Vintern hade kommit med besked. Snön låg i ett vackert täcke utomhus och luften var isande kall och frisk. Vi satt uppkrupna i ett av de djupa fönstren bakom spiltraden i det gamla stallet på Eke. Rimfrosten bildade vackra mönster runt var och en av de små rutorna i det spröjsade fönstret.

Det var söndag och skötarridning. Vi hade varit ute i skogen med hästarna en stund på morgonen och sedan släppt dem i "stenhagen" som den av klara skäl kallades.

Efter ridningen gjorde vi våra uppgifter. Alla ponnyerna hade varsin luddig vojlock under sadeln när man red. De var gjorda i teddytyg och vi skötare hade ansvar för att hålla ponnyns vojlock ren och fin.

Det fanns varken varmvatten eller tvätt maskin i det gamla stallet. Vi tog av vojlockarna och piskade ur damm och smuts med ett vanligt ridspö utomhus. Att ha varsin karda ingick i skötarnas utrustning. Efter piskningen satte vi oss i fönstren och kardade teddyn i vojlocken tills den blev mjuk och fluffig igen.

Det var ett drygt jobb eftersom vi samtidigt tävlade om att just vår ponny skulle ha den finaste och fluffigaste vojlocken. Runt kanterna var det särskilt viktigt eftersom det såg så fint ut med fluffiga kanter när man hade satt vojlocken under sadeln igen.

Den här särskilt kalla söndagen var det lugnt i stallet. När vädret var lite mildare brukade det vara mera liv eftersom vi varje söndag anordnade barnridning. Att leda barnen som kom för att rida ingick också i våra skötaruppgifter.

Vi brukade gå längs vägen bort mot älgskogen och sedan tillbaka. Det tog ungefär en kvart. Men idag var det ingen som kom och det var skönt eftersom jag fick mer tid att göra klart vojlocken.

Efter att ha putsat sadel och träns också satte jag mig i fönstret igen för att vänta tills ponnyerna skulle få komma in från hagen. Det var så kul att hjälpa till med intaget.

Hagen låg på andra sidan en liten väg och en och annan bil kunde köra förbi så man var tvungen att vara uppmärksam och försiktig. 

Men jag hade varit skötare ett tag nu och var betrodd med att hjälpa till. Det var jag stolt över. När Räkan till slut ropade att det var dags för intag var jag först vid grinden med en grimma och ett grimskaft i handen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...