Det har varit riktigt kallt nu på kvällarna. Igår hade jag lektion ute. Stora vinterjackan var på och vantarna. Men jag frös ändå för första gången den här hösten. Någonstans läser jag att det ska bli den kallaste vintern i mannaminne.

Men var inte det förra året? tänker jag och minns hur vattnet frös i stallet och vi sprang runt med varmvatten i hinkar för att tina vattenkopparna. Och när det äntligen tinade så sprang flera av rören läck och vi slet för att förhindra översvämning i stallet.

Kallaste vintern i mannaminne… Jag ryser och får en bild av mig själv i trikåer på julshowen.

Hur är det att springa runt i trikåer och sockiplast när det är den kallaste vintern i mannaminne. Jag kanske blir så kall att jag måste amputera ett par tår eller så.

Hur som helst är det 22 personer som har inrapporterat att de läst klart boken ”Hästhållning i praktiken” nu.  Tjugotvå personer som har läst en bok på över hundra sidor bara för att få se mig springa i trikåer… eller så ville dom lära sig något!

De som jag har träffat på har fått några frågor på boken. Man måste ju kolla så dom inte fuskat. Bokläsarna har hittills klarat sig bra med svaren även om de svävat på vissa tycker jag. Eller så var det för att jag frågade helt omöjliga saker…

Jag hoppas såklart på flera läsare innan december och julshowen!

http://www.uppsalaponnyklubb.se/utmaning.html

Tillbaka till den kallaste vintern i mannaminne… Jag kan nog vaddera mina trikåer på nåt sätt. Frigolit… Kanske kan jag hälla ner frigolit genom halsringningen i dräkten och sen hoppa runt lite så det fördelar sig.

En hårtork med varmluft som jag monterar på ryggen och som blåser ner varm och skön luft genom halsringningen.  Fast då behöver jag en lång skarvsladd…

Jag kan köpa såna där små kuddar med vätska i som man trycker på och sedan blir dom varma en stund. Så häller jag ner ett gäng i halsringningen på min dräkt…

Hur som helst måste jag sy en rejäl halsringning…

Jag får ta kontakt med voltigetjejerna och kolla om dom har några vintertips.

Dom verkar just inte ha amputerat några tår…

Idag var vi och hämtade hem Monark. Vi var fyra stycken på plats eftersom vi vet att han inte uppskattar bilturer så värst. Vi backade upp längs en vägg med ett plank bakom för att rama in honom och inte ge honom så många alternativa vägar utom framåt.

Naturligtvis klev han i princip rätt på transporten för att åka hem till sin box. Där stod vi och spände musklerna i onödan. Förmodligen trodde han att han skulle få äta sig mätt... Tyvärr blir det ytterligare några dagar på svältkost för honom tills vi ser att magen verkligen fungerar.

Det var allt för idag!

Jag är rädd för att kallaste vintern i mannaminne är kallare än det här...