När jag blev skötare på ridskolan vid Eke behövde jag en låda att lägga mina borstar och andra saker i. Många av de andra skötarna hade fina målade lådor med hästens namn på. De som hade skött länge hade ibland lyckats knipa en av de dyrbara platserna i det lilla prånget inne i stallet. Men de flesta förvarade sina lådor uppe på skullen.

Så rätt vad det var kom jag över en stor kista i blank plåt med trälister och svarta band. Nästan som en skattkista. Inuti klädd med ett grön och vit randigt papper. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så fint. Min Pappa satte på en bygel så att lådan gick att låsa.

Under åren skrev jag namnen på de hästar som var speciella för mig i locket på kistan. Sirro var den första hästen som fick sitt namn skrivet på det grönvita pappret. Sirro 1971 e.Silverlea Sirocco u.Silverlea Sunkissed.

Häromdagen när jag gick genom lådrummet så hade man städat bland lådor och skåp. I en hög på det stället där vi ställer ”att slängas” såg jag något bekant. Där stod den, min låda. Fastän inte blank längre utan rostig och sargad. Gammal. Jag gläntade på locket och alla hästnamnen dök upp på pappret i locket som var gulnat och lite sprucket på sina ställen. Min låda.

Ikväll när jag jobbat klart och var på väg hem så ropade jag på Elinor och Torun som höll på att plocka i sina skåp.

- Kom och titta på min gamla låda.

De tittade fram ur skåpet och kom.

Jag visade namnen i locket.

Arino 1972 e.Piccolo u.Lillstompan, Jag red honom på mitt första KM. Det var LB dressyr och vi kom tvåa. Det var vinter ute och sent på kvällen och jag frös men var glad.

Melissa 1974 e.Double Rock u.Josephine Jag fick aldrig rida på henne själv men jag borstade henne noga varje dag, smorde hennes hovar och brukade sen sitta i mörkret uppe på läktaren och titta när hon reds. Jag drömde om att jag skulle få rida på henne och visste att hon skulle vara världens bästa.

Victor 1970
e.Broomy Slip On u.Broomy Ariel. Efter vår sista tävling fick vi åka och lämna honom på hans nya stall och jag var ledsen hela vägen hem och mycket längre än så. Jag såg honom aldrig mer.

Hela locket var fullt med hästnamn. Noggrant skrivna av mig för nästan trettio år sen med en svart tuschpenna.

Alla de älskade hästarna är borta sedan länge

Och ändå inte!

- Du borde ta hem den där lådan och ha den på din vind, sa Elinor.

Jag tittade på lådan och tänkte att kanske borde jag det.
Fast egentligen sitter inte minnena i locket utan i hjärtat.

Dessutom har jag ingen vind. Jag stängde locket försiktigt.

Jag vet inte om hästnamnen i locket sa Elinor och Torun speciellt mycket. Men jag vet att när på fredagskvällarna när de två ska åka hem så brukar de alltid gå ett sista varv i stallet och säga hejdå till sina hästar Nemo och Uniek. Under tiden sitter Elinors mamma i bilen och väntar. Hon brukar lyssna på ljudböcker har hon berättat för mig.

När det var dags för mig att åka hem från ridskolan på eke så gick jag alltid en sista gång till spiltraden och gav Sirro en klapp. Han vände på huvudet och tittade under lugg och hans ögon var svarta och lite busiga. Alla hästarna stod och tuggade på sitt kvällshö och det var lugnt och luktade gott av stall.  

 

ra

13 november 2011 04:10

Kistan är en amerika koffert, ungerfär 90-130 år gammal gjort av blekplåt bla. Finns ibland utan sarg och är större har används ibland som bröllopskista i slutet av 1800talet. Har själv en liknande sådan. Är vanligare ut mot kusten Dåtidens resväska

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...