl så att jag vet att jag arbetar med ett gäng tävlingsinriktade människor och om man sätter ordet "tävling" eller "utmaning" på något så är de snabba att hänga på. :)

Fast vad jag egentligen ville var att göra något roligt tillsammans med mina fantastiska arbetskamrater, alla eleverna på ridskolan som kommer till oss varje vecka för att göra något de verkligen tycker om och inte minst hästarna. Dessa hästar som aldrig upphör att förvåna, glädja och lära oss nya saker.

Trettioåtta kadriljer reds på en enda vecka.

Trettioåtta timmar av samarbete mellan ridlärare, elever och hästar. Roligt sådant! Hästarna var inte sena att fatta vinken. De spetsade öronen när julmusiken sattes igång och de arbetade minst lika fokuserat som eleverna. 

Vi vann alla tävlingen tillsammans. 

Det var en minnesvärd vecka.

Det blir så roligt som man gör det! 

 Glimtar från Kadriljveckan: 

Obs! Det ligger två filmer under varandra. 

Hoppas ni alla får en fin helg! Här kommer slutligen lucka 24 i årets kalender. 

Hej! Det där uttrycket om att "tiden rusar iväg" blir mer och mer sant med åren. När jag var liten kunde en dag vara i all evighet och nu hinner man knappt slå upp ögonen innan det är dags att gå och sova. Tjugotredje december idag jag är förkyld som en örn och det är näst sista luckan i julkalendern. Jag hade velat hinna lära er så mycket mer om hästar, men nu får ni vänta ett helt år på 24 nya lärdomar. 

Imorgon julafton :)