Hej! Häromdagen drabbades jag av svår panik när dragkedjan till mina stövlar pajade. Det gör den regelbundet. Först den högra sedan den vänstra och så den högra igen. Så där håller det på. Det är priset man får betala för att ha ett par tajta och välsittande stövlar.

Som tur är har jag hittat en bra sadelmakare som hjälper mig att byta dragkedjorna så det är inte där problemet ligger.

Det verkliga problemet är just då, när dragkedjan går sönder. Naturligtvis gör den bara det när man fått på sig stöveln och dragkedjan är högst  uppe i knävecket och det händer bara när man är under tidspress.

Det hörs ingenting men man kan känna som ett litet rispande på baksidan av vaden och när man ser efter så har dragkedjan delat sig.

I samma veva bryter kallsvetten fram för det är nämligen omöjligt att få av sig stövlarna igen. Benet är skapt så att det är smalare i knävecket än mitt på vaden. Speciellt när man har ridit länge och vaderna har antagit en lätt julskinkeform. Det finns helt enkelt ingen möjlighet!

Vem vill vara fast i sina stövlar för all framtid... Där sitter man på golvet i omklädningsrummet och sliter med dragkedjan medan svetten pärlar i pannan och hjärtat dunkar i bröstet. Så efter en lång stunds kamp är stöveln av. Dragkedjan är bara skrot och en tur till sadelmakaren stundar. Men oj vilken frihet!

Så länge ni inte har suttit fast i era ridstövlar så kan det vara svårt att sätta sig in i känslan. En gång fastnade jag i min nya ridhjälm som hade ett spänne som jag inte var hemma på. Det var också en traumatisk upplevelse som jag försöker glömma.