Jag måste först göra en rättelse från gårdagens beskrivelse av besöket på djursjukhuset. Djursjukvårdaren som kände igen Rolle var veterinär. Fast å andra sidan är det beröm åt UDS:s djursjukvårdare som jag tycker är både proffsiga och alltid ger ett vänligt bemötande till både hästar och folk.

I morse fick vi besök av försäljarna av Air Bag Säkerhetsväst. Vi hade själva stämt möte eftersom vi vill se och höra västen lösas ut för att kunna ta ställning till hur den skulle fungera i en grupp med människor och hästar i ridhusmiljö. Västen används ju idag kanske främst i fälttävlansmomentet. Ingrid fick vara kraschdummie ståendes på marken. Så hon kläddes på med väst, gaspatron och utlösningsrem. Sedan tog vi in några hästar som skulle vara med under testet. Ingrid var nog mest rädd men även Malin som var på besök från en annan ridskola såg skrämd ut…

Kommer jag få ont i öronen frågade Ingrid? Men demonstratören skakade bara på huvudet.

Så plötsligt drog han hårt i snöret och västen smällde till och blåstes upp med ett väsande ljud. En av hästarna drog iväg en sväng medan den andra mest hoppade till och ökade takten lite. Där stod Ingrid och såg riktigt biffig ut med den uppblåsta västen. Efter några sekunder började västen släppa ut luften igen med ett litet väs och snart såg Ingrid ut som vanligt.

Vi provade igen med ett par andra hästar och kommer nu sätta oss och prata igenom hur vi upplevde det hela. Vi återkommer med vår utvärdering. Vi vill också tacka för en mycket trevlig demonstration och för att försäljarna tog sig tid att komma!

Direkt efter detta åkte jag för att ha lektion för ett ekipage i ett ridhus utanför Storvreta. En tjej som jag har känt länge nu och som har en jättefin unghäst under utbildning. En sån där häst som alltid gör en glad med sin härliga energi!

Precis innan jag skulle starta upp lektionen ringde veterinären och berättade att allt var klart för hemfärd för Rolle Racer! Så efter lektionen åkte jag för att hämta Grållen som hade skött sig exemplariskt eller nåt liknande under sin vistelse på sjukhuset. Nu blir det bandagering, sårvård, tempkoll, penicillin och lugna promenader… ett tag framöver.

De där promenaderna vet jag nog hur de brukar bli…

När vi ändå pratar sjukdomar så har det rapporterats om ovanligt många kolikanfall med dödlig utgång bland hästar i landets norra delar. Detta är till följd av det ovanliga novembervädret som besöker oss i år. Omväxlande kyla, värme och väta göra att hästarna mår dåligt. Det är också svårt att hålla fodret i gott skick eftersom det härsknar snabbt i den underliga väderleken.

Jag är glad att vi har så många hästar i stallet så att vi gör av med hela storbalarna på mindre än en dag. Då behöver man aldrig fundera på om fodret blivit fuktigt eller gammalt.

Nu får vi hoppas att det fryser på snart och blir en stabilare och mer gynnsam väderlek. Vi har inte drabbats av kolik på någon häst vilket brukar kunna inträffa just vid väderomslag men däremot har Calippo fått en liten fångkänning som vi är ganska säkra beror på att de små grässtråna som han går och plockar i sig varit frusna och sedan tinat. Då stiger sockerhalten i gräset nämligen mångfalt vilket inte är bra för en fånghäst. Nu har vi läget under kontroll och hoppas han blir bra fort.
 

Nu återstår bara hämtning av barn vid skolbussen, hem för middagslagning och sedan ses vi i stallet till kvällens lektioner! I morgon är det som sagt dags för Globen. Är det någon annan som ska dit så lär ni märka av oss. Hela personalstyrkan är nämligen förkyld och ser ni en hel febrig rad som sitter och hostar och snyter sig så är det vi!