Hej! Julshowsgruppen frågade mig häromdan ifall jag hade planerat för något sång eller dansnummer i år. Men det har jag inte. Jag känner mig fortfarande utomordentligt nöjd med det numret jag framförde förra året.

Nöjd och mätt på sångframträdanden helt enkelt. Men man vet aldrig, jag kanske får något infall framöver eller så vaknar jag mitt i natten och har en ny låt i huvudet. Det är så det är med mig.

Planerandet  för julshowen är i full gång. Jag vet inte så mycket om vad det blir i år utom att det ska vara lite extra. Ridhuset invigdes 1987 med julshow. Så i år är det 20 år senare= JUBILEUM! Boka den16 december redan nu.

Julshowen är ett roligt inslag under året och den brukar dra fulla läktare. Vad ni på läktaren inte vet är vilket kaos som råder bakom kulisserna... Jag tänkte nu avslöja några  små "bakom Kulisserna" fadäser.

Showen börjar alltid med en kadrilj, massor av hästar, instruktörer och träningselever.På morgonen kör vi generalrepetition. Det här året skötte Gabbi musikanläggningen. Vi red programmet medans Gabbi mixtrade med ljudet. Plötsligt steg volymen och vi började vinka åt henne att sänka igen. Utan resultat.

 Till slut stod vi allihopa och vinkade och hojtade upp mot domartornet. Varvid Gabbi stegar ut på läktaren med hela knappsatsen till stereon i handen. Den förmiddagen lärde vi oss att sköta ljudet genom att sticka in fingrarna i stereons innandömme och dra i en viss sladd eller trycka på någon metallbit. Ljudet fungerade kanon, trots allt.

En annan gång hade vi maskeradhoppning. En träningselev vid namn Lisa ramlade av så tokigt att hon bröt sin handled. Men ingen i publiken märkte något. Vi la Lisa bakom det blå skynket i väntan på ambulansen. "The show must go on". Ambulansmännen trixade in en bår mitt i allt. Publiken märkte fortfarande ingenting.

Till berättelsen hör att medan sjukvårdarna arbetade där bakom skynket så var det tolkning i manegen. En ryttare red på en häst och en annan åkte miniskidor efter. I slutet av nummret satte de fart ut genom öppningen under publikens applåder.I samma veva trasslade tolklinan in sig i det ena handtaget på båren och Lisa blev en del av numret då båren stack iväg med en väldig fart tillsammans med tolkaren och hästen. Till vårat försvar vill jag bara  säga att detta är många år sedan och säkerhetstänkandet har höjts rejält sedan dess...

Säg inte till någon att jag har berättat det här.