Hej! I morgon åker symaskinen fram! Det börjar närma sig julshow. Jag har märkt att det är flera som redan börjat fundera på sina dräkter.

Emme till exempel vet inte vad en "brusefåtölj" är. Men det är vad det blir nu Emme, när du inte får klä ut dig till hockeypuck som du så gärna ville!

Själv har jag några små saker på gång... Om någon av er andra behöver tips så lättar jag gärna på övertrycket i min hjärna!

Jag vet ett bra ställe som säljer tyg i rullar i stället för i meter till exempel. Dit ska jag åka någon dag!

Mitt absolut bästa tips vad det gäller peruker, näsor, konstiga dräkter och andra onödiga saker är Eksons postorder. www.eksons.se Där finns det grejor!

Man behöver inte ens köpa något för man blir glad bara av att bläddra i deras katalog.

Det får bli mitt glädjetips för idag: Bläddra i Eksons katalog och känn hur mungiporna åker uppåt!

   Hästdressen är okej men...

   Krokodilen är allra bäst!

Hej! Det är höst. Höst innebär att man får ta med i beräkningen att skötseln av hästen tar minst tre gånger så lång tid på grund av hästarnas dagliga lerbad.

Hästarna finner någon slags dragningskraft i leran. Som att de bara måste få ligga på rygg i en pöl och vältra sig gång efter annan.

Jag har en häst med en osedvanligt vacker svans!

Det kräver sin kvinna att sköta om den.

På hösten flätar jag svansen noggrant varje morgon innan jag släpper min häst i hagen.

Flätar och rullar upp svansen i fina kringlor.

Sedan leder jag hästen till hagen och släpper honom.

Han spurtar iväg längs staketet och leran sprutar högt upp i luften.

Vid den bästa platsen i hagen sjunker han ner och landar med en nöjd suck i leran.

Han rullar sig.

Jag står vid grinden med armarna efter sidan och ser.

Jag ser...

att idag har jag glömt fläta svansen...

För det får man betala dyrt...

Bara att greppa schampoflaskan!

Ett glädjeämne finns dock denna leriga dag!

Äpplet är färdigt! Dags att skörda.

Hej! Idag höll vi årets klubbmästerskap. Vi började redan klockan åtta med dressyrdelen. Först ut var alla som skulle rida LB:1. Därefter var det LA:1 och LA:6. Resultaten gjordes om till procent varefter procenten kunde jämföras även mellan klasserna. På så sätt tävlade alla mot varandra oavsett vilken klass man valt.

I kategori B var det Tova och Julia som red på Peperoni. Båda red LB:1 och var jätteduktiga. Tova lyckades klämma ihop några fler poäng än Julia för dagen och därmed kammade hon hem guldet för kategori B.

I kategori C red Christine och Tiffy  i LB:1 och Louise och Kummin som red LA:1 som fajtades om guldet. Båda gjorde fina uppvisningar och endast en dryg procent skiljde dem båda åt. Christine och Tiffy blev ägare av årets KM guld i kategori C.

I kategori D utförde Rebecca och Oboy dagens starkaste ritt och vann guld före Matilda och Waldemar som var två små poäng efter och därmed erhöll silvret. De visade sina hästar i LB:1.

KM på häst för juniorer (under 18 år) vanns av Martina på Goliath som gjorde sin uppvisning i LB:1.

Till sist i dressyren var det avdelningen för seniorer (över 18, men inte så mycket mer...) Där vann Sara och Candy som red LA:6 och silvret gick till Hanna och Goliath som red LB:1.

Dressyrponnyerna på rad!

När dressyren var slut så byggdes det om till hoppning. Som vanligt svämmade banan över av entusiastiska tävlande och funktionärer som byggde upp hindren på en liten kort stund!

I kategori B var det strid om guldet. Både Jennifer K på Touch of the Sun och Jennifer P på amadeus red felfri grund. Jennifer K red omhoppning först och satte en nolla även där. Då var det bara för Jennifer P att satsa på en bättre tid. Två sekunder snabbare i mål, friskt satsat  men en bom som föll på vägen gav guldet till Jennifer K och Touch of the Sun.

I kategori C vann Tiffy och christine sitt andra guld för dagen.

I kategori D var det rutinerade Amanda Westerlund och Escada som kammade hem guldet.

I dagens sista klass hästarna så segrade  den forna ridskolehästen Big E med Camilla i sadeln! Tvåa och ägare tuill silvret blev Emilie Wass och Kalle E.

Camilla/BigE, Emilie/Kalle, Amanda/Escada, Christine/Tiffy och Jennifer/Touch of the Sun

Emilie och Kalle

Fullständiga resultat hittar ni på http://www.uppsalaponnyklubb.se/tavlingupk.html 

Hej! Som ni märkte så var jag sjuk igår. Förkyld som så många andra. När man blir så där riktigt förkyld så behöver man bli eremit för nån dag. Stänga in sig hemma med en stor rulle hushållspapper, halstabletter och en karta Alvedon.

