Julpyntat hos Sirro, min fina sköthäst f.1971

Hej! 10 december idag. Andra advent har varit och ändå var det alldeles nyss sommar. 

Tänk hur saker på en och samma gång kan kännas både avlägset och nära. Tisdagsförmiddagar på Eke ger mig en sån känsla. När jag går över stallplanen så är jag både här och nu i mina vinterskor gåendes mot ridhuset som inte fanns då för att ha lektion och på samma gång är jag tretton år och på väg till baracken bakom stallet. Det är sommar och jag har tygskor som inte alls lämpar sig för stall och mamma har sagt det tydligt innan jag åkte hemifrån med buss 23. Men jag tog dem ändå och det har redan börjat läcka in lite vatten på ena sidan. Det kommer bli en brun smutsrand på tyget som inte går bort. 

Jag tycker om när minnena kommer. Det var mestadels roliga, lyckliga och bra år i stallet med hästar och kompisar när vi var små. Det slår mig att det ofta är sommar i mina tankar. Det var något visst med både sommarlov och stall. Somrarna med hästarna.

Visst finns det minnen från vintrarna också. Julaftonsritter, tjocka skor och leda nybörjare i ridhuset. Jag undrar om vi frös. Det var ju ändå en gammal ladugård och vi hade inga varma utrymmen att vara i. Jag har inga minnen av att ha frusit men jag antar att man sorterar bort vissa saker.

I det som var Myrans hage intill den lilla stugan vid stallets kortsida står en annan häst när jag går förbi idag. En D-ponny, fux. Jag tänker ändå på hagen som ”Myrans”. Stugan står kvar men jag är inte säker på att taket klarar en vinter till. Det buktar farligt inåt och på mitten har takpannorna rasat in. Det har gått mer än tre decennier. På väg mot fyra. 

Ett annat minne dyker upp. Vi kånkar vattenhinkar till lillstallet och det skvimpar över kanten och rinner längs med benet och ner i skorna. Men vi gör det gärna. Det är mysigt att komma in i det lilla stallet som ligger lite avsides. Fem hästar står där och vi stannar en stund efter att ha hängt upp hinkarna. Klappar och myser, dröjer oss kvar och låtsas att det är vårat eget stall och våra alldeles egna hästar. 

På sista tiden har jag märkt att barndomen kommit ännu lite längre bort och att jag får allt svårare att hitta bilderna. Men på plats hittar jag minnena lättare. Jag kan fortfarande kan sätta handen mot den faluröda väggen och känna brädorna, jag kan känna gruset under skorna och jag kan sätta mig en stund på stenmuren på stallets baksida. Det står fortfarande hästar här och lukten är densamma. 

I somras besökte jag kyrkan där vi brukade ha våra skolavslutningar och fick återuppleva pirret i magen den där sista dagen på vårterminen när hela sommaren stundade. 

Det fascinerar mig att tänka på att alla har sin alldeles egna verklighet och sina egna minnen. Sin egen uppfattning om hur allt var. 

Det är viktigt med minnen. Det som var har format oss till dem vi är.

Jag hoppas ni alla har era egna betydelsefulla minnen och att  många av dem är glada.

Dagens lucka har ingen anknytning till orden ovan :) 

- position!

Hej! I lördags hade jag stalltjänst. Jag tycker det kan vara rätt så rofyllt att skotta ut hästskit samtidigt som det såklart är tungt. När man har gjort rent och halmat upp så ska boxen vara så inbjudande att man själv kunde lägga sig på rygg och läsa en tidning därinne. :) 

Våra hästar står på halm så gott som allihop. Det ger dem möjlighet att "tugga". Själva tuggmomentet är så viktigt för en häst då de är skapta för att tugga runt arton timmar per dygn. 

En gång i tiden (80-talet) provade vi att ställa hästarna på tidningspapper. Det var populärt då och jag kommer inte ihåg hur vi tänkte. Förmodligen skulle det spara personalen. Det gick väl rätt så bra att skotta ut det smutsiga pappret och köra ut det på dyngstacken. Därute låg det också rätt så fint ända tills det kom en liten vindpust... Plötsligt hade vi papper över hela våra marker. Det blåste papper, snöade papper och yrde papper. Så vi gick tillbaka till halm. 

Vi har även haft torvströ en vinter när det inte gick att få tag på halm på grund av det väder som hade varit på sommaren. Troven gick bra att skotta ut, den stannade också kvar hyggligt därute på dyngstacken. Men vi fick ett annat problem... Hästarna hade fortfarande kvar sitt tuggbehov och när de hade tuggat i sig de halmkakor som de tilldelades varje dag så började de tugga på väggarna i stället. Det blev ett dyrt år med torven! Vi fick byta ut många boxskivor som blivit gnagda och hästarna mår naturligtvis bättre av att tugga på halm än boxväggar. 

Har man något annat än halm till hästen i boxen så går det ju att fodra med mer hö och lägga till halmkakor som extra utfodringar. Men vi kör med halm så länge det går att få tag på eftersom våra hästar trivs bra på det viset. 

Ett annnat moment med sjävla rengöringen av boxar är när man ska köra upp skottkärran och tippa på dyngstacken. Vi har ju en elevator som forslar upp skiten i en kontainer så det är väl inte så jättespännande. Ibland råkar vi tippa på sidan och en gång hade ett barn minerat rampen med häftstift. Fast så mycket mer spännande än så blir det inte.  

Förr i tiden så körde vi på "spång". Det var när man hade dyngstacken direkt på en betongplatta och fick lägga brädor för att komma tillräckligt långt ut med kärran. I ett  stall där jag stod så balanserade brädan i luften några meter upp från marken mellan dörren och själva stacken. Där ville man inte ramla ner... Ju mer skit som kom ut desto fler brädor lade man på rad. Sen var det bara att ta sats och köra så långt man kom. 

Det var på den spången Picador lyckades springa utan att trilla av med en enda hov. Han stack ut genom bakdörren och klättrade högst upp på dyngstacken. Bra utsikt! tyckte han. Det var desto svårare att få ner honom...

Dagens lucka handlar om hästbajs!

Hej! Det blev så mycket att göra igår att jag till och med glömde lägga ut lucka 7 i julkalendern.... Det har väl aldrig hänt förr?... Men som jag brukar säga "Även solen har fläckar.

Hur som helst så blev det en hektisk morgon för att göra de sista  förberedelserna inför julshowen. Manusgenomgång, storstäd, repetition av ett par av numren, putsning och pimpning av hästarna, och så gemensam, mindre nyttig lunch som vanligt. Vid tolv började läktarna fyllas och när vi körde igång prick ett så skulle jag uppskatta att det befann sig runt femhundra personer på plats. 

Vi hade satt preliminära tider för alla nummer och Gabbi och E-B jobbade hårt för att följa schemat. I vanlig ordning iklädda utstyrseln som E-B:s mamma har sytt. De är såååå fina i den! 

Men allra hårdast hade nog julshowsgruppen jobbat med bland andra Linda och Vanja i spetsen. De hade förberett så mycket det bara gick under lördagen, sett till att ha möten och repetitioner sedan många veckor och satt ihop ett jättefint program som vanligt. Tänk att man som "gammal" vuxen kan få lämna över till dessa "yngre" vuxna- (på gränsen till i alla fall) och de ror hela ståhejet i hamn utan problem.  Tack också till Lindas pappa med crew som sköter ljudet så proffsigt! 

Jag skulle nog uppskatta att det var runt sextio barn och ungdomar som hjälpte till genom att delta i de olika numren, agera banpersonal och sälja lotter med mera. 

I cafeterian hade vi ett sammansvetsat gäng med vana julshowscafeteriatanter. 

Nu är det ett helt år till nästa show. Som vanligt så börjar man fundera på nästa års nummer så fort publiken har lämnat läktarna. Jag skulle tro att jag  talar för flera :)

Jag efterlyser bilder från showen eftersom min kamera liksom har lämnat in. Den har nog gjort sitt helt enkelt. 

Skicka dem till mig om ni kan tänka er att dela med er. 

Tore, Vanjas pappa har redan skickat över ett gäng riktigt fina bilder. Så dem lägger jag ut här. Hör av er till honom om ni vill ha kopia på någon bild. 

Längst ner också ett bildspel medytterligare lite bilder och en kort filmsnutt på luciatåget. 

Hej! Det finns en sjukdom som heter Cushings Desease. Själva sjukdomaen är av en sort som kallas metabolisk och just den här sorten innebär att hästen producerar en stor mängd av ett ämne som heter kortisol. Sjukdomen drabbar oftast äldre hästar och vanligtvis beror det på att hästen fått en tumör i hypofysen, en körtel som sitter i hjärnan. Jag har hört en siffra som säger att ungefär var femtonde ponny drabbas av sjukdomen i äldre ålder. 

Symptomen kan vara olika men bland annat lockig päls, förlust av vikt och muskler och fång är några av dem. 

I onsdags så märkte vi att Peperoni hade fått en fångkänning. Han gick långsamt och hade puls i framhovarna. Just det är ett par symptom som vi är uppmärksamma på eftersom vi har mycket ponnys i stallet. Speciellt under betesperioden håller vi noga koll och låter vissa ponnyer gå på väldigt magert bete. 

Peperoni fyller snart tjugo år och han har aldrig haft problem med fång förut. Han är inte heller överviktig vilket också kan vara en orsak. Så då misstänkte vi att det kunde vara något annat som låg bakom. Veterinären fick komma och ta ett blodprov och igår fick vi svaret att han har lindrigt förhöjda värden för Cushings syndrom. 

Så från och med idag får han börja äta en medicin som ska hjälpa honom att göra av med det överflödiga kortisolet i kroppen. En halv tablett om dagen och jag misstänker att vi får gömma den i ett äpple. Det blir många äpplen på ett år :) Han har också fått behandling för sin fångkänning så det är därför han står på torvbädd och inte halm och för att han ska må bra snabbt så är det viktigt att han inte får en massa godis utan bara den mat som ordinerats av veterinären. 

När fångkänningen gått över och medicinen börjat verka så finns det mycket goda chanser att han ska må som vanligt. Men några extra klappar vill han nog ha under tiden. 

I dagens lucka ett aktuellt ämne:

Hej! I morse hade jag lektion för ett ekipage som har ridit för mig ganska länge. Idag behövde denna hästen till en början jobbas på lite större spår för att komma igång ordentligt. På slutet var den igång jättefint och visade en väldigt bra kvalitet på sin trav. 

På förmiddagen kom Uffe och hade lektion för oss ridlärare. Fokus idag  var att göra av med all den överskottsenergi som många hästar går med just nu när det är fruset och knöligt ute. Full balans och i takt under tiden givetvis. Vi red mest på fyrkant och jobbade intensivt med sits, mjuka armar och kontakt. 

Efter lunch var jag iväg och hjälpte en annan elev att tömköra hennes häst. Första halvan av lektionen var det jag som höll i tömmarna och andra halvan hästens ägare. Allt gick bra och hästen slappnade av jättefint och kom till bra jobb i tömmarna. 

Jag tycker det är så viktigt att utgå från dagsformen (både vår och hästens) under ett ridpass. Det är jättesvårt att skriva in galoppombyten i kalendern. Man måste acceptera att det ibland inte är läge att göra det man hade planerat för men att ett pass ändå kan bli jättebra. 

Vad jag också tycker är viktigt är att häst och ryttare trivs ihop och att man gör något båda tycker är roligt. Därav dagens lucka i julkalendern :)

Hej! Undrar om det kommer någon snö de närmsta dagarna som det är sagt. Jag läste löpsedeln om snö på en kvällstidning redan i måndags och på kvällen så klädde jag på mig för Ryssvinter och var nära att dö av värmeslag innan jag  var klar med mina lektioner. Så nu väntar jag nog med de värsta kläderna tills snön verkligen ligger på marken. 

Så här såg det i alla fall ut förra december.

och så här nåt år innan dess.

Och så här såg det ut nåt  år innan det... ungarna satt bak i bilen och tyckte det var jätteskoj och själv tyckte jag att det var så är... Morfar fick komma med traktorn. 

I stallet är det uppladdning inför julshowen. Ungdomssektionen övar nästan varje kväll och har ockuperat cafeterian där de fikar och planerar. När alla elever gått hem så smygövar dom i ridhuset. 

Hästarna är fortfarande oförskämt pigga. Man kan ju tycka att de ska vara lite tröttare så här i slutet på terminen så att de liksom förtjänar sin vintervila. Men det verkar vara precis tvärt om. Som sagt har jag hört om pigga hästar lite varstanns så det är väl som det ska i år. Dessutom är gör det gott i hjärtat när hästar visar att de mår bra! Gabbis snart tjugoåriga halvblodsvalack visade konster högt över marken i lina häromdagen. Det är spänst i gubben! 

Idag har det blivit dags för lucka 4 i julkalendern. Det handlar om sadlar. Så ett viktigt ämne! 

 Hej! Imorse var det mildare väder igen och jag skalade av det "tjockare" täcket från Lusen och lär honom ha lite mindre "extrakläder" ute. Nu är de sällan jag täckar på min häst några riktigt tjocka täcken utomhus. Dessutom står vi i ett stall där det alltid är runt 6-8 graderså täcke inomhus är inte nödvändigt.

Egentligen klär vi nog på hästarna efter våra egna preferenser. En häst klarar kyla väldigt bra. Jag fick lära mig på en kurs jag var att om man klär av en människa naken och sätter denne att sitta stilla på en stol så börjar man frysa redan vid 28 grader Celcius medan en häst inte börjar frysa förrän vid minus femton grader! Värt att tänka på. 

Hur som helst så tror jag att det vi gör är av välmening för vi vill ju inget hellre än att vår häst ska må bra.

Så idag handlar julkalendern om välmående :)

Hej! I morse hade vi personalmöte som vi brukar på måndagar. Varenda gång vi sätter oss ner så jhar vi en låååång lista med saker som ska gås igenom. Det är vardagliga grejor som att köra skräp till sopstationen, köpa nya tyglar och laga klippmaskinen. Men också idéer på nya aktiviteter och avstämning av de projekt som vi har igång. Idag var det förstås en del grejor som ska fixas inför helgens julshow och sedan avstämning av julens alla kurser. 

Nån dag framöver så ska jag visa er en sammanställning över de aktiviteter som vi genomfört under året förutom den ordinarie lektionsverksamheten som den bara i sig innebär runt 25 000 uppsittningar på häst per år. 

Men idag får det bli ett kort inlägg. Det är snart dags att gå till jobbet. 

Här kommer lucka två i årets julkalender: