Hej!

Idag är det väldigt många som varit nyfikna på hur det egentligen var att gå backstage på Globen Horse Show i fredags.Jag kan ju bara säga som jag sa till Helen (Räkan); Det var det bästa jag varit med om i heeeela mitt liv! Fast det sa jag egentligen bara för att Helen blev snuvad på sitt backstagepass med minsta möjliga marginal och var rätt så avundsjuk på mitt. För att ni inte ska behöva gå helt ovetandes så togs det en del bilder. Dem ska jag få av Ingrid och när bilderna är på plats så ska ni få veta mer om den hemliga baksidan på Globen. En bild av VIP kortet får ni så länge, jag hade det på mig hela dagen!

Vi hade en bra dag på Globen för övrigt. Efter våran backstagevisning så tittade vi på den öppna dressyrträningen inne i arenan där dressyrryttarna värmde och mjukade upp sina hästar inför helgens tävlingar. Ett femtontal ekipage var i arenana samtidigt och i år hade det hänte en mycket positiv sak. Alla ryttare utom en bar ridhjälm! Oj, vad glad jag blev. För det finns inget värre än att tajta och gnata på alla våra ridskolebarn om hur viktigt det är att rida med hjälm och så åker de på någon stor Show och ser alla rida med huvudet bart.  Dessutom måste samtliga ryttare bära hjälm på framridning enligt TR från och med 2013!

Sedan såg vi på de fina fem och sexåriga hästarnas dressyrprogram. Emellanåt sprang vi förstås runt ute på mässan för att shoppa hästgrejor. Där var det läskigt mycket folk som vanligt och det var bara att stålsätta sig och dra några djupa andetag innan man gick in. I flera av bokshopparna sålde man Gabbis och Min ridövningsbok. Bilden nedanför är från Tidningen Ridsports Monter. Det är ändå lite speciellt att se en bok man har gjort ligga framme till försäljning så vi tyckte vi var tvugna att ta en bild.

Eftermiddagen bjöd på olika hoppklasser. det finns många fina hinder i Globen och vi brukar rita ner några bra idéer att ta med hem till vårt egna hinderbygge i klubben. Bland annat vet jag att Ungdomssektionen ska bygga ett eget hinder och jag hoppas de får lite bra input under hoppnningen i helgen.

Sent på eftermiddagen blev det plötsligt dags att försöka slå världsrekor i höjdhoppning barbacka... Det tidigare rekordet låg på 2 meter och 10 centimeter och togs i Oslo för bara ett par veckor sedan. Fyra minst sagt galna grabbar red in barbacka på sina hästar som inte såg direkt bekväma ut. Tävlingen började lite blygsamt på 155 centimeter om jag inte mins fel. Hindret var förstås en bastant mur.Jag tror vi alla satt och skruvade på oss i stolarna när vi såg hindret höjas låda efter låda.

Till slut var bara Pontus Westergren och Robert Whitaker kvar. Pontus hade aldrig tidigare suttit på sin häst som han lånat av John Hickey och Robert hade aldrig tidigare ridit barbacka på sin häst. Det kändes ju tryggt... I den sista omgången var hindret 2 meter och tolv centimeter högt och hästarna så väldigt små ut när de kom i anridningen. Pontus häst fick med sig ett par lådor ner medan Roberts häst seglade över och landade på andra sidan medan publiken jublade.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Men jag hade nog mest hjärtat i halsgropen och höll naglarna hårt inborrade i handflatorna. Här nedan kan ni se Roberts språng på 2.12 filmat direkt på plats.