Idag är jag tillbaka! Återuppstånden! ...och fortfarande förkyld.... Men nu ska jag bekämpa bacillerna med en dos vanligt liv istället! ...och en karta Alvedon...

Man vet att man har en äkta förkylning när höjdskillnaden som blir mellan att stå på marken och att sitta på hästryggen ger lock för öronen…

Nåja, vi ses ikväll!

Hej! Kattungarna hemma hos mig är tio veckor nu.

Behöver jag säga något mer?...

Hej! I morse kom det lite snö igen. det smälte fort undan när solen kommit upp och hösten blev sådär höstig och färggrann igen.

Mitten på Oktober redan! Det är till och med dags att tänka på anmälan till vårterminen. Det underlättar väldigt för oss om ni meddelar snarast om ni vill byta tid, rida fler gånger i veckan eller om ni ska sluta.

Säg till din instruktör eller maila dina ändringar eller önskemål till ridskolan på upk@telia.com .

Själv passade jag på att bli brakförkyld. Det hör väl också årstiden till...

Hej! Här kommer en liten tävlingsberättelse från Emilie och Kalle som var på hopptävling i helgen:
  
Söndagen den 11 oktober åkte jag och Kalle + hästskötare Micaela till Tierp för att hopptävla. Vi skulle starta två klasser, 1m och 1.10m (vår andra klass på LB-nivå tillsammans). Jag var denna dag lite inne på Sara Huséns spår i frågan om varför man håller på med den här sporten, då man lägger ner hela sin själ 7 dagar i veckan, pengar, tid och ork, när vi kom fram till Tierp. Kalle kunde dock denna dag svara på min fråga:

Framhoppningen var helt kaosartat då det inte fanns en enda funktionär som ropade in. Inte heller någon skylt där maxantalet ekipage som fick vara inne på framhoppningen samtidigt... Man fick helt enkelt se upp och lyssna extra mycket på övriga ca 15 ryttare som hoppade fram samtidigt som mig för att undvika krockar. Nåväl, framhoppningen gick sådär då Kalle har varit lite stel i sin vänstersida ett tag och blir lätt "studsig" i förhållningarna. Men när vi väl kom in på banan så lyssnade han jättebra och i första klassen, 1m, fick vi riktigt bra flyt och rytm som resulterade i två felfria rundor och rosett! Vi lyckades knipa den sista placeringen, nämligen nr 12 (extra kul när det är hård konkurrens då det var ca 2,5 sek till vinnaren!)

Sedan blev det lunch för både mig, Kalle och Micaela och omladdning inför nästa klass, 1.10m Detta var som sagt vår andra start på den här höjden, så mitt mål var att komma runt banan utan några stopp och med en bra känsla. Inga jättestora krav alltså. Därav min förvåning och glädje när vi passerade mållinjen efter 8 hinder helt felfritt! Nu var det ju så att omhoppningen började på en gång (flygande start) och mitt i all lycka över att ha varit felfri glömde jag helt bort vart jag skulle någonstans... Första hindret i omhoppningen kom väldig, väldigt tajt efter sista i grunden så det skulle bara slutat illa om jag hade försökt styra på 9an i sista sekund. Nej, jag och Kalle red en volt runt det istället och började omhoppningen. När vi kom i mål hade vi klarat även alla 6 st omhoppningshinder felfritt och det var en sån härlig känsla! Resultatet blev då 0+5 fel (4 fel för korsande av väg, 1 tidsfel) men vi var som sagt helt felfria på hinder!

Jag kikade i resultatlistan efteråt och upptäckte att vi t.o.m hade blivit placerade om jag kommit ihåg vägen, så nästa gång tar vi dem!

Så denna tävlingsdag blev helt suverän och jag fick en bra påminnelse om varför man jobbar så oerhört mycket för att få rida en runda på 2 minuter =)

Jag skickar med lite bilder och vill man se film från dagen så finns den här: http://www.youtube.com/watch?v=bDVW7Bk5k4w

/Emilie Wass
    

Hej! Igår var det en tjej i stallet som berättade för mig att när hon var liten så stoppade hon in en sten i näsan... För att den var så fin och hon inte ville att någon annan skulle ta den... Sen fick hon åka till sjukhuset och ta ut den... Så kan det gå...

Jag kanske måste skriva det på bloggen, sa jag.

Ett hysteriskt fnissande bröt ut.

Fast för att det inte ska kännas för elakt kan jag bjuda på en egen:

När jag var liten skulle jag kolla om min armbåge passade mellan järnspjälorna i trappräcket... Det gjorde den... Fast bara åt ena hållet... Vaktmästaren fick komma och såga loss en bit av staketet... Så kan det gå...

Godnatt.