Hej! I morse hade jag lektion för ett ekipage som har ridit för mig ganska länge. Idag behövde denna hästen till en början jobbas på lite större spår för att komma igång ordentligt. På slutet var den igång jättefint och visade en väldigt bra kvalitet på sin trav. 

På förmiddagen kom Uffe och hade lektion för oss ridlärare. Fokus idag  var att göra av med all den överskottsenergi som många hästar går med just nu när det är fruset och knöligt ute. Full balans och i takt under tiden givetvis. Vi red mest på fyrkant och jobbade intensivt med sits, mjuka armar och kontakt. 

Efter lunch var jag iväg och hjälpte en annan elev att tömköra hennes häst. Första halvan av lektionen var det jag som höll i tömmarna och andra halvan hästens ägare. Allt gick bra och hästen slappnade av jättefint och kom till bra jobb i tömmarna. 

Jag tycker det är så viktigt att utgå från dagsformen (både vår och hästens) under ett ridpass. Det är jättesvårt att skriva in galoppombyten i kalendern. Man måste acceptera att det ibland inte är läge att göra det man hade planerat för men att ett pass ändå kan bli jättebra. 

Vad jag också tycker är viktigt är att häst och ryttare trivs ihop och att man gör något båda tycker är roligt. Därav dagens lucka i julkalendern :)

Hej! Undrar om det kommer någon snö de närmsta dagarna som det är sagt. Jag läste löpsedeln om snö på en kvällstidning redan i måndags och på kvällen så klädde jag på mig för Ryssvinter och var nära att dö av värmeslag innan jag  var klar med mina lektioner. Så nu väntar jag nog med de värsta kläderna tills snön verkligen ligger på marken. 

Så här såg det i alla fall ut förra december.

och så här nåt år innan dess.

Och så här såg det ut nåt  år innan det... ungarna satt bak i bilen och tyckte det var jätteskoj och själv tyckte jag att det var så är... Morfar fick komma med traktorn. 

I stallet är det uppladdning inför julshowen. Ungdomssektionen övar nästan varje kväll och har ockuperat cafeterian där de fikar och planerar. När alla elever gått hem så smygövar dom i ridhuset. 

Hästarna är fortfarande oförskämt pigga. Man kan ju tycka att de ska vara lite tröttare så här i slutet på terminen så att de liksom förtjänar sin vintervila. Men det verkar vara precis tvärt om. Som sagt har jag hört om pigga hästar lite varstanns så det är väl som det ska i år. Dessutom är gör det gott i hjärtat när hästar visar att de mår bra! Gabbis snart tjugoåriga halvblodsvalack visade konster högt över marken i lina häromdagen. Det är spänst i gubben! 

Idag har det blivit dags för lucka 4 i julkalendern. Det handlar om sadlar. Så ett viktigt ämne! 

 Hej! Imorse var det mildare väder igen och jag skalade av det "tjockare" täcket från Lusen och lär honom ha lite mindre "extrakläder" ute. Nu är de sällan jag täckar på min häst några riktigt tjocka täcken utomhus. Dessutom står vi i ett stall där det alltid är runt 6-8 graderså täcke inomhus är inte nödvändigt.

Egentligen klär vi nog på hästarna efter våra egna preferenser. En häst klarar kyla väldigt bra. Jag fick lära mig på en kurs jag var att om man klär av en människa naken och sätter denne att sitta stilla på en stol så börjar man frysa redan vid 28 grader Celcius medan en häst inte börjar frysa förrän vid minus femton grader! Värt att tänka på. 

Hur som helst så tror jag att det vi gör är av välmening för vi vill ju inget hellre än att vår häst ska må bra.

Så idag handlar julkalendern om välmående :)

Hej! I morse hade vi personalmöte som vi brukar på måndagar. Varenda gång vi sätter oss ner så jhar vi en låååång lista med saker som ska gås igenom. Det är vardagliga grejor som att köra skräp till sopstationen, köpa nya tyglar och laga klippmaskinen. Men också idéer på nya aktiviteter och avstämning av de projekt som vi har igång. Idag var det förstås en del grejor som ska fixas inför helgens julshow och sedan avstämning av julens alla kurser. 

Nån dag framöver så ska jag visa er en sammanställning över de aktiviteter som vi genomfört under året förutom den ordinarie lektionsverksamheten som den bara i sig innebär runt 25 000 uppsittningar på häst per år. 

Men idag får det bli ett kort inlägg. Det är snart dags att gå till jobbet. 

Här kommer lucka två i årets julkalender:

Hej! Tänk att det är första advent idag. Nu räknar vi ner mot jul.

Årets julkalender fortsätter på förra årets tema med förhoppning om att kunna lära ut ännnu mer om den underbara skapelsen hästen och allt som rör sig däromkring. Se och lär! Här kommer lucka 1!

Läs mer på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se

Hej! Idag var det Ridlärarnas och tränarnas VIP-dag på Stockholm International Horse Show på Globen. Det är ett återkommande evenemang varje år och såklart lite av en tradition för oss. Halvåtta samlades vi i stallet för att samåka och sedan bar det av mot huvudstaden. Resan gick smidigt trots att vägnätet i Stockholm alltid tycks vara under ombyggnad. Gabbi och jag åt frukost i bilden och Linnea sov hela vägen. Med på resan var även Therese, Lisa och Erica. 

Först var det samling och lite olika stationer som vi kunde gå runt och titta på. Bland annat presenterades det nya materialet för Grönt Kort vilket är upplagt på SvRF:s sajt. Det verkar riktigt bra och man får tillgång till detta i samband med att man går en Grönt Kort kurs. Vi kommer att hålla kurs den 3-5 januari hos oss så passa på att anmäla er alla som ska börja tävla under 2014. Läs mer på hemsidan www.uppsalaponnyklubb.se under julens kursutbud.

Vi fick också frukostmackor och fika på samlingen samt träffade en maassa trevligt folk. Therese klämde minst två koppar kaffe men ingen var förvånad. 

Därefter var det dags för nästa tradition, VIP- vandringen i kulisserna. Ett måste helt enkelt! För vem vill inte se världsstjärnornas uppehälle i Globens underjord? 

Vi besökte rummet där alla prisbrickor görs i ordning. De fina täckena, ett  i läder och ett i rosa. Dessa var gjorda som priser i Stjärnornas hopptävling. Hoppas verkligen att täckena inte är tänkta till någon speciell person som att rosa skulle vara till en prinsessa till exempel... för då blir det nog heta disskusioner på webben! Nä, jag tror att Richard Herrey får det rosa! Det blir nog lugnast så. 

 Vi brukar alltid få gå in på arenan och stå en stund i rampljuset. Men idag var det öppen träning precis då så vi trängdes lite precis utanför istället. Mysigt!

Sedan gick vi omkring lite nere i gångarna och förråden och kollade årets rekvisita. Det fanns två stora paket på varsin kärra som kommer att rullas ut under familjeföreställningen. Ska ni gå på den och inte vill veta vad det  var i paketen så får ni snabbt rulla nedåt på sidan. 

Vi fick nämligen berättat att paketen skulle fyllas med falabellaponnys som sedan ska ösas ur på arenan under pompa och ståt. Det blir något det. Falabellaregn! Jag tror faktiskt att det blir besvärligare att packetera ponnyerna än att få ut dem...

Vi hälsade på pukhästen Tor som stod i sin box och inte alls var intresserad av oss. Brände av en bild i alla fall som bevis men har under hela dagen vridit och vänt på den utan att kunna avgöra vad som är fram och bak på den hästen...

Ja, om andra kändisar har "röda mattan" så har hästarna "gröna mattan" Delkorerad och fin som det sig bör i hästvärlden. 

Nuförtiden har man inrett även Hovet till ridbana. Isen ligger precis under ridunderlaget med bara en gigantisk plastpåse mellan. Hoppas den håller tätt så inte nån hockeyspelare snubblar i fastfruset hästbajs... Då blir det väl rubriker.

vi promenerade runt lite innan vi tog våra platser på läktaren. Linnea blev väldigt sugen på att provköra städmaskinen. Men efter att ha låtsaskört en stund så följde hon snällt med till sin plats. 

Vi tittade på duktiga unga ryttare som under säsongen gjort fina resultat på tävlingsbanorna och därmed kvalat till en speciell ungdomsklass här på Globen. På bilden nedan ser ni Emma Michaelsson och Vincent af Sungård som kommer från Uppsala och Emma har faktiskt ridit hos oss på ridskolan som liten :) Vi fick också se en clinic med Lussan, Tinne och coachen Kjell Enhager som ställde oss frågan "Vad är det som gör att vissa människor når så mycket längre än andra? Vad är framgångsreceptet?"

Annexet och shoppingen hade till vår glädje flyttat tillbaka till sin vanliga plats. Så ingen utomhuspromenad behövdes. Skönt! Däremot var vi rätt så trögshoppade idag allihop. Men kul att gå runt och kika och trängas ändå. 

Andra delen av föreställningen var hoppning. Jag måste berömma banbyggaren som får in alla dessa hinder på en rätt så liten yta. Beröm till ryttarna också som lyckas ratta runt sina hästar så snyggt. Speciellt snyggt red Peder Fredricsson som också vann den sista klassen vi såg idag. Så snäva svängar i omhoppningen och ändå i så god balans. Värre var det för Emma Emanuelsson som kom fel på ett hinder och ramlade av och gjorde illa sin arm. 

Dags för prisutdelning. 

Vi fick stå upp och sjunga nationalhymnen. Jo men, vissa tar det mer allvarligt än andra. :)

Ärevarvet må se suddigt ut. Men det gjorde det i verkligheten också. Hu vilken fart...

Till sist var frågan om vi skulle åka direkt hemåt eller avvakta till de värsta köerna släppte. Förra året blev vi nämligen sittande i timmar i en stor bilpropp. tur att vi hade godis och Cola annars hade vi tynat bort. Vi tog ändå beslutet att åka direkt och den här gången var det inte en endaste bilkö så vi var hemma nästan innan Colan var urdrucken. 

Hoppas alla ni andra som besöker Globen under helgen kommer att få riktigt skoj. 

Själv ska jag i helgen döma dressyr och även åka på träning med min egen häst både lördag och söndag. 

Kolla förresten gärna in lite extra här på söndag. Då är det ett speciellt datum, den första december. Dags för årets hästiga julkalender!

Hej! Det har kommit två nya hästar till oss på ridskolan vilket jag antydde redan förra veckan. Det är två stora hästar varav den ena 160 plus och den andra runt 155. Båda hästarna är födda 2008 och kommer från Irland. Här nedan har ni bilderna på dem än en gång. 

Fuxen heter Carnaree Blue Print och är en valack. Han är också den som är större av de två. 

Skimmeln heter Munsboro Prince John och har nog en del connemara i sig om man ser på typen.

Båda hästarna står i vårt isoleringsstall en tid framöver. Personalen rider dem varje dag för att checka av vad de kan och hur de är till tempramentet. Resten av tiden går de ute i en egen hage bakom dressyrbanorna. Ridningen har gått bra så här långt. De Irländska hästarna är oftast ridna en hel d el när vi får dem. Deet som är nytt kan vara att komma in i ridhus eller på bana då de oftast mest blivit ridna i terrängen. 

Just nu är det många ryttare som berättar för mig att deras hästar är lite extra pigga och glada. Därför är jar än en gång inne på ämnet "att ramla av hästen". Kallare väder och knöligt underlag ute kan göra att hästarna har extra energi när de kommer in i ett ridhus och känner att de kan röra sig obehindrat. 

Jag satt tidigare och kollade några klipp på youtube och tänkte att när vi ryttare ojar oss över att vi drattade på ändan för att hästen snubblade, hoppade åt sidan vid ett hinder eller gjorde ett lite glädjebus så borde vi istället skänka en tanke till de kamikazepiloter som rider in hästar på heltid och glädja oss åt att vi själva har ett helt annat jobb till vardags ;) 

På ”tuben” finns en drös klipp på en kille vid namn Gert (och lite till) som tydligen åker runt som nån slags ”horsebreaker”.  Han sitter upp på hästar som av en eller annan anledning gärna avstår från att ha ryttare på ryggen. 

Han gör det dessutom till nån slags show eftersom läktarna är fulla av publik som han roar under oavbrutet pratande på hästryggen medan han far runt högt och lågt. Publiken skrattar glatt. (Förmodligen för att de är glada att de sitter säkert bakom barriärerna.) Just den biten gillar jag inte eller faktum är att jag tycker det är riktigt dumt. För Gert tar stora risker och den dagen han tappar taget kommer han att slå sig ordentligt inför en fullsatt arena. 

Det finns en hel del ”Gertar” därute i verkligheten. Unghästberidare och andra duktiga ryttare och de behövs så vi som har kommit över kamikazestadiet kan få inridna hästar att sitta på. 

Så summan är att Gert gärna får ha det jobbet för sig själv. Vi är glada att någon annan har det. Fast vi behöver nog ändå jämföra vårt lilla skutt eller sidohopp med hans ridturer, sätta det i rätt perspektiv  och känna att vi nog sitter ganska säkert ändå